Nytt år, nya möjligheter?

Sådär, då var vi inne på det nya året. 2023. Undra hur många nyårslöften som fortfarande hålls? Man ska börja träna, man ska sluta röka, man ska banta, man ska läsa mera o ja, hur mycket som helst lovas. Min tanke, inget löfte, är att jag ska skriva mer på bloggen igen. Luften gick ju ur mig ifjol o det tar ju en hel del tid men när man sedan ser de utskrivna böckerna så är det ju väldigt bra för man glömmer ju lätt vad man gjort o framför allt när man gjorde det. En bra dagbok med andra ord. 

Det brukar ju inte vara lätt att hålla dessa löften men några klarar det ju o löftet att sluta röka är väl det som man hoppas på mest. För de som röker...tack o lov hör man inte till den gruppen.

Jag hade ju en förhoppning att 2023 skulle vända uppåt och bli ett gladare år än de år vi gått igenom på sista tiden. Det gick väl sådär. Efter bara ett par veckor pratade jag med tre olika personer som fått väldigt jobbiga diagnoser. En med lungcancer som spridit sig, en med KOL och en med bröstcancer. Mer eller mindre jobbiga behandlingar att genomgå men förhoppningsvis med bra utgång men usch vad jobbigt. Så ledsamt att höra men man hoppas ju ändå kunna vara något sorts bollplank o stöd för de som drabbats. 

I Stockholm fick vi ju en 3-dagars snösmocka kring den 20:e november. Någon vecka senare var allt borta men det var lite kaos när det pågick. Det var väldigt tung snö så väldigt många träd, stora som små, bröts sönder. 

I Västernorrland har snöovädren kommit in med jämna mellanrum blandat med mildare väderlek o regn som gett ishalka. Oron för stugan finns ju alltid inom mig så när det snöar närmare en meter o sedan inom kort övergår det till mildväder med regn så går ju tankarna till hustaken. Min granne har varit snäll o skottat av ett par stycken tack o lov. 

Det här är väl det närmaste vinter vi kommit i Stockholm o den är ju också borta. Efter alla mina år i Norrland så är jag helt nöjd med att ha barmark. Jag har skottat min del av snö. Under januari har jag dessutom haft rätt besvärligt med ryggen så hur jag skulle ha klarat all snöskottning i stugan förstår jag inte men det hade säkert löst sig. Man ger ju sig inte så lätt. Det ska gå...även om man får dra sig fram på armbågar och framtänder.  

I lördags åkte jag till Uppenbarelsekyrkan i Aspudden. En mycket vacker byggnad. Kyrkan byggdes 1959-1961. Glasmålningarna är gjorda i hugget glas. Över altaret i höjd med läktaren hänger en betongskiva som föreställer ett stiliserat moln med ett kors i relief. 

På motsatt sida om altaret finns orgeln

Utanför kyrkorummet finns sju vackra fönstren. 

1. Trons fönster. Ingen färg, bara ljus. Det enda motivet är ett konsekrationskors och en enda blå kristall - Kristus, trons nedslag. 

2. Bebådelsen. Fönstret är skirt ljusblått - Marias renhet. Överst bebådelsens lilja, under andens duva och längst ner mottagarkalken fylld med lidandets blodröda färg. 

3. Födelsen. Bakgrunden mörkare blå och stjärnan lyser över Maria i blå mantel och Jesusbarnet klädd i röda kläder. Ett föregripande av långfredagen. Över modern och barnet en blodröd kil som antyder om det lidande som kommer. 

4. Lidandet. Vi ser pelaren mot vilken Jesus gisslades. Över pelaren syns inskriften INRI (Jesus Nazarenus Rex Iudaeorum, Jesus från Nasaret, Judarnas konung) som annars brukar vara fäst över korset. Under de kungliga insignierna : kungakronan - den blodiga törnekronan, härskarspiran - rörstaven vilken man slog Jesus med, den blodiga purpurmanteln - hånmanteln som soldaterna hängde över Jesus. Vi ser också gisslet, rött av hans blod. 

5. Korset. Ett stort kors, men bara halvt. Under korsarmen en flod av blodrött, taggar och blodsdroppar. Allt mänskligt lidande inneslutet i Kristus lidande för oss. Längst ner två lysande tärningar som kastats om hans kläder. Över alltsammans den blå tidlösa himlen; Kristus korsfästs alltjämt. 

6. Uppståndelsen. Den tunga stenen längst ner är undanskjuten så att ljus strömmar in under den. Genom gravens öppning skymtar ljus och änglavingar. Den tidlösa himlen över hela skeendet i Kristi uppståndelsen innesluter också oss. 

7. Nattvarden. En vinranka klänger över Kristusmonogrammet, XP. Tunga klasar med röda, gröna och gula druvor. I nattvarden är hela Guds frälsningshandlande sammanfatta, gripbart, mottagbart: för oss utgivet, för oss utgjutet. 

Igår var jag i en annan kyrka - Gustav Vasa Kyrka - men nu av en annan anledning. Det var nämligen en liten teaterföreställning med tanke på Förintelsens minnesdag 27 januari. 

En snabb resumé av handlingen är att en liten pojke får se en undangömd fiol därhemma. Kort därefter träffar han en gatumusikant som spelar fiol. Han blir så hänförd av hans spelning o berättar om den undangömda men trasiga fiolen därhemma. Musikanten säger att han kan försöka laga fiolen o att han sedan ska ge honom privatlektioner. Så blir det, men totalt hemligt för föräldrarna. Så småningom vill musikanten träffa föräldrarna o vid det tillfället berättar pojken att han tagit fiolen o att han nu kan spela på den tack vare musikanten. När de träffas så upptäcker de vuxna att de spelat tillsammans för SS-officerarna under andra världskriget. Pappan har inte kunnat spela fiol efter sin tid som musikant. Han blir glad o stolt över sin son men ber honom "Spela aldrig Mozart - så länge jag lever" för det var Mozart som de alltid fick spela vid koncentrationslägren. 

Har du möjlighet att se föreställningen så gör det o bemöt den ilska som finns lite överallt i vårt samhälle. I vår kultur är vi ofta väldigt rädd att säga en åsikt som motsäger något som någon annan sagt. Vi är konflikträdda och även rädda för andra repressalier men det räcker kanske med att säga "Så tycker inte jag". Det är bättre att säga det än att vara tyst för att vara tyst kan ju uppfattas som att man samtycker. Demokratin är inte självklar o numera gungar det lite överallt i världen. 

Man tar demokratin lika självklar som att det kommer vatten när vi vrider på kranen eller att vi har internetuppkoppling. Man saknar det inte förrän det är borta. 

Det som hände kan hända igen. 

Den lilla pojken var Paolo Levi, berömd violinist som spelat i alla stora konserthus över världen. På sin repertoar har han musik från alla de stora mästarna men spelar aldrig något av Mozart - precis som han lovade.