Höstaktiviteter och tankar
Tiden rullar vidare. Det har gått lång tid sedan jag skrev något i bloggen. Jag vet inte riktigt vad det beror på. Från början när jag skrev så kunde jag skriva var och varannan dag, det bara flöt på. Nu känns det annorlunda. Vad har jag att berätta? Rätt mycket händer men är det ens värt att skriva ner? En del saker som händer behåller jag ändå för mig själv. Skriver man "på en vägg" som egentligen alla kan läsa så blir det nog lite alldagligt men samtidigt så började jag ju en gång att skriva mest för mig själv, en typ av dagbok eller årsbok. Det är lätt att allt flyter ihop annars.
Men det händer jobbiga, ledsamma saker också. Det är nästan så att man inte kan skriva om dom. Jag skrev ju om den lilla pojken som föddes i slutet av maj o som sedan visade sig ha diagnosen CCHS. Det fina där är att han för en vecka sedan skrivits ut från sjukhuset och fått komma hem och med hjälp av föräldrar och assistenter ska få ett "vanligt liv" därhemma.
Då man precis andats ut om det så får jag veta att min kusins barnbarn som blev 3 år i maj blev sjuk i början av september och det visar sig att hon har en tumör på en njure. Efter flera veckors cellgiftsbehandling så ska nu njuren opereras bort på tisdag. Vi får både hålla tummar och be till våra gudar att allt kommer att gå bra.
Man blir så ledsen när barn drabbas. Det gör så ont och då är jag ju ändå lite längre ifrån än de drabbade familjerna och deras barn/barnbarn. Hur orkar dom? Men även vi i de "yttre ringarna" utanför de drabbade har ett ansvar att försöka stötta och ställa upp de som drabbas då de säkert ramlar ihop. Det vi kan göra är att lyssna och vara bollplank.
Betr det här att skriva....I flera år gjorde jag album med både texter och bilder till Leo för varje gång vi träffades, både när de varit här i Sverige och när vi åkte till USA. Dessa album har varit jättebra för oss alla. Där ser man vad och när vi gjorde saker. När han var mindre så kunde han sitta och titta i de här albumen. Tyvärr kom jag av mig när Thea kom till världen. Det hade ju varit kul för henne också att se vad vi gjort. När hon var 1 år och 10 månader så började jag blogga så då kan man se lite vad vi gjort när vi träffats.
Sommaren har varit helt fantastisk men när vi kom in i augusti så började hösten göra sig hörd mer och mer. Då blir det lite halvtungt för mig att vara i Bäck. Visst jag hade ju en hel del att göra med att plocka in och förbereda för vintern men ändå. Jens, Maja-Lisa och Pablo kom upp i mitten av september för ett par övernattningar innan de åkte vidare upp till fjällen. Stina jobbade med en föreställning och skulle sedan följa dansarna några dagar ut på turnén. När Jens åkte norrut så åkte jag söderut. Jag hade tillsammans med två väninnor från Härnösand bokat en tvådagars bussresa. Jag plockade upp dom o så bilade vi till Solna.
Ovanstående målning heter Elsa i Skräddartorp och hennes 28 katter. Den är omslag på hans andra barnbok med samma titel.
Här är en bit ur boken....
Långt östpå skogen, nedom Klatterberget och Gäddtjärnsbråten, bortom Lillpytt och Koögat, ett stenkast från Skabbhaget och Fiskbyttan, strax intill Månskullen, ligger ett litet boställe kallat Skräddartorp. Där bor Elsa Karlssons med sina 28 katter,. En heter Liten och är inte stor, men han är större än Jätteliten. Och där syns Gråmor. Och Gullpiga, som har två vita morrhår. Och Tuggeliten. Och Chefen som sitter och glanar jämt som om han menade sig till Norge. Och Gammelgrå med vingelsjukan, Och Klotrund med de trasiga öronen. Och Den bättre med sex klor på varje tass. Gäspan, hon har en tunga så ynkligt lång. När hon gäspar tittar den ut som en strut. Men Bitarkatten, honom får du stryka på en gång, sedan hugger han. Lilljons är född ute, en morgon satt han på trappan och bara fanns.
Visst är det en alldeles egen värld hon lever i, Elsa i Skräddartorp. Som rådde här en annan årstid än ute i den soliga världen, som om klockorna stannat och lämnat Elsa och hennes katter kvar i sin egen tid.
Mycket fantasibilder skapas i huvudet när man läser hans texter
Den här målningen är en 24 meter lång bokhylla. Om jag minns rätt så tog det tre månader att måla den. Hans svärmor var på besök under tiden 😁, så han tillbringade tydligen många timmar i ateljén. 😁😁
Trots att vi nu var i mitten av september så blommade det fint i rabatterna. Säkert ännu finare tidigare under sommaren men ändå.
Tillbaka i Solna så gjorde vi lite olika utflykter. En av dom var ett besök på Fjärilshuset. Rätt dyrt inträde då det ägs privat men det var värt det.
Där får man sig en tankeställare hur bra vi har det då vi kan gå på museer som inte kostar så mycket tack vare statliga bidrag.
För att återgå till Fjärilshuset så skulle man väl kunna önska att restaurangen hade lite trevligare interiör utanför själva fjäril- och akvarielokalerna. På sommaren kan man ju sitta ute och där är det fint men den här tiden på året så var det lite för kallt för det så det fick bli lunch inomhus på plaststolar o i typ lysrörsljus. Omysigt...
Det finns inte bara fjärilar. Här har vi väl en Varan.
En sjöborre
Pablo och jag gjorde några vandringar längs Höga Kustenleden nära där vi bor men vi gick även i Skuleskogens Nationalpark, både in i Norra och Västra Entrén. När man kör till Västra Entrén så passerar man detta fina konstverk. "Med näsa mot iskanten" heter det och man ser det även från E4:an. I en skogsglänta speglar det naturens kontraster med sina klara färger.
När jag är ensam så blir det minimalt med stopp i körningen till Solna men tack Pablo! Utsikten är magnifik.
I augusti spenderade jag några dagar i Härnösand hos en väninna. Blev näst intill mållös när vi gick omkring i stan och såg hur mycket som lagt ner. Vi bodde ju i Härnösand i 24 år och redan när vi flyttade dit 1981 så började nedläggning av industrier och därmed arbetstillfällen. Under åren vi bodde där så fortsatte nedmonteringen men man la kanske inte märke till det lika mycket som nu när jag inte varit där på några år och verkligen gått omkring i "city". Härnösand har som många andra städer i Sverige flyttat ut mataffärer och lågprisbutiker till en annan del och kvar i city blir några caféer, restauranger och några kämpande små butiker. Örnsköldsvik och Sundsvall har ju samma idé om stadsplanering. Tystnaden blir väldigt tydlig i en så liten stad som Härnösand. Dom får nog passa sig så inte både Domkyrkan och epitetet Residensstad ryker.
Härnösand stoltserar som "Sveriges tredje bästa sommarstad". Javisst, men kan man flytta dit och jobba? Nja, det är väldigt många som pendlar till Sundsvall.
Det finns många ställen i vårt land som har fin natur så Härnösand (eller andra mindre städer) borde nog hellre försöka få dit arbetstillfällen och bygga stan från centrum och utåt. När man sprider ut staden som man gjort så är det ju glest med folk överallt. Det är ju min åsikt o den betyder ju inte särskilt mycket men jag tror inte att det räcker med att titta på den vackra utsikten/naturen. Sverige har mycket fin natur.
Vi gick också in på Konsthallen som ligger i anslutning till det riktigt tråkiga, gråa torget. Då var några färgglada fyrkanter/rektanglar utlagda på torget o nere vid vattnet där en parkering tidigare legat. Såg ut som om förskolebarn hade fått leka med några lådor. Jag vet inte om de här lådorna ligger kvar eller om de flyttats in i vinterförråd.
Konsthallen har stora fina ekdörrar med glasrutor. Tyvärr är det länge sedan ekträet oljades in så de där dörrarna går mot en säker död och utbyte till ståldörrar om de inte får lite omvårdnad. Vi sa till tjejen som jobbade där och hon gick ut och tittade o höll med.
Vad hjälpte det??? Dörrarna har fortfarande inte fått någon omvårdnad! Men de har väl sjåigt på fastighetskontoret, eller har dom outsourcats till Sundsvall?
Det är ju inte så svårt att hitta på olika saker att se och göra när man bor i en större stad. Stina, Maja-Lisa och jag gjorde ett besök på Hallwylska museet. För tillfället var det två utställningar i detta överdådiga hem. Det var "Bögar. Mötesplatser i en förbjuden tid" och "Hantverket". Bilden visar Bea Szenfelds klänning gjord av toapappersrullar,
En annan dag var vi några som åkte ut på Värmdö och såg bl a Artipelag.
Om man följer den fina strandpromenaden så kommer man förbi skulpturen Ainsa IV av Jaume Plensa som tittar ut över havet.
Pret-à-porter är designerplagg som är gjorda efter standardstorlekar och mönster som är avsedda för butiksförsäljning.
Nu blev det en lite snabb resumé av de senaste veckorna. Oftast så vill man stoppa tiden för den går så fort men ibland vill man spola fram i lite snabbare fart. Nu känns det som att det blir några jobbiga dagar tills vi kommit förbi operationen av lilla Sarah o kan andas ut. Så kan vi spola fram några dagar lite snabbt så gör vi det och tillsammans kan vi väl be till högre makter om hjälp. Jag håller andan ett tag....
Kommentarer
Skicka en kommentar