Kristallsjukan

Lördag och planen var att åka till Håknäsbacken (mellan Örnsköldsvik o Umeå) där en kusin till mig hyrt ett hus en vecka. En annan kusin skulle komma från Umeå. En trevlig och rolig dag låg framför oss. Så blev det tyvärr inte....
05.30 vaknade jag och vände mig om i sängen. Fick världens värsta yrselanfall! Borrade ner huvudet i kudden o höll fast mig. Det lugnade sig efter en stund och jag vände mig sakta tillbaka. Yrsel igen plus illamående. Tog med mig en kudde o tog mig ner till toan o spydde....
Nu kan du som är känslig sluta läsa 😜
Där la jag mig på golvet på badrumsmattan. Så fort jag rörde mig så spydde jag. Jag försökte ställa mig på knä för att ta mig upp men hann inte långt i den övningen förrän jag tippade omkull med ett brak så hela huset skakade 😊..
När man vänder sig från ryggläge till sidoläge och får typ hålla fast sig i golvet för det snurrar som den värsta karusell då blir man ju lite orolig samtidigt, vad har man drabbats av?
Jag ringde 1177 vid 08-tiden. Hon bad mig vända mig o bara att vända sig från rygg till sida gjorde att jag fick sån yrsel o mådde så illa så jag slängde headsetet o spydde. När det var klart återvände jag till samtalet o undrade om hon var kvar 😉, det var hon. Hon satte rätt snabbt diagnosen Kristallsjukan.
Jag kunde ju prata och var inte förlamad i någon del av kroppen. Tack och lov!
Kristallsjukan är ofarlig och går oftast över av sig själv efter några veckor....några veckor 😟 Kände jag mig sämre efter en tid så tyckte hon att jag skulle åka in till Primärjouren. Bara tanken på att ta mig till bilen, gå till väntrummet på sjukhuset (det var ju där vi satt för några fredagar sedan då Mats skulle få röntgensvaret på nyckelbenet) sitta där och vänta, allt detta kändes helt omöjligt. Visste inte heller om Mats skulle kunna skjutsa mig - vilket han kan men han har ju svårt att ta sig fram också.  När jag sa det så sa hon att jag kunde ringa sjukresor eller efter en ambulans o säga att det inte var brådskande.
Mats kom med täcket så jag gjorde väl ungefär som hundar som bäddar o la mig på halva täcket, vilket var knöligt men jag kunde inte göra det bekvämare än så. Resten av täcket  drog jag över mig och sov. Vaknade jag o vände mig lite så spydde jag. Så där höll det på.
Kl 11.30 ringde jag 1177 igen o undrade om jag kunde göra någon typ av behandling själv mer än vända huvudet. Nej, det gäller att kristallerna som man har i båggångarna i örat kommer på plats.
- Har du ätit och druckit något?
- Nej, det har jag inte. Man tänker liksom inte på mat och dryck när man är ute och åker en sån här värsta karusell...
- Ja, men du kan inte ligga där hela dagen och inte äta eller dricka !
Nu tyckte hon att jag var så påverkad så att jag skulle åka in till sjukhuset.
- Vad kan de göra då?
- De kan ge dig något för att slippa illamåendet.
Vi avslutade samtalet o jag sa att vi skulle åka in.
Jag orkade inte det just då men jag tog ett halvt glas Proviva och somnade. Kommer inte ihåg om jag vaknade o spydde igen men kl 14.00 vaknade jag i alla fall och då kunde jag ta mig upp utan att det snurrade så jag flyttade in täcke o kudde till soffan. Mats var ute så han blev överraskad när han kom in. Yrseln var i det närmaste borta men när man varit med om en sån där omgång så törs man ju inte provocera o vända huvudet heller men det är väl den typ av övning som jag måste göra.
Gjorde ett toa-besök o gick o la mig igen. Sov till 17.00. Kände av lite yrsel när jag vände huvudet men nu hade världen börjat stanna av betydligt.
Vilken omgång! Nu känns det ju lagom roligt att veta att det här troligen kommer igen men det bästa är ju ändå att det inte är farligt.
Nu är kl 19.00  o jag har ätit två rårakor, lite bacon och lingonsylt. Livet återvänder 😁