Mitt nya liv

Att man någonsin skulle ut och flyga igen har känts som näst intill omöjligt. Innan pandemin bokade jag en biljett för att åka till barnbarnen i slutet av maj 2020. Då skulle jag ju kunna vara med på Theas 4-årsdag. Den biljetten fick ju avbokas. Ett år senare siktade jag på att kunna åka över till Theas 5-årsdag men då vågade jag inte boka någon biljett. Jag insåg att jag inte skulle hinna få mina två Covid-sprutor innan slutet av maj så istället bokade jag en biljett till Jennys födelsedag i mitten av augusti. Jaha...då hade jag sprutorna, alla utom Thea var vaccinerade i deras familj men då var det Vita Huset som sedan väldigt länge hade gränserna stängda för oss andra. Då fick jag avboka även den biljetten. Inte ens mitt mormor-visum dög för att spränga gränsen.  Det var lite svårt att förstå att vi inte fick åka till USA men amerikanerna fick åka runt i hela sitt land, vaccinerade eller inte, och vaccinerade fick även åka till oss i Europa. Då  stängde vi i Europa också. Då var de

Höstlöven har dalat o täcker marken fint. Jag har krupit in i lägenhets-idet för vintern. Stortrivs. Nu är jag ju inte riktigt som björnarna...jag ligger inte stilla i mitt ide utan jag är ute och ser mig omkring. Skulle man kunna sova igenom hela vintern så skulle jag nog kunna ligga där men eftersom det inte fungerar så för människor så måste jag ut och träffa folk eller åtminstone se folk.  För en tid sedan gick det ut information från Folkhälsomyndigheten att min årsgrupp skulle få vaccinationsspruta nr 3 mot Covid. Kravet var att det skulle gå 6 månader från spruta nr 2. Eftersom jag tänker lämna mitt ide några veckor o ge mig ut på en resa så skulle jag ju såklart vilja ha spruta nr 3. På deras webbsida kunde man lägga in vaccinationsdatum för spruta två och så snurrade det fram datum för när man tidigast kunde ta spruta nr 3. För mig blev det 22:a november. Obra som vi norrlänningar säger. Jag skulle ju vilja ha den en vecka tidigare så jag hinner se om jag får några ev jobbiga