Hur mycket tårar finns det egentligen?

Så länge jag håller på med lite allt möjligt så går det hyfsat bra men nu har jag ägnat mig åt att leta i Mats gömmor efter lite olika saker som han hade järnkoll på. Sånt är jobbigt. Tårarna rinner och man fortsätter lyfta upp allt ur skåp och lådor. Letar och pratar högt med Mats....😢
Hade jag varit gift med en man som höll på med bara hälften så mycket så hade det kanske varit lättare men här hade vi en person som höll på med el, rör, snickeri, golv, teknik och en massa mer så det finns hur mycket som helst att leta bland. Nu bor vi ju litet som tur är så det underlättar kanske men än så länge har jag inte hittat det jag söker så det blir till att fortsätta spaningen. En massa grejor vet jag inte ens vad man ska ha det till och antagligen så kommer jag väl att köpa nytt någon gång längre fram då jag beställer något jobb av någon och jag vid det laget har glömt att det finns redan här hemma. För han var ju också en sån person som "la en hel del på lager" för att göra "sen". Hade fulla huvudet med mål och lösningar men inte riktigt tiden att köra det i mål direkt. 

Som om det inte vore nog så har jag nu bokat tid för Silky. Jag kan inte hitta någon bra lösning så att jag kan ha henne kvar. Redan när man ringer och bokar tid så står jag där och gråter. Hur ska det då bli när jag åker in och sitter där med henne i knä tills hon somnar in? 😢
Veterinären kommer troligen att få ta hand om både henne o mig.
Men hon måste bli husses katt. Jag måste få välja barn och barnbarn rättfärdigar jag mitt beslut men himmel va jobbigt det är!

Vilken vecka jag har framför mig.....må jag orka igenom denna vecka så kanske det går lättare efter några dagar. Hur mycket tårar kan det finnas? 
Alla djur ger oss människor så mycket och det blir så tomt efter dom men nu lovar jag mig själv att ALDRIG skaffa något fler husdjur. Nu får jag ta hand om andras katter och hundar när de behöver hjälp. 



Kommentarer

  1. Jag blir ledsen och tårögd när jag läser om ditt beslut gällande Silky. Jag blir påmind om min käre Cesar som vi fick ta bort i april. Jag sa då till veterinären mellan mina tårar när hon gav honom lugnande och den slutliga sprutan att jag aldrig skulle skaffa någon nytt djur igen. Det är så ledsamt när de måste dö ifrån oss. Hon sa då att du får i stället tänka på de minnen och den fina tid ni har haft tillsammans. Så bra och trösterikt sagt av henne.

    SvaraRadera
  2. Förstår ditt beslut om katten och även om det är ett jobbigt beslut så gör du det enda rätta för kissmissens del. För vad är alternativet för Silky?! Och du gör helt rätt fokusera på barn och barnbarn nu för det biten är nu än viktigare. Styrkekramar skickar jag - fast när jag läste detta nu ikväll (29 oktober) så har Silky redan hälsat på hos Mats.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sköna Maj välkommen och nu med sommarvärme

Trollsjön, Silverfallet, Midnattssol och Kratersjön

Mil efter mil