Tråkig väntan i olika väntrum

Igår var det fredag och Mats hade en bokad tid kl 10.30 på Örnsköldsviks sjukhus för att få den andra injektionen av XGEVA - ett protein/antikropp som fungerar genom att bromsa den skelettnedbrytning som orsakas av att cancern spridit sig till skelettet. De komplikationer som skelettmetastaser kan orsaka är till exempel frakturer.
När han nu träffade en läkare innan han fick injektionen så tog han upp det som hände den 5/7 då han lyfte in en verktygslåda i bagaget och något knäppte till i nyckelbenet och som sedan var skrikont några dygn. Nu är det ju bara i vissa lägen som det gör ont men som sagt han nämnde det nu för läkaren. Hon undersökte och skickade honom på en enklare röntgen. Efter en stunds väntande visade det sig att bilderna inte blev bra utan måste göras om på ett annat sätt. Röntgen igen och ytterligare väntan.
Under den här tiden så pratar vi per telefon flera gånger för vår plan för den här dagen är att åka upp till Sollefteå och köpa en Separett-toa till Henriksfjäll! 😁 Så är våra liv....Fixa, trixa och planera för framtiden.
När han efter en stund på röntgen fick beskedet att gå ner och sätta sig på akuten för att där få svar så börjar jag inse att det här kommer att ta hela dagen och kanske mer. Vi bestämmer därför att jag ska försöka få tag i någon som kan skjutsa in mig så att vi åtminstone kan sitta där tillsammans o prata. Eva, vår granne, skjutsar in mig.
Så sitter vi där och väntar och väntar snällt....15.30 är tålamodet slut för Mats som vid det laget ångrat flera gånger att han nämnt det här för läkaren så han tycker att nu drar vi! 😁
Jag tycker väl att vi åtminstone kan tala om det för personalen men han säger "skit i det! Nu går vi" 😁
Så blir det dock inte....vi går in till personalen där han anmält sin ankomst o talar om vad vi har på gång o säger att ni kan ju ringa oss o även skicka utlåtandet till Umeå - Bra idé eller hur? 😉.
Då möts man ju inte av
- "Ja, gör det!" utan istället
- "Nej,  men läkaren har ju sagt att du ska vänta här på svaret och vi måste ju prioritera det som kommer in o är mer akut."
- "Ja men självklart men du kanske kan förstå oss också att vi har inte lust att sitta här ytterligare några timmar och sedan går det säkert inte att göra något åt det heller då vi antar att det är endast en operation som kan ställa nyckelbenet till rätta nu och att antagligen vill ingen läkare sätta igång med en operation då det finns en grundsjukdom med skelettmetastaser. "
- "Ja, jag ska höra med läkaren om vi kan ordna så att du får komma in snart"
Fem minuter senare fick vi komma in i ett rum och en stund senare kom en ung AT-läkare in och gav beskedet att nyckelbenet hade en fraktur men att det låg hyfsat rätt nu. Han skulle dock behöva kolla med bakjouren om åtgärd.
Vi kom överens med honom att göra det men att vi åker därifrån och nu med samma anledning att ingen vill nog operera detta och det vill inte Mats heller - nu är det ju en hanterbar smärta och att vi nu vet att det var en fraktur räcker för oss.
Han lät oss gå....

Det man kan konstatera av detta är att skelettet är skört. Visst verktygslådan var tung och i momentet med sträckt arm inne i bagaget så var den ju ännu tyngre men vore skelettet starkt så skulle detta inte hänt ändå.
Vad lär man sig då? Ja, huvudet förstår ju att skelettet är skört och att man måste ta det lugnt men kroppen kan hinna göra sina felrörelser och vips så har det hänt igen. Må dock inte detta hända!!!

Kl 17.00 åkte vi till Sollefteå och köpte en begagnad Separett-toalett. 😊