Mitt nya liv

Jag bor ju ca en halvtimmes körning från Skuleskogens Nationalpark och den är så stor och har så mycket fint att erbjuda så där kan man vandra hur mycket som helst. Häromdagen hörde jag att det fanns massor med blåsippor där så idag åkte jag dit för att se dom. Det var massvis! Så vackert! Såna här Corona-dagar med hemisolering behöver man såna här vandringar. Fåglar som sjunger, bäckar som porlar och så blåsippan som står där på sina lite ludna ben. En av de första blommorna för året. Där står de med sin blåa färg och lyser bland alla vissna kvistar och löv från i höstas. Skönt också att se havet utan is. Man får sommarlängtan. Efter leden upp till Slåttdalsskrevan passerar man klapperfält. Rundade stenar som har formats av havets vågor och strömmar. Här på 150 m över havsnivån dundrade vågorna in med full kraft för 8000 år sedan. Den gulgröna laven som växer på stenarna heter kartlav. Rätt namn, eller hur? Det är inte bara fåglar man får se när man vandrar. Vips hade...

Idag upptäckte jag den! Blåsippan står där i kalla snålblåsten och blommar med sin starka blåa färg, men visst är det som man sjunger i barnvisan; " Än får ni gå med strumpor och skor, än är det vinter kvar säger mor".  För 20 år sedan så smugglade jag hit två blåsippe-plantor som fanns på mina föräldrars mark. Där fanns massor med blåsippor men de är ju fridlysta så det var ju ett brott jag gjorde då för länge sen......eller är det tillräckligt länge sen? Är brottet preskriberat? Jag passar på att njuta av de fina blommorna tills de syr in mig. 😜 För en dryg vecka sedan upptäckte jag tussilago bredvid vägen ner till huset. Man blir såååå glad för alla små vårtecken man ser. Det här är för tio dagar sen. Då var det en hel del is kvar men nu är allt borta. Svanarna sov på isflaken och änderna vaktade så när jag kom närmare så skrek de varnande så att svanarna sträckte på sig för att bedöma om de skulle flyga iväg eller stanna. Ekorren har blivit för tjock över ma...

Den här veckan kallas Stilla veckan och idag är det Dymmelonsdag. Så kallas ju onsdagen före påsk. Namnet kommer från traditionen i Skandinavien att man ersatte metallkläpparna i kyrkklockorna med trästavar, s k dymlar, för att ge en dämpad klang och markera att det snart är långfredagen. I år känns det som att det har varit flera veckor som man kunnat kalla Stilla veckan. Man får verkligen träna på självkontroll under den här Coronatiden. Man ska ju hålla sig hemma i största möjliga mån förutom möjligen promenader. Jag klarar det ganska bra. Jag är nog en hemmakatt till stor del men rätt som det är så förvandlas jag till en fågel så då måste jag ut och flyga och se mig omkring. Om jag skulle vara ett djur så skulle nog svan vara ett bra alternativ. De kan vara både i vatten, på land och så kan de flyga. Sen lever de ju med samma partner i hela sitt liv också o eftersom vi provade på det med 44 år så kan man väl säga att jag skulle klara en svanpartner också.  Ifjol vid den ...

Förra helgen flyttade vi eller åtminstone jag fram klockan EN TIMME, det är ju sommartid men jag gjorde kanske fel. Det verkar som att jag skulle ha flyttat fram klockan flera månader för imorse såg det ut så här. Vintern kanske börjar nu??? Redan igår kväll ramlade stora lapphandskar ner och nu kunde man verkligen kalla dom lapphandskar. Det var inte flingor utan flak som kom ner från skyn. Nåja, det brukar ju komma bakslag och det här är väl typiskt aprilväder så det blir väl bättre.  Det känns tungt när det blir så här. Inte alls fjäderlätt men inte beror det bara på vädret, ack nej. Nu är det fjorton dagar sedan jag skrev något inlägg och på den tiden har Coronaviruset slagit till betydligt mer än som det var då och ändå så har vi nog knappt börjat. Igår hade Folkhälsomyndigheten registrerat in 5466 sjukdomsfall i Sverige. (1746 st den 21 mars), 282 avlidna (20 st den 21 mars).  Varenda nyhetsuppläsning innehåller analyser av statistik, ev nya restriktioner, läget...