Tankar

Dagar läggs till veckor och veckor till månader. Nu är det en dryg månad sedan Mats somnade in. Jag har väldigt svårt att säga "avled". För mig sover han. Det är så svårt att förstå att han inte ska komma hem igen.
Första tiden var det fullt upp med planeringen inför begravningen. På lördagen efteråt åkte Leo och jag tåg till Stockholm. Mysigt att få vara med Leo hela dagen. Jens, Stina, Jenny o Adam körde ner med bil. Det var skönt att åka hemifrån "först". Hade varit värre att se alla åka en efter en och sedan vara ensam kvar. Nu fick jag några dagar i Solna innan jag åkte hemåt på tisdagen. Varje dag innebär ju minnen på olika sätt så givetvis kom en sån våg också i Solna. Det var ju här vi var 6-8 aug och han fick så ont i buken och det visade sig vara metastaser i levern. Berg- och dalbana i känslor igen.

05.30 på söndagsmorgonen kom taxin och hämtade Jenny, Adam och Leo. Det var återigen dags för en långresa för dom.
Under söndagen fick jag några timmar med Jens och Stina och även en stund med Titti. På måndagen var det sedan dags för Jens att ge sig iväg. Stina ska ju ut med sin föreställning Thunderstruck under oktober och november. Sedan åker hon till New York vilket säkert både Jens och Pablo ser fram emot, Ja även Stina kan jag tro. Befinner du dig på någon av de orter som Stina ska framträda så  köp biljetter till föreställningen. Förhoppningsvis kan även jag göra det fastän hon inte gör stopp i någon av de städer jag har omkring mig men jag vill ju så gärna se..... https://www.riksteatern.se/forestallningar/thunderstruck/

Mats o jag pratade och gick igenom så mycket, speciellt de sista månaderna. Säkert mer än vad en del får chans att göra om man drabbas av en hjärtinfarkt eller olycka som snabbt rycker bort någon nära anhörig. Ändå har jag frågor. Nu har jag själv fått försöka genomföra sånt som han instruerade mig om men det dyker ju upp saker som jag måste lösa själv också utan att fundera och rådfråga. Då känns ensamheten verkligen av. Tänk vad mycket saker man säger till varandra utan att det har så särskilt stor inverkan på svaret men som ändå gör att man har någon att bolla tankar med.
- Ska jag sätta i motorvärmaren?
- Ska jag boka tid för däckbyte?
- Hämtar du posten?
Det är ju inga livsavgörande frågor eller svar men det är små vardagliga funderingar som bara finns där. Nu ska alla beslut, stora eller små, tas av mig själv och så kommer det att vara framöver. Givetvis  tar jag ibland hjälp av vänner och andra som kan rådfrågas - ja, kanske inte om motorvärmaren eller posten 😁.

Det har varit en väldigt fin september med både värme och sol. Nu har det blivit kyligare och idag bytte jag, eller rättare sagt Nordemans bil, till vinterdäck. Tommy på Nordemans tyckte att det var hög tid. I Skellefteå var det 6-7 cm snö igår. Nu försvann det säkert men det känns bra att däcken är bytt.
Förra onsdagen var det nära nog storm och på något vis så fick vinden tag i presenningen runt båten och lyckades få stödhjulet på båtvagnen att rulla av plankorna som det stod på o med båtens tyngd så rullade vagnen någon halvmeter framåt o i sidled. Då blev det till att tillkalla Leif för hjälp med traktorn. För att flytta tillbaka båten så måste batteriet sättas i och motorn tiltas upp. Tiltade även ner motorn men inte helt. Ner med kompressorn också och kollade luften i hjulen. Vagnen har ju stått med båten på hela sommaren då Mats var för dålig för att klara av att styra ut båten från stränder och annat som kräver kraft. Köra båten klarar jag men allt som kräver styrka är jag helt fel person för. Fick även hjälp med presenningen nu.
Vid lite mer eftertanke och översyn plus även lite osäkerhet så blev det ytterligare arbete med presenningen igår.
Konsultation igen men den här gången med Olle som kan allt om vår båt. Han var inte nöjd med att motorn inte var nertiltad helt. Det kan regna in och sedan kan det frysa sönder saker i motorn. Så! Då fick man lära sig det om båtmotorer.
Ner med batteriet igen och den här gången fick jag hjälp av Andreas. Nu ska jag sätta dit lite extra bagagestroppar och limklämmor som förhoppningsvis håller presenningen på plats över vintern. Må det bli en lugn senhöst och vinter. Inga hemska stormar tack!
Såna här äventyr ledde ju även till ett havererat stoppljus. Ja, men sånt kan väl inte vara så svårt att skruva dit? In till Clas Ohlson. De har säkert. Jo, de har lyktglas men jag såg redan på affären att det nog inte var exakt lika. For istället till Jula. Jippie, de har ett likadant. Hem igen och ner till båten med skruvmejsel och till och med en liten handduk som skulle fånga upp skruven som jag säkert skulle tappa ner i löven och riset. De ni! Här har ni en som varit med och letat skruvar förr! 😁
Nu löste jag ju inte problemet. Glaset stämde nästan....men det räcker inte med nästan när man har med plast att göra. Det ger inte med sig 1-2 mm som det skulle behöva göra. Nä, det var bara att åka tillbaka till Jula med det och tacka för lånet.
In på Fritidsimport och visade den bild jag tagit. Nu finns det ju tydligen hur många tillverkare som helst av lampglas så där kunde jag inte få hjälp. Mats hur hade du gjort? Bytt även bottenplattan? eller hade du vetat direkt att troligen har Yamaha Center rätt glas då de nog säljer Fogelstasläp? Vi köpte släpet i Härnösand och dit kan man ju inte behöva åka för att köpa ett nytt lyktglas. Ja, jag får väl jobba vidare.
Jag ska fira med champagne när båten är såld till våren. Hoppas nu att någon vill ha en Buster Magnum. Såklart att någon behöver en sån! Det är ju en kanonbåt men jag klarar den inte själv. Återigen saknar jag Mats.

Den 20 april skickade Mats den här bilden till mig. Jag var ju i USA då sedan några dagar och han var hemma och skulle stråla lymfkörteln. 

Trots hans sjukdom så hade han kraft att såga upp de stockar som vi fått ta reda på. Han fick lämna en del för de var fastfrusna under all snö som fortfarande låg kvar. Han var trött men körde några timmar varje dag. 

I sommar borde jag väl ha satt igång att klyva men jag vet inte om vi glömde bort högen, om det inte fanns tid eller om det helt enkelt var för varmt. 

Igår gjorde jag ett första försök i alla fall. Inte nog med att han sågade upp vedklabbarna, han staplade dom också i fina högar. Ja, kunde han stå där och såga och vara sjuk så ska jag väl klara att klyva dom men det kommer att ta tid. Det är nog en veckas arbete för mig men tid har jag ju. 

Oj, vad jag saknar honom. Inte för att jag inte kan göra klyvarbetet men här har vi ju återigen en sån här vardagsfundering.

Dagarna rullar på i faslig fart. Det är pappersarbete både privat och företag. Trädgårdsmöbler, grill, blommor och annat ska in i förråd.
Så kom eldprovet; Stänga av vattnet som vi har under sommaren ner till bilarna.....Ha! Jag klarade det, på första försöket!.....Det vill säga det funkade att följa punkterna som jag skrivit ner och som Mats redogjorde för. 😜
Egentligen vet man kanske inte om det funkar förrän till våren när man ska köra igång det igen men det känns som att det gick bra i alla fall. Skönt att ha en sån känsla.

Många tackkort har skrivits men många besöker jag istället. Eftersom det var så många som skänkte gåvor eller var närvarande på begravningen så klarar jag inte att besöka alla på en gång men med tiden ska jag väl hinna med.

Nu har jag beskrivit stunder då jag saknat Mats, det kommer att bli flera men det vi kanske ska lära oss också är att ta tillvara den tid vi har tillsammans här och nu. 

Det händer hela tiden saker omkring oss som gör att livet förändras för den drabbade och de som är nära. En sommargranne kämpar för att göra framsteg efter en stroke. Operationen gick bra men han har en lång väg tillbaka. 

Det känns som nyss som han, stark och med rask takt promenerade förbi med hunden och berättade att åskan slagit ner och förstört vattenpumpen. Mats och han diskuterade mycket och länge en lösning på detta. Några veckor senare är läget annorlunda. Må det gå bra för honom så jag får se honom gå förbi här nästa sommar.