The Big Five

Är du på safarierna i Afrika så betyder The big five att du hoppas få se Lejon, Leoparder, Elefanter, Noshörningar och Buffeln.
I Sverige har vi De 5 Stora och nu pratar vi andra djur. Björn, Varg, Järv, Lodjur och Kungsörn.
Igår kväll var jag och lyssnade på en föreläsning som kommunen anordnat. Temat var Orolig att vistas ute i naturen p g a rovdjur och en kvinna från Rovdjurscentret De 5 Stora i Järvsö var inbjuden föredragshållare.
Jag är ju född och uppväxt på landet och har varken varit mörkrädd eller rädd för "De 5 stora". Däremot har jag varit rädd för ormar, varifrån jag nu fått denna rädsla? Jag gillar i alla fall inte deras "form", oavsett om de är snokar eller huggormar, det är formatet som jag inte klarar.
Hur som helst, ibland har någon av mina väninnor undrat om jag inte är rädd att möta en björn när jag är ute i skogen för att plocka bär eller svamp. Mitt svar har alltid varit;
- Nej, jag skulle önska att jag fick se någon av våra 5 stora rovdjuren. De är säkert avsevärt mer rädd för mig än tvärtom.
Dom har tittat fundersamt på mig och säkert tänkt att hon är galen! Sedan har de berättat om sin egen rädsla och om hur de sjungit i skogen eller inköpt klockor som pinglar när de kommer och går. Det är nästan så att deras rädsla har smittat av sig på mig. Är jag galen som ger mig iväg ut i skogen själv? När nu kommunen erbjöd att komma och lyssna på en föreläsning om hur troligt det är att råka illa ut av en björn eller liknande så tänkte jag att nu måste jag gå och lyssna.

Jag jobbade t o m in vävkvällen under dagtid i slutet av förra veckan.

Föreläsningen handlade mestadels om Varg och Björn och jag stärktes i min uppfattning att det vore högst ovanligt om jag fick se en varg eller björn. En Järv såg jag för några år sedan en vårvinterdag när vi satt och fikade i en solig backe uppe på Stekenjokk och den var då så rädd för oss så den sprang allt vad den kunde på snön. Vi hade säkert 250 meter till den men efter att både ha sett spåren och djuret, även om det var på avstånd, så var vi ändå övertygad om att det var en järv.
Björnen äter mestadels älg, ren (kalvar), gräs, örter, bär, myror och tamdjur. Alltså inte människor.
I Sverige uppskattar man att vi har nästan 3000 björnar och de flesta lever i norra och mellersta Sverige.  2015 gjorde man en spillningsinventering och enligt den har vi ca 360 björnar i Västernorrland.

Det finns ca 300 vargar i Sverige och de flesta lever i mellersta Sverige. De äter mestadels älg (kalvar), rådjur, mindre djur men även tamdjur. Inte heller de verkar äta människor. De senaste fallet inträffade 1821 och innan det finns fyra fall dokumenterade och det var på 1700-talet. Man läser ibland om vargar som angripit människor i andra länder och då är det främst rabiessmittade vargar eller att de hittat mat som människor lämnat i t ex nationalparker i USA. Dit återkommer de gärna då det är som en säker restaurang.
Sedan kan det vara svårt att skilja på en varg och en hund men visst kan det vara en varg! Hon visade några bilder där man tänkte att det här är en varg och då var det en hund och vice versa.

Vad gör man då om man möter en varg eller en björn? Ge dig till känna på något sätt - om den inte redan sett dig förstås, vilket är mest troligt. Har du hund och som dessutom är lös så kalla in den. Går inte det så gå själv i motsatt riktning från vargen eller björnen, troligen kommer hunden att följa efter dig.
Gå sakta därifrån, backa gärna så att du ser björnen. Om den börjar gå efter dig så stanna till och visa återigen att du är en människa. En försiktig/osäker björn ställer sig på bakbenen. Det gör inte en irriterad björn. De kan även göra skenangrepp där de rusar emot människan för att skrämma.

Här kommer en film som visar hur skenanfallen kan se ut. Mannen gör väl lite galet men det är väl för filmens skull kanske men han borde ju backa och gå därifrån så skulle nog björnen lugna ner sig också. Observera ungen som sitter uppe i trädet med björnhonan på marken.....😊

600 störningsförsök har gjorts på sändarförsedda björnar och där ser man att björnarna alltid upptäcker oss människor tidigt och vänder. De kan t o m gå ifrån åtelplatser som riggats. Så inte ens maten får dom att stanna och kanske t o m vakta. Man har också konstaterat att björnar blir mer nattaktiva efter att de mött människor på dagen.
Men OM du blir angripen så lägg dig ner och skydda huvudet. Att bli riven på armar, kropp och ben är ju bättre än att bli riven i huvudet.

Sedan 1977 har 61 incidenter med björn noterats. 49 av dom har gett skador på människor. Av dom 49 har det varit en kvinna och resten män. En av dom var ett barn och den händelsen kommer vi nog ihåg då det var en kille som åkte skidor över ett ide och björnen kom ut ur sin vintervila. Två har dött och man kan också konstatera att nästan samtliga fall har varit i samband med älgjakt eller annan jakt. Risken att de attackerar ökar alltså om de blir skadeskjutna, störd av hund, i eller vid ett ide och honor med årsungar men ofta är de dessutom i tät terräng och där är inte vi människor i regel.

Efter föreläsningen så kände jag mig trygg att fortsätta vara ute i skogen, ensam eller tillsammans med andra. Risken/chansen att få se någon av De 5 Stora är väldigt liten och jag hör till dom som jättegärna skulle vilja se någon av dom. Har jag då en sån himla otur att den attackerar mig och detta leder till skador el t o m döden, ja, då får det vara så.

Har du en timme över och vill se föredraget så finns det på Örnsköldsviks kommuns hemsida

Hade jag vetat att föredraget finns att se i sin helhet på nätet så hade jag nog sett det där.

Vi har ju nämligen haft några dagar med lite snöfall och så här ljust och fint var det vid lunchtid igår när jag kom hem efter att skjutsat mina grannar till flyget och sedan gjort några ärenden på stan. Sedan blev blev det plusgrader och regn till och från, speciellt på kvällen var det "till". Då blir man ju lite fundersam att ge sig ut i trafiken. DET är ju något som man kan känna lite rädsla för, inte björnar o vargar, men jag gav mig iväg. På vägen in vid 17.30-tiden så var det blött och moddigt. På vägen hem kl 21.00 var det helt ok inne i stan. Alla gator var helt fria från is och snö men Bäckvägen.....en grusväg som inte plogats hade nu bitvis förvandlats till isbana. Vi bor ju i Höga Kusten så det är ju endera uppförsbackar eller nerförsbackar så det gällde att köra väldigt lugnt. Tack och lov var jag ensam på de här fyra kilometrarna så då har man ju hela vägen (som ju är väldigt smal) för sig själv. Allt gick bra men jag beslutade mig för att lämna bilen uppe vid vägen och inte ge mig iväg nerför vår branta backe.

Imorse hade nästan all snö tinat bort, även i vår branta backe, men Bäckvägen var fortfarande en isbana. Nu får vi se hur länge vi måste vänta innan det blir vinter igen.