Mitt nya liv

Ofta när man får besök så gör man utflykter i sin närhet. I sommar blev det bl a en sväng till Strutsfarmen. Åt en god lunch men hälsade också på de fina strutsarna.  Det är lite svårt att förstå att de här små bäbisarna som emellanåt ligger under värmelampan innan de går ut och sprätter omkring i gräset ska bli stora som sina föräldrar. Men som jämförelse kan man säga att om en nyfödd människo-bäbis på 3 kg skulle ha samma tillväxtfart skulle den väga ca 600 kg vid ett års ålder! Vissa veckor växer kycklingarna nästan 1 cm per dag.  Strutsen är världens största fågel och den kan väga över 150 kg. En strutshöna lägger ca 30-70 ägg per år. Ägget väger ca 1-1,5 kg. Det blir skapliga sockerkakor det... En gammal myt är att strutsen sticker huvudet i sanden men det stämmer inte. Det kan se ut så på avstånd, men strutsen böjer ner sin långa hals och pysslar med äggen i gropen/redet. Inlärt beteende alltså.  De är snabba och kan springa över 60 km/tim.  Ett annat sommarminne och resa i närhe

Idag är det tre år sedan Mats gick bort. Tre år av saknad. Från början kändes det som att jag var ute på ett stormigt hav. Förstod inte hur det någonsin skulle bli någon sorts vardag som jag accepterade och stod ut med men sorg är väl så…från början känns det som att man sitter i en eka på Atlanten och det blåser storm. Man kämpar för att hålla sig kvar i båten. Ibland har man lust att bara släppa taget och ”checka ut”. Livet tog ju ändå slut känns det som.   Med tiden går det över i dyningar, långa dyningar. Från början rann tårarna dagligen och flera gånger per dag. Jag vet att jag tänkte att det kommer aldrig att ta slut men det gör det…Nu kommer tårarna med mycket längre mellanrum men slut är det inte.  Förra veckan fick jag hjälp att förstärka altangolvet vid förrådet som knäcktes litegrann av all snö som kom i vintras. Anders fixade även stupröret på baksidan av gäststugan. Alla rördelar hade Mats köpt hem men inte haft tid att färdigställa. Nu blev det gjort. På kvällen när ja