Miss you

Det är lördag och en vecka har gått.....det är fortfarande overkligt. Ibland far en tanke genom huvudet att det inte är sant....att jag säger till folk att du somnat in men att det inte stämmer. Du är bara ute på jobb och kommer snart.
Hur kan jag säga till folk att du somnat in?? Då inser jag att; Jo, det stämmer. Jag vet ju det! Jag var ju där! Jag var ju där vid din säng. Jag höll om dig.

Hur många gånger den här veckan har jag inte tänkt; Det här måste jag ringa Mats o berätta. Jag har redan handlat det här och det här så du behöver inte stanna till när du åker hem men jag kommer aldrig att få något svar mer....

Allt gick så fort, vilket ju man måste vara tacksam för. Du slapp plågas dagar, veckor, månader och kanske till o med år. Sen kommer ändå sorgen. Jag saknar dig så....
Efva Attling har gjort det fina halsband som jag just köpt. Texten "Miss you" och två händer mot varandra. Hon skriver;
"A thought of someone... We all have someone we miss and whom we carry with us in our thoughts. This was a hard task for me to design, it took me two years to find the shape. It´s like two hands coming together in the Asian way.

Fint, eller hur? Jag tror att du gillar det. Du var ju inte den som köpte smycken i mängder men för bara några veckor sedan, var det till bröllopsdagen (?) som du var inne på att vi skulle gå in till någon guldsmed. Jag slog bort det och hade nog i maggropen att sjukdomen grep hårdare tag om dig och kunde inte alls fokusera på smycken. Sorry....men det här är från dig till mig! Jag ska lämna in det o gravera ditt namn på baksidan. Sedan...inte nu...Nu vill jag använda det varje dag.

Under den här veckan har jag gråtit, pratat med grannar, skrivit, gråtit, pratat med alla som ringt, planerat, tänkt rationellt, gråtit, planerat igen. Alla människor omkring mig och min planering hjälper mig komma vidare. Och alla blommor vi fått! Helt fantastiskt vackra, eller hur? 

När jag började skriva den här bloggen så skulle den ju heta något...jag kastade bara ner, mittnyalivarnu och sen var jag igång. Mitt nya liv är nu, innebar för mig att jag beslutat mig för att sluta jobba. Skulle vara pensionär och du o jag skulle "göra vad vi ville".  Vi gjorde det - "vad vi ville" och det var helt rätt beslut att sluta jobba, ångrar inte en dag. Vi har gjort massor sedan i mitten av mars och vi har pratat om möjligt ännu mer än vi gjort tidigare i livet. Nu har vi kanske pratat mer djuplodat än vi gjort tidigare. Vi orkade det, tack och lov, även om vi båda grät emellanåt, speciellt sista veckorna när pratet kom ner på ett ännu djupare plan. Sen gaskade vi upp oss och hur många gånger som helst har vi sagt att vi måste fokusera på det vi kan göra och inte på det vi inte kan. Det var vårt mantra.

Namnet på bloggen har fått en annan betydelse. "Mitt nya liv är nu" har inget med att sluta arbeta och gå i pension att göra längre. "Mitt nya liv är nu" innebär att jag är ensam eller kanske inte ensam jag har ju massor med människor omkring mig, men snarare, ensam, utan dig. Jag känner mig som en ensam svan som simmar vidare. 

Många före mig har klarat det här och många efter mig kommer att klara det också så livet går vidare, det vet jag, men det blir inte som förut. 

Jag har många att kämpa för och föra din anda vidare. Allt du lärt mig måste jag ju föra vidare till Thea och Leo till exempel. Jag måste ju berätta för dom vilka värderingar du hade och vilken morfar  du var. Hur glad och stolt du var för dina barn och barnbarn.

Thea som bara är drygt 2 år minns dig ju nu men minnet kommer att blekna för henne. 

Leo är ju 10,5 år så han minns ju dig tydligt men han behöver ändå få veta vad du stod för i många "vuxenfrågor". Ville alla väl. Ville hjälpa alla. "En försiktig general" sa revisorn för många, många år sedan. Startade inte företaget med ett stort banklån så att du kunde köpa värsta bilen och nyaste telefonen. Du var av den gamla stammen att först tjänar man in pengarna och sedan handlar man -om man behöver något, inte handla för handlandets skull. 

Ville aldrig förhäva dig och spela kung för lånade pengar. Alltid glad, stark och brann hela tiden för nya projekt. Ibland klagade jag på dig att du hann påbörja ett nytt projekt innan det första var klart. Sorry....men med din enorma vilja så orkade du både jobba och slutföra projekten här hemma, även om det ibland tog lite tid. 

Kommer du ihåg att du fick energi att slutföra en del saker t ex när jag lite fint undrade vad han hette, den där elektrikern på Arac som du kände o när du sa hans namn så frågade jag om du hade hans tel nummer. Du undrade varför jag skulle ringa honom. Jag berättade att jag kunde ju leja honom så att det blev klart, ditt påbörjade projekt, var det elen till lusthuset el ngt sånt.

Då blev det klart den dagen 😁. Det var du det! Ingen skulle komma hit och göra dina projekt. Du kunde ju allt själv och var det något du inte kunde så höll du på tills du kunde det. 

Förra fredagen, när du sov, satt jag och skrev på bloggen. Bl a skrev jag;

Såg i ögonvrån någon utanför fönstret....eller var det en fågel....är någon här för att hämta honom? 😭😭😭😭 Jag var kanske bara trött....eller?

Klockan var 05.30 när detta hände. Jag raderade dessa rader. Tänkte att jag ska inte utmana ödet så att de verkligen hämtar dig. Ytterligare en gång under den dagen - i samma fönster - såg jag någon sväva förbi hastigt. Var någon här och rekognoserade? 

Det hjälpte inte att jag raderade raderna för att inte utmana. De hämtade dig, du behövdes någon annanstans. Där behöver du inte ha ont. Där blommar körsbärsträden. Fåglarna sjunger. Allt är vackert och stilla.
Jag berättade det här för en väninna som sa.....Ja, man reser inte ensam.
Känns skönt att någon är med och visar vägen. ❤️

Många stöttar mig med fina sms och andra meddelanden. Den här fina dikten fick jag av Linda. Den ger mig styrka och tröst.

Döden betyder ingenting.

Jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum. 

Jag är Jag. Du är Du.

Allt vi var för varandra, det är vi fortfarande.

Kalla mig vid mitt vanliga namn.

Tala till mig sådär som Du alltid gjort.

Ändra inte Ditt tonfall.

Håll sorgen borta från Din röst.

Sluta inte skratta åt våra gemensamma små skämt.

Skratta som vi alltid har gjort.

Var med mig. Le mot mig. Tänk på mig.

Låt alltid mitt namn finnas med Er där hemma.

Uttala det som ingenting hänt, sorglöst

Utan spår av skuggor,

Låt livet gå vidare med samma innebörd som tidigare,.

Det går vidare därför att det måste gå vidare,

Döden är ju ändå bara ett tillfälligt avbrott i vår gemenskap.

Varför skulle du sluta tänka på mig för att Du inte längre kan se mig.

Jag väntar på Dig någonstans väldigt nära, 

Allt är väl.

Visst är den fin? 

Nu måste jag göra som Silky! Sova....ja, det har blivit lite sömn den här veckan. Jag somnar oftast direkt på kvällen men sen vaknar jag vid 01-02-tiden o då måste jag vänta typ en timme eller två på nästa sovtåg. Just när jag åkt vidare med det sovtåget då vaknar Silky och du vet hur hon är....hon snackar tills hon får upp mig. Då ska hon äta en stund och sedan ska hon gå ut. Då kan klockan vara någonstans mellan 03 och 05. Sedan har det hänt mer än en gång att jag vaknat efter någon timme eller två med att hon sitter på fönsterblecket i kontorsfönstret och jamar så att jag ska komma och släppa in henne. Du var ju den som var hennes betjänt mestadels och öppnade och stängde dörren i takt med hennes önskemål men du gillade ju alltid katter så du stod ut med hennes krav. 😁

Du ser hur hon njuter och laddar inför nästa utesväng. 

I Miss You....men du är Väldigt Nära. Puss och Gonatt ❤️