Fasten seat-belts. Ready for take-off.

Att man någonsin skulle ut och flyga igen har känts som näst intill omöjligt. Innan pandemin bokade jag en biljett för att åka till barnbarnen i slutet av maj 2020. Då skulle jag ju kunna vara med på Theas 4-årsdag. Den biljetten fick ju avbokas. Ett år senare siktade jag på att kunna åka över till Theas 5-årsdag men då vågade jag inte boka någon biljett. Jag insåg att jag inte skulle hinna få mina två Covid-sprutor innan slutet av maj så istället bokade jag en biljett till Jennys födelsedag i mitten av augusti. Jaha...då hade jag sprutorna, alla utom Thea var vaccinerade i deras familj men då var det Vita Huset som sedan väldigt länge hade gränserna stängda för oss andra. Då fick jag avboka även den biljetten. Inte ens mitt mormor-visum dög för att spränga gränsen. 

Det var lite svårt att förstå att vi inte fick åka till USA men amerikanerna fick åka runt i hela sitt land, vaccinerade eller inte, och vaccinerade fick även åka till oss i Europa. Då  stängde vi i Europa också. Då var det i alla fall rättvist. Det gick ett tag men så kom nyheten att USA öppnar sin gräns för dubbelvaccinerade fr o m 8 november. Den kvällen som den nyheten kom så bokade jag en resa igen. Nu gällde det att smida medan järnet var varmt som man brukar säga. Rätt som det är så stängs gränserna igen.

Tredje gången gillt! I torsdags, 18 november, kom resdagen! För tre år sedan gjorde jag samma resa den 18 november. Då var jag i betydligt sämre skick än vad jag är nu, det inser jag nu men det förstod jag inte då. Hur som helst i torsdags hade jag bokat tid på Arlanda för antigentest kl 07.30. Flyget gick ju inte förrän 11.15 men flera mail och annan info har sagt att man bör vara ute i tid för incheckning så därför bokade jag tiden för test tidigt. Bokade taxi som skulle hämta upp mig redan 06.20 o ta mig ut till Arlanda. Man vet ju aldrig hur det är med trafiken men det gick snabbt och smidigt så jag var i god tid för antigentestet. När jag sedan fått reseintyget som visade att provet var negativt kunde jag ge mig iväg till incheckningsdisken. Där fick jag visa Covid-bevis och reseintyg. Då säger mannen; Det är ju bara en vecka sedan du tog sprutan så jag vet inte...hmmm...hade du haft ett Covid-bevis med två sprutor har jag kunnat lägga in det men det här måste jag ringa om. Då står man där o tänker...det kan väl inte vara sämre att ha tre sprutor än två men man tar ingen sån diskussion kl 08.00 på morgonen i en incheckningsdisk så han ringde och pratade en lång stund med någon som kom fram till att det var ok att ha tre sprutor 😁. 

Fick skicka iväg drygt 20 kg packning o drog iväg till säkerhetskontrollen. Där var det lååååång lång kö men till slut så hade vi trasslat oss igenom den kön också. 

Vid incheckningen fick jag ett papper som skulle fyllas i o undertecknas betr Covid. Det här papperet skulle sen lämnas vid gaten. Även där var det rätt mycket kö o personal ute i kön för att förkolla att papper o allt var i sin ordning. 

45 min försenade lyfte planet till sist. Det kändes som att både vi som reser och personalen är lite ringrostiga efter att ha haft ett nästan två års uppehåll. Ändå hade de ju fått träna några dagar från den 8:e då gränsen öppnade 😁. 

Resan gick bra. Vi landade 50 min efter utsatt tid. Piloten talade om att det var +21 grader och det var ju angenämt att känna efter att ha lämnat Stockholm på morgonen där det var +4 grader. Jag satt rätt långt fram i planet så jag kom ut snabbt och det i sin tur innebar att jag kom snabbt in i kön för passkontroll och kontrollfrågor som man alltid får. 

- Är du här för jobb el nöje?

- Hur länge ska du stanna?

- Hur mycket pengar har du med dig?

Jag kom igenom snabbt och efter att ha fått väskan kunde jag ge mig iväg till Airtrain som tar oss till en pendeltågstation för vidare transport in till Penn Station. Fick kånka väskan nerför en trappa då rulltrappan ner till spåret var ur funktion. Det fanns kanske någon hiss någonstans men se då hade jag kunnat missa ett tåg o måst vänta på nästa o såna risker tar inte en trött mormor. På Penn Station hann jag precis köpa biljett o ta mig till rätt spår. Det var ett speed-train som snabbt tog mig ut till Cold Spring Harbor. Jenny, Leo o Thea kom o hämtade mig med bil. Framme! 

Jag pratar med dom minst en gång i veckan, ibland flera gånger och vi pratar ju ofta via dator så jag ser ju dom men när man träffas så inser man hur mycket som hänt under tiden sen vi sågs för 2,5 år sedan. Först då ser man hur mycket barnen växt, både på längden men också mentalt. Sååå roligt att få träffas igen. 

Chrysler building i bakgrunden
Det blev ingen rast och ro för på fredagsmorgon åkte Jenny o jag in med tåget igen för då skulle hon på Svenska konsulatet och hämta ut sitt pass. Det är ju stränga Covidinstruktioner så jag följde inte med in utan väntade ute i korridoren men Jenny berättade sedan att kvinnan som jobbade där var från Örnsköldsvik. När hon var in o beställde passet så hade hon sett att det stod Själevad som födelseort så då hade hon kommenterat det. Det blev en lång dag inne i city med lite shopping men jag var rätt trött när vi kom hem igen. Jet-lagen tar ett tag att reda ut i skallen. 
På lördag var det upp och iväg till Farmers Market. Det handlades lokalproducerade både färska och picklade grönsaker. Adam köpte brysselkål till Thanksgiving. Mycket gott. 
Sen hade Thea fotbollsträning. Hennes tränare var jättebra. Han såg verkligen alla dessa femåringar o hittade på saker för dom att göra för att komma med o spela och ha kul. En del tränare har ju tendensen att gärna toppa laget hur små barnen än är. Det får en mormor att se rött. Det är väldigt få som blir proffs men det är ju så viktigt att alla har kul. Man lär sig mycket genom att vara med i diverse lagsporter. Det är viktigare än att bli proffs. Tycker en mormor....😁
Vilken tur jag hade som fick vara med o se en träning. Det var nämligen sista samlingen för den här säsongen och då får man största värsta guldmedaljen också. Theas första medalj. Sånt är stort. 

Kommentarer

  1. Vad kul att se att du kommit iväg till USA. Nu önskar jag dig verkligen en härlig tid med Jenny och hennes familj! God Jul och Gott Nytt År! För du stannar väl ett tag nu, när du äntligen kommit dit? Kram! 🤶

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sköna Maj välkommen och nu med sommarvärme

Du har din plats i kön

Sommaren är här!