Urnnedsättning

Det är ofta vatten på mina bilder. Mats och jag fann alltid ro när vi var vid eller på vatten. Man kan sitta och titta på vatten precis som när man tittar på en eld. Färger förändras hela tiden. Samma känsla har man när man tittar på fjäll. 

Idag har vi haft urnnedsättning. En fin liten ceremoni tillsammans med Madeleine, prästen, Helene från Pastorsexpeditionen, Irene, Mats syster och jag själv. Sen lever vi ju i en datavärld så jag ringde Jens och Jenny via Skype så de kunde också vara med. 

Vi har tagit avsked av Mats flera gånger nu men det är ändå så känslosamt när man står där vid urngraven. 😢

Vi har väl alla lite olika ritualer och det finns inget rätt och fel men vi gjorde så här att det band vi haft på "Roshjärtat" vid begravningen den 20 september, Älskad - Saknad och sedan våra namn - det bandet virade vi runt urnan och sedan när Helene sänkte ner urnan så lät vi också en sten följa med. Den stenen hade Leo skickat med Jenny när hon kom hem den där veckan i augusti. Han ville att morfar skulle ha den stenen så han skulle få kraft. 

Just när vi sänkte ner urnan så kom solen fram med starka strålar. Bara för en kort stund, sedan var himlen grå i olika nyanser idag. Jag kommer inte ihåg att solen lyste varken före eller efter urnnedsättningen men exakt den stund vi hade den här lilla ceremonin! Märkligt!

På den här bilden ser det ut som att det är fastland men det är Järvön man ser i mitten. Där saknas en stor sten....Den stenen är numera gravsten för Mats och så småningom för mig. Jag har genom livet plockat fina stenar på olika platser vi varit i världen. Alla har varit små och lätt att ta med sig. På Järvön hittade Mats en stor sten för kanske 8-10 år sedan och som han absolut skulle ha med sig hem. Jag minns att han fick jobba ordentligt för att få med sig den i båten. Han har varken före eller efter detta haft med sig någon sten hem. 

Stränderna är ju fulla av fina stenar i olika färger och former. Jag vet inte om det är Rappakivi eller Nordingrå granit som det också kallas som är vår gravsten men det ser ut som det i alla fall. OM det är rappakivi så är det en ovanlig bergart som finns i vissa delar av Finland och Sverige men finns på många ställen i Höga Kustens berggrund. 

Vi kan väl låtsas att det är Rappakivi, eller hur 😊. 

Om tusen år så gör de kanske utgrävningar i Själevad och står där o sliter sitt hår för det finns en Rappakivi-sten och bredvid den så finns det en liten vit sten som verkar ha kommit från USA. Hur kan det hänga ihop undrar dom. 😁😁

En annan sak som hände idag är att jag blev uppringd av Kundombudsmannen på E.ON! Trodde ju aldrig att det skulle hända! Varken att bli uppringd eller få svar på annat sätt. 

Jag vet inte hur många gånger han bad om ursäkt för det bemötande jag hade fått i chatten med kundservice den där kvällen. Vi pratades vid i 16 minuter och det var mest han som pratade. 

• Han var glad för att jag var deras kund vilket jag ju inte hade behövt vara då jag lika gärna hade kunnat välja ett annat bolag när Mats avled och det skulle skrivas nytt avtal. Jag talade om att jag aldrig i livet skulle ha valt E.ON om det här med kundtjänsten hade hänt innan men att valet föll på dom berodde på att jag ringde dom den 6 september och ändrade ägare på abonnemangen. Jag föregick dom helt enkelt. 
• Han beskrev att den som svarade mig från kundtjänsten borde dels ha lagt in i sin bedömning att Mats avlidit och beklagat det. 
• Att Mats betalat sina räkningar exemplariskt hela tiden vi varit deras kund. 
• Att det gällde små belopp, 37 kronor + 201 kronor. 
• Han sa också att hennes svar att fakturorna var skickade pappersmässigt inte alls stämde då det var e-fakturor - vilket jag skrev till henne också men då bemötte hon ju mig med att jag skulle ta kontakt med PostNord då jag inte fått de utsända pappersfakturorna. 
• Att jag valde att fortsätta som deras kund skulle hon också lagt in i sin bedömning om att stryka 60 kronor. 
• Att chatta i 40 minuter innan hon "gjorde ett stort undantag" för dessa 60 kronor var helt galet.
• Han kunde inte nog ursäkta och beklaga det otrevliga bemötande jag fått och tackade för att jag hört av mig. Var också glad för att han fick läsa chatten istället för ett telefonsamtal som inte var inspelat och som bara beskrevs från mig. 
• Jag föreslog att de kunde ta min chatt och brev och ha som underlag vid utbildningar/informationer som skräckexempel på felaktigt bemötande. 

Ja, allt det här som vi vanligt folk förstår men som den här kvinnan helt saknade förståelse för. 

Han skulle nu kontakta hennes närmaste chef och detta kunde då leda till tillsägelse och kanske till och med varning om det förekommit flera gånger - vilket jag ju tror. Jag talade om för honom att jag berättat det här för många av mina vänner och i den här tiden av sociala medier så sa ju han också att det här får absolut inte förekomma. Jag tycker hon i bästa fall kan städa lagret om hon ens ska vara anställd där. Någon plats i kundtjänst finns inte för henne. 

Som lite plåster på såren skulle han nu skicka en blomstercheck. Tackar....

Jag förstår att alla anställda på E.ON inte är samma typ av stolpskott som jag fick träffa på men vi kunder måste nog säga ifrån också när vi blir felaktigt behandlade så de inte lever i den tron att de är så himla bra. 

Nu släpper vi det där och går vidare. Imorgon är ytterligare en jobbig dag.