Konstutställningar och andra utflyktsmål

När man är i städer så promenerar man mycket. Ju större stad desto fler steg blir det per dag. Det här är från Hagaparken. 

I förra veckan åkte vi till Tyresta Nationalpark. Om vi ska ta lite historia om Nationalparker så skapades det begreppet i USA i slutet av 1800-talet. Yellowstone i Wyoming bildades 1870 o var världens första Nationalpark. I Sverige inrättades de första nio nationalparkerna 1909. Tyresta invigdes 1993. Skuleskogen inrättades 1984 och är 2360 hektar. Beskrivning av Tyresta är Urskog i sprickdalslandskap och är 1930 hektar. 

Skönt att gå i skogen en höstdag i oktober. 

Även om man inte kommer ut i en Nationalpark varje dag så finns det alltid olika mindre parker och andra utflyktsmål. När solen skiner så sätter jag ofta upp promenadmål. En dag blev det Marabouparken i Sundbyberg. 

Marino Marini (italiensk skulptör 1901-1980) Den här skulpturen, Grande Cavallo, inköptes 1953

He, he....det var ju där, på Marabou, som jag o en kompis började jobba som 19-åringar. Vi minns hur de beskrev att vi kunde sitta ute i parken på lunchrasten. Det stämde inte med verkligheten. Lunchrasten var kort, lunchkön lång och så väntade stämpelklockan....Det blev inte många stunder i den fina parken. Jag minns det som att det var en väldigt fin park och den är fin med en hel del skulpturer men alla vackra blomrabatter som var då har minimerats. Marabou som "chokladfabrik" flyttade från Sundbyberg till en nybyggd fabrik i Upplands Väsby i slutet av 70-talet. 

Marabou etablerade sig i Sundbyberg 1916 som ett dotterbolag till det norska chokladföretaget Freia. Under 30-talet köpte Marabou en intilliggande tomt men villkoret för affären var att även allmänheten skulle få tillgång till den park som Marabou planerade för personalen. Mellan åren 1937-1955 arbetade en landskapsarkitekt med parken. Marabouparken vann utmärkelsen Sveriges vackraste park 2008. 

På hemvägen blev det ett besök i Sundbybergs Kyrka. Jag går ju ständigt in i kyrkor. Tänder ljus och ser arkitekturen. De flesta är fina och alla kyrkor ger ett lugn. Skönt att sitta en stund o meditera. 

Mellan alla utflykter hit och dit så smiter jag in hos Maja-Lisa och inser att hon växer så det sprakar. Det gäller att vara där varje vecka men nu är morfar där några dagar. På olika sätt får man ju höra om de utställningar som stan bjuder på, eller möjligen tar en liten entré. I veckan fick vi höra att det var en utställning som heter Re-Remembering Saint Barthélemy på Etnografiska Museet så då gick vi dit. Etnografiska har ju miljoner saker som upptäcktsresande samlat in men i en del av museet finns också en liten men väldigt tänkvärd utställning om slavhandeln på Saint Barthélemy och där Sverige var inblandad.  

Svenska Västindiska kompaniet grundades 1786 och rätten att driva slavhandel på den afrikanska kusten slogs fast. Gustav III var den största delägaren. Frihamnsverksamheten på Saint Barthélemy innebar marknader där förslavade personer köptes och såldes. Slavhandeln var godkänd och uppmuntrad av den svenska regeringen. Minst 7370 förslavade afrikaner fördes till Karibien under svensk flagg, med svensk inblandning eller via Gustavia. Så gott som alla svenskar som var anställda av kronan eller kompaniet ägde förslavade människor. 

Efter att ha separerats från familj och vänner blev man till slut såld till en plantageägare och i och med det  även bestulen på sitt namn och identitet. Att ge förslavade personer ett kolonialnamn fungerade för plantageägaren som ett första steg i att omvandla människor till handelsvara och innebar i förlängningen att dessa människor kunde ingå i ett kolonialt rättsystem av att säljas, köpas, belånas, dömas etc. Att ta en människas namn och ge dom ett nytt kolonialnamn utgjorde ytterligare ett raderande av hens person.

En tänkvärd utställning men också tänkvärt att vi skärper till oss i dagens samhälle också. Ingen äger någon annan! Alla är vi människor "en liten stund" på den här jorden. Vi måste respektera varandra på alla möjliga sätt. Punkt!

I dessa coronatider så tog vi bilen till Etnografiska och när vi ändå hade bilen så funderade vi ut ett nytt ställe att besöka på eftermiddagen. Först blev det lunch på Vattenverket på Lidingö och så en liten promenad däromkring. Jättefint ställe. 

Sedan fortsatte vi till Elfviks gård. Det mesta var stängt men hönsen och humlorna hade öppet. 

Nästa stopp blev på Fågelöuddebadet. En fin badplats i sommarvärme. Nu blåste det kalla höstvindar. Att ha bil innebär att man kan se en större del av Lidingö och himmel och plättar - Här finns många fina ställen och allt är väldigt nära Stockholm City. 

Stor kvinna

Brons

Alberto Giacometti

Näsan 

Brons

Alberto Giacometti

Tre män som går

Brons

Alberto Giacometti

Stort smalt huvud

Brons

Alberto Giacometti

Mörk Annette (Giacomettis hustru)

Olja på duk

Alberto Giacometti

Fem manshuvuden, ett ansikte, en kvinna framifrån och en kvinna i profil

Ritad med kulspetspenna på papper

Alberto Giacometto

En annan dag blev det Moderna Museet. Alberto Giacometto (1901-1966) en mycket känd skulptör och målare. Det är mer än 20 år sedan det varit någon utställning i Sverige och det lär nog dröja minst 20 år till innan den kommer igen. 

En mycket aktiv konstnär som ritade och målade på allt han kom åt men mest är han kanske känd för sina smala, pinniga människor i brons. 

Stockholm har mycket att erbjuda men det bästa är nog ändå Maja-Lisa 😍.