Midsommartankar

Vi hoppas att ni haft en fin midsommarhelg! Jens och Pablo kom till oss på torsdagkväll. På midsommarafton var vi ute på en skogspromenad en stund innan regnet kom och vi beslöt oss för att stanna hemma istället för att besöka något midsommarfirande runt stan. En skön hemmakväll!

Pablo är 4,5 månader nu och Jens och Stina har gjort ett mycket bra jobb med honom så han är en riktigt trevlig liten jycke även om det är ofantligt mycket att lära honom. Han ska ju också följa med till USA om ett par månader så nu ska de gå in i nästa träningsfas. Han ska burtränas för att känna sig trygg på flygresan och han ska tränas att lämnas ensam korta stunder. Sånt är inte lätt när man är en liten valp. I USA kommer han dock inte att vara ensam hemma utan vara med Jens och Stina så den delen av träningen får ta längre tid men burträningen är mer viktig. Man vill ju ha samma lynne på honom även framöver.

På midsommardagen tog vi med oss Arne 92 år, hans fru Maj 90 år, hans syster Märta 82 år och åkte ner till Arne o Märtas kusin Lennart 83 år och hans fru Britt 80 år. Lennart och Britt bor i Florida sen 41 år tillbaka men har ett sommarställe i Valmsta, Nordingrå som de besöker mest varje sommar. Lennart har jobbat med växter och odlingar i hela sitt liv. Bott 7 år i Kenya och 6 år på Sardinien innan de valde att starta eget och bosätta sig i Florida.

Det syns på sommarstället att växter och odlingar ligger varmt om hjärtat och att det finns mycket kunskap. 

Tänk, de är i Sverige några veckor per år - numera 3 månader, för några år sedan 4 månader men före det kanske tre veckor. Varje år blommar det massor och 200 liter jordgubbar plockas i jordgubbslandet! Lennart har en hel resväska med blomplant med sig när han kommer till Sverige. Kläder och annat man behöver har de redan här. På hemresan innehåller väskan 10 paket tunnbröd. 😁

Det måste vara såna som myntat begreppet "gröna fingrar". Själv bor jag här året om och ligger, för att använda travbegreppet; långsidor efter. 

Irene kom också med och därmed fick även Jens o Pablo plats i bilen. En trevlig dag med släkten. Arne, Märta och Lennart är/var kusin med Mats och Irenes pappa.

Mats konstaterade att det varit en riktigt bra dag då han känts sig friare att gå och mindre värk. Kan injektionen och smärtlindringen gett effekt så att det känns bättre? I varje fall så är det första gången som han märkt lite skillnad sedan värken slog till i början av juni.

Idag är det söndag. Vi ska skjutsa Jens och Pablo ner till Gallsäter där de ska få skjuts med samma tjejer som de åkte upp med. Genom Facebookgruppen "Vi som brukade åka Y-buss" fick han kontakt och det är ju så mycket bättre än att åka tåg då Pablo är så liten. 

Efter att vi lämnat Jens så åker vi till Maggan i Örnsköldsvik. Där träffar vi även Inger, Claes, Gun-Marie, Irma, Arne och Sture. 

Maggan, Gun-Marie, Irma och jag träffades när jag flyttade upp till Övik 1976 och började jobba på kommunen. Inger jobbade på en annan avdelning. 

42 år har gått och vi hänger fortfarande ihop och har haft mycket roligt genom åren. 😍

Sen går vi in i en energikrävande vecka....

På tisdagsmorgon åker vi upp till Umeå för då ska Mats göra den stora skelettröntgen. Vi sover kvar på patienthotellet till onsdagen för kl 10.15 får vi träffa läkaren och få veta röntgensvaret. 

Kan man be om hjälp från någon högre makt och ev andra som har en oerhört stor kraft så ber jag om att de metastaser som de kunde se på den "enkla" röntgen som gjordes för en vecka sedan är de enda som finns, att de är små och att de går att "bombas" med strålning ASAP. 🙏 Tack och Amen!