Blåsippan ute i backarna står

Idag upptäckte jag den! Blåsippan står där i kalla snålblåsten och blommar med sin starka blåa färg, men visst är det som man sjunger i barnvisan;
"Än får ni gå med strumpor och skor, än är det vinter kvar säger mor". 
För 20 år sedan så smugglade jag hit två blåsippe-plantor som fanns på mina föräldrars mark. Där fanns massor med blåsippor men de är ju fridlysta så det var ju ett brott jag gjorde då för länge sen......eller är det tillräckligt länge sen? Är brottet preskriberat? Jag passar på att njuta av de fina blommorna tills de syr in mig. 😜

För en dryg vecka sedan upptäckte jag tussilago bredvid vägen ner till huset. Man blir såååå glad för alla små vårtecken man ser.

Det här är för tio dagar sen. Då var det en hel del is kvar men nu är allt borta. Svanarna sov på isflaken och änderna vaktade så när jag kom närmare så skrek de varnande så att svanarna sträckte på sig för att bedöma om de skulle flyga iväg eller stanna.

Ekorren har blivit för tjock över magen så hen kom bara in med överkroppen. Endera är det bäbisar i magen eller så är det mycket mat.

Hen har ju flera restauranger att välja på.

Covid 19´s framfart över världen är inte den trevligaste läsningen man har i dessa självisoleringstider. Dagens siffror i Sverige är 17567 bekräftade sjukdomsfall, 2152 avlidna. Västernorrland har 175 sjukdomsfall så det känns ju någorlunda lugnt här men man törs ju inte utmana med att vara bland för mycket folk i alla fall. När man läser beskrivningarna som både sjukvårdsfolk och patienter gör så inser man att blir man så pass sjuk att man behöver vård då är det tungt.
Här är Amelie Fries beskrivning av den behandling som en patient med Covid 19 kan behöva på intensivvården.

(Detta är inte ett patientfall utan erfarenhet från flera) Amelie Frie är ST-läkare Anestesi och intensivvård

När pat kommer till oss på IVA är vb antingen redan intutberad, sövd och ligger i ventilator eller så är pat vaken i maskventilator men behöver vara på IVA för att risken för respiratorisk kollaps är nära. Pat övervakas alltid både med utrustning och personal som är närvarande

Det medför att pat inte använder sin andningsmuskulatur på upp till ca 14 dagar. För varje dag i ventilator ökar risken för pålagring av infektion med bakterier från den egna floran. Muskelsvaghet i hela kroppen och försämrad hostkraft. Även förvirring.

Trenden i Covid-19 på vår IVA är att patienten kliniskt och i lab har ett tvåfas förlopp. De är riktigt sjuka de första dygnet-dygnen för att sedan bli lite bättre. Sen kommer en försämring runt 1v i ventilator. Framåt dag 12-14 är de flesta bättre. Då börjar pats svåra kamp

Njurfunktion:

Majoriteten utvecklar njursvikt. Det innebär att deras njurar inte klarar av att göra sig av med vätska och slaggprodukter. Inte heller klara av att justera syra-bas balans i kroppen samt elektrolytbalans. Det kan leda till övervätskning, lungödem, hjärtatrytmi

Vi stöttar den med med vätskedrivande i högdos och monitorerar syrabas och elektrolyter med provtagning var 2-4h. I enstaka fall när njurarna helt sluta att fungera kan dialys var ett alternativ för de som bedöms klara av den behandlingen.

Utöver detta ser vi en påverkan på fler organsystem:

- koagulationssystemet med en benägenhet att bilda blodproppar i hela kroppen.

- leverfunktionen. 

• hjärtfunktionen som belastas av ventilatorns tryckförändringar i bröstkorgen. Många visar tecken på syrebrist i hjärtmuskeln.

När sjukdomsförloppet sedan vänder för de flesta och pat förbättras så börjar urträning i ventilatorn. Pat måste börja andas mer själv. Successivt kan vi dra ner på stödet i ventilatorn. 

Att bara sitta på sängkanten kräver hjälp av 4 personer. De är förvirrade och svaga

Att genomgå det här förloppet är att ÖVERLEVA IVA. Det krävs en god reservkapacitet i samtliga organsystem innan för att klara det så här länge som krävs vid Covid-19. En bra kondition och muskelreserv. Efteråt väntar en tuff tid av rehab, risk för infektion och försämring.

Jag förstår att många som inte varit inne på IVA har svårt att förstår varför deras närstående eller andra medmänniskor inte accepteras för IVA-vård. Det här 

är anledningen. De kommer inte att gynnas av den. De kommer inte klara den

Vi stöttar och jobbar allt vad vi kan för våra patienter, men vi ska inte förlänga döden för de där döden är oundviklig. Det är ett medicinskt beslut som fattas genom diskussion med flera erfarna IVA-läkare och patientens ansvarige läkare utanför IVA.

Ni med älskade på IVA; vi finns där med dem dygnet runt. Vi sliter tills svetten rinner. Vi följer dem minut för minut. Alla parametrar och blodvärden. Justerar behandling. Tvättar dem, borstar tänder, suger bort slem, ändrar deras kroppsläge var 4h. Vi gläds och sörjer med er.

Vi för en dialog med patienten och närstående. Patienten kan alltid själv tacka nej till insatser men inte kräva en högre vårdnivå. Vi lämnar ingen att dö utan god omvårdnad och lindring oavsett. Men vid nej mot vår inrådan, vill vi veta varför. Ofta med bra info så möts vi.

Tillägg: skulle jag förorda att mina föräldrar 65+ / någon närstående / patient med goda förutsättningar att överleva att tacka ja till IVA-vård? JA! Skulle jag själv tacka ja? Absolut! Det må vara tufft och kan uppfattas som hemskt det jag beskriver ovan men skulle inte tveka.

Ytterligare ett inlägg från Amelie Frie: När gasutbytet i kroppen är dåligt trots extra syrgas ligger patienten på mage 16-20h per dygn (om sövd i ventilator.) Det krävs 5 personal att vända en IVA patient. Om vaken och maskventilation så försöker vi ha patienten på mage så mycket de orkar; ca 4h x 3 per dygn.

När man läst det här så stänger man in sig igen. Man vill inte bli sjuk själv och man vill absolut inte smitta ner någon. Det finns ju ingen medicin utan vårt eget immunförsvar ska läka de inflammerade lungblåsorna så att blodet kan syresätta kroppen. Under tiden hjälper ventilatorer och syrgas kroppen.

Hela tiden har budskapet från myndigheter och regering varit att vi måste skydda de äldre. Där har Sverige misslyckats. Idag har vi fått in Corona på äldreboenden i samtliga län utom Gotland. 

När man då läser beskrivningen av den behandling man får om man kommer in till sjukhuset så inser man att det inte är så konstigt att största antalet avlidna finner man bland 70+ som ofta har andra underliggande sjukdomar. Många på äldreboenden behandlas på boendet vilket man kan förstå när man vet att alternativet är den beskrivna sjukhusbehandlingen. OM man ändå skulle klara den behandlingen så har man ju dessutom en lång rehabilitering framför sig. 

Så har vi alla som får besök av Hemtjänsten, i sina hem. Jobbigt för brukarna som får besök av många men också jobbigt för personalen som hittills haft dålig skyddsutrustning o besöker upp mot 20-25 personer varje dag. De kan ju inte hålla avstånd för de ska ju ge ögondroppar, medicin osv.

Alla undrar vi över när vi har kommit förbi den här Corona-tiden. Ingen vet. Det känns som att det kan dröja väldigt länge tills vi kan röra oss fritt igen - även om vi i Sverige ju har det väldigt förspänt och har "frihet under ansvar". Vi behöver inte göra som i många andra länder i Europa - sitta inne större delen av dagen, förutom möjligen någon timme för att motionera, handla mat och mediciner.
Vi får ju röra oss men följa de rekommendationer som lagts. Jag tycker att det går bra men hur kommer det att kännas om ytterligare några månader? Vi har ju haft några riktigt varma dagar och då var det direkt för mycket folk på uterestauranger i storstäderna. I helgen kommer det att göras strängare kontroller och risken finns att kommunerna stänger vissa restauranger som inte kan hålla de krav som ställts på dom.
I dagsläget finns ingen medicin men en sån är väl kanske möjligt att vi har om något halvår eller så men vaccin finns troligen inte förrän om 18 månader! Klarar vi att hålla 1,5 - 2 meters avstånd från övriga så länge? Klarar vi att inte resa och besöka nära och kära, även äldre?
För att klara det så måste man nog läsa Amelie Fries beskrivning igen och påminnas om vad som kan vankas om man blir sjuk.

Som jag sagt tidigare, vilken tur att jag kan handarbeta och jobba här hemma, även om det ju blir tokmycket emellanåt då jag ska göra två personers jobb. Det går väl sådär men man får sänka kraven och blunda för en del.

Men, inget gnäll, en mormor som också ska bli farmor har ju en del att stå i. Badlakanet med huva och babyfilten är klar.

Sen har vi provat på att prata konferenssamtal via Zoom så då kunde Jens och Stina i fjällen, Jenny o Thea i Vermont och jag här i Bäck prata samtidigt.
Thea ringer förresten var och varannan dag och vi har en hel del att prata om. Nu har vi dessutom börjat läsa böcker tillsammans.
Härom dagen bad hon mig vänta lite, la telefonen i soffan och gick iväg. Jenny mötte henne vid toaletten där hon stod som en travhäst och trampade. Det var bråttom, hon måste på toa! Jenny går mot soffan och ska prata med mig under tiden men då ropar Thea;
- RÖR INTE MORMOR!
😁 Jenny går tillbaka o då säger Thea lite tyst....det är väl ingen som tar mormor?
Hon är ju lite van att möjligen Leo kan ta telefonen och se, det går ju inte. 😁
Hur länge ska man klara sig utan att få träffa dom? Nu är det nog bara att rikta in sig på tidigast sommaren 2021.....om man överlevt till dess.
Återigen Tack för att vi har den teknik som gör att vi kan både se och prata med varandra - lätt som en plätt.