Lite försiktigt kosläpp

 

Mötesplats

Rakel Bergman Fröberg

Det är inte vårvärme i luften men det har ju blivit glada hoppsasteg av många eftersom samtliga restriktioner togs bort i onsdags! Så vi sjunger "Släpp fångarna loss, det är vår"o skuttar ut ur våra gömmen. Vi är ju många som längtat efter att träffas på restauranger, caféer, bio o andra mötesplatser. Stolarna börjar kunna dras närmare varandra. 

Än så länge är vi väl lite restriktiva och smyger lite försiktigt o frågande om det är ok att närma sig andra människor men i takt med att vi läser att smittan inte fäller ner oss totalt o skickar in oss i sjukvården så ökar vi nog stegen emot varandra. Några riktigt modiga vågar redan nu ut på nattklubbar och större fester. De har fått nog av eremitlivet så nu får det gå hur det vill, är nog tanken. 

Pandemin är inte över men har gått över i ett nytt skede tack vare den höga vaccinationsgraden som det är just nu. Covid-19 anses nu inte vara en samhällsfarlig och allmänfarlig sjukdom. Men det är det där med vaccination som ger oss frihet. De som inte är vaccinerade måste fortsätta vara försiktiga, hålla avstånd, undvika trängsel, undvika kontakt med äldre i riskgrupp osv. Utan vaccinationer kan sjukdomen göra oss allvarligt sjuka. 

Galej

Klara Knutsson

Intarsia

Bilderna i dagens blogg är från Vårsalongen på Liljevalchs. Jag var där idag med en väninna o några av mina favoriter fotade jag. Visst är det fantastiskt bra gjort att göra denna Intarsia? 

Livet i tingen vi lämnar efter oss

Jette Andersen

Alla de här sakerna fanns i konstnärens hem som hon bott i 40 år. Säkert fanns det ytterligare en himla massa saker för när man tänker på hur det ser ut i ens skåp, lådor, förråd osv så kommer ju tankarna. Vem kommer att ta hand om det här när jag är borta? Vad säger alla saker om mig? Hur kommer mina efterlevande att bedöma värdet på det som jag/vi skaffat o som för oss kostat en hel del. Åker det på sopstationen? Second-Hand eller loppis? Eller tar de hem det till sig o fyller sina, skåp, lådor o förråd med dem o skickar frågan vidare till nästa generation?

Saker kan ju ge oss mycket glädje. Vi blir ägare till något som vi längtat efter och som vi tycker om och är så fint i våra ögon men när det blir för mycket saker omkring oss så tar de över våra liv. För mycket saker kan göra oss oroliga också men att ha kraft att göra oss av med dom kan också vara svårt. 

Konst berör en ofta och tankar kommer...

Bortom oss

Gunnilla Welwert

Korsstygn på linneväv

Här är en närbild på "Korsstygnstavlan". Jag imponeras av människor som har ett sånt här tålamod. Hur många timmar tar det att sy 97000 korsstygn? Imponerande!

Charlotta Grunewald

Tygapplikation, broderi

Det är svårt att välja ut en favorit bland alla verk som vi tittat på men här är det nog några som hamnar väldigt högt i min tio i topplista. Charlotta Grunewald är pensionerad förlossningsläkare och i början av 2020 åkte hon på uppdrag för Läkare utan gränser till Jemen för att arbeta på ett förlossningssjukhus på landsbygden. 

När hon kom hem tog hon upp en gammal dröm, att sy bilder för hand av tyg o broderi från foton hon tagit på plats. 

Så här skriver hon om bilderna:

Bild 1 från vänster: Jemenitisk man som tuggar khat. 

Hameed väntar på sin hustru utanför förlossningen. Inga män tillåts komma innanför dörrarna dit. Hans högra kind buktar ut av khat, växtdrogen som tuggas av de flesta män i Jemen. Hans blick avslöjar att han tuggat rätt länge. Han är, som de flesta män i detta land, klädd i turban, lång kaftan och kavaj. I bältet runt magen hänger den traditionella kniven (Jambia). Kalasjnikoven på axeln har han lämnat ifrån sig, vapen tillåts inte inom sjukhusområdet. 

Bild 2. En lyckligt förlöst Resala. 

Resala är 20 år och väntar sitt andra barn. Hon kommer till förlossningen pga en riklig blödning i fullgången graviditet. Tack vare att hon kommer till sjukhuset i tid kan vi rädda både henne och hennes barns liv. Blödning är annars den vanligaste orsaken till att kvinnor dör i anslutning till graviditet o förlossning i Jemen. Varje vecka tar vi emot en kvinna där det redan är för sent. Realas tacksamhet är stor - inte minst över att hon kunnat föda barnet normalt och inte behövt gå igenom ett kejsarsnitt. Hon är väl medveten om att detta skulle öka risken för komplikationer vid kommande graviditeter.  

 

Bild 3. Två nyfikna bröder i Osman-dalen

Vid en vandring i Osman-dalen en ledig dag stöter vi på dessa bröder som nyfiket följer vår lilla grupp. De måste undra vad vi gjorde där. Bara vandra runt och beundra den vackra utsikten, utan något ärende? Jag tror inte de har sett något liknande förut. 

Bild 4. Frukost med barnmorskorna på förlossningen

All kvinnlig personal på sjukhuset bär heltäckande kläder, inklusive slöja. Så fort en man närmar sig drar de ner skynket för ögonen. Näsa och mun är redan täckt av nikaben. Inom slutna väggar är det en fin gemenskap med mycket prat och skratt. Varje förmiddag dukas det upp fika på förlossningens expedition. Alla bidrar med färskt hembakt pitabröd som doppas i bön-, lins-, tomat- eller äggröror. Mycket gott! Till detta dricks "kaffe", gjort av kaffebönans skal tillsammans med mycket socker. De är nyfikna och frågar om min familj. Jag visar bilder och berättar. De vet inte var Sverige ligger så jag laddar ner en karta på Europa och visar. 

En del konst berör oss mer än andra men konst berör oss alltid. Världen skulle vara väldigt tråkig utan konst.  Konst ger oss också en bild av hur det är i andra delar av världen. Kanske vi ska sluta gnälla på allt möjligt här hemma? Vi är bortskämda och glömmer att en stor del av världen saknar det som vi tar för givet. 

När man går på Vårsalongen så inser man hur enormt många talanger vi har i Sverige. 3000 ansökte om att få ställa ut. 150 blev antagna. Bland de övriga finns det med all säkerhet ytterligare fina guldkorn. Hoppas att de ansöker nästa år så får vi se dom.