Fredag 30 november
Jag går ju samtidigt och funderar på hur en del saker fungerar också. Ett hus "hemma på våran gata" är till försäljning och de som bodde där har flyttat ut. Har man saker som är hela så kan man ställa ut dom vid garageuppfarten, då kan de försvinna inom någon timme bara. Har man däremot skräp som nu har blivit kvar då är Adam o Jenny inte säker på när det kommer att försvinna 😲. Under året kan grovsopor komma o hämtas men någon sån tur är nog inte inom den närmaste tiden. Nu har det gått någon vecka o det ligger sönderslaget glas där och värre kanske det blir.
Några hus längre bort bor en ensam gammal dement man. Han hade otur tidigare i höst då ett träd blåste omkull o rakt på hans bil. 😲
Nu bör han inte vara ute och köra över huvud taget så det kanske är bra att det blev "körförbud" på bilen.
Det är mycket stora gamla träd på området så det här kan hända Jenny o Adams bil också - eller någon annans men samtidigt är träden så bra att ha för de skuggar husen under varma sommaren. En rätt stor gren föll ner på Jennys bil för ett par år sedan så det blev en buckla men men....det är för dyrt att åtgärda och grannen - som ägde trädet - erbjöd inte heller någon ersättning.
Idag har hon en firma här som tar redan på alla löv och då hade hon sagt till killen som sköter det jobbet att hon betalar även för Jenny o Adams tomt då hennes hund brukar komma över o bajsa hos dom. He, he....välkommen att bajsa mera 😁😁
När jag kom hem från promenaden hade paketet med skorna från nätshoppingen som jag gjorde på Cyber Monday levererats. Sånt är ju bekvämt o bra men sånt händer även i Bäck ibland eller kanske var det bara när Mats hade direktkontakt med brevbäraren som han vågade lämna paket på bron eller t o m blev lotsad till pumprummet för att lämna det där. Det var kanske "Alla känner Strandberg" som gjorde att allt gick lättare.
Hur som helst, här lämnas paketen på broarna jämt - om man inte gjort något extra val vid beställningen. Tänk när nätshoppingen blir ännu större! Då står det väl paket överallt.
Hemma har ju PostNord lagt in ännu större säkerhet i sina leveranser så snart ska man väl lämna blodprov för att få ut ett litet paket. 😕
Jag har det ju helt fantastiskt bra - det vet jag ju. Typ lyxliv....hm hm, ja om man är från Bäck och står och har alltid stått med fötterna i myllan. 😜Är man från "Solsidan" så är ju mitt liv blahablaha men jag fortsätter tycka att jag har det bra.
Jag hade bestämt med Jens tidigare i veckan att åka in till honom över helgen så vid 17-tiden skjutsade Jenny mig till tåget.
När jag sitter där på tåget så kommer sorgen och minnena över mig igen.....Jag är på något sätt ute och går i Mats (o mina) fotspår. För att åka till Jens så måste jag byta tåg på stationen "Jamaica" till ett tåg som tar mig till Atlantic Terminal. När jag bytt tåg så ser jag att "nästa station" är East New York...då kommer tårarna - igen.
När Mats o jag skulle på konserten på Forest Hills så tog vi ju fel tåg från Jamaica och hamnade i East New York....Fick vänta där och åka tillbaka för att sedan ta rätt tåg. Det var ju "nyss"! eller kanske inte nyss nyss men för några månader sedan bara. Då hade han börjat få väldigt ont i höftregionen, eller "inuti benmärgen" som han beskrev det. Några dagar senare fick vi ju veta att han hade metastaser på skelettet. 😢
Nåja, jag torkar tårarna, sträcker på mig igen och åker vidare.
Jens kommer från skolan på Manhattan med tunnelbanan till Atlantic Terminal och han har Pablo med sig. Vi ringer och planerar vårt möte på ett lite avskilt ställe där det inte är så mycket folk. Pablo får nämligen ett tokspel när han ser mig 😁. Han blir så glad så han håller på att krypa ur skinnet. Sen är han väldigt noga med att jag går med. Hamnar jag lite efter så stannar han upp och går inte vidare förrän jag är ikapp.
Nu kan man ju tro att det är superenkelt för mig att ha Pablo men se det är det inte alls. Försöker jag gå med honom på promenad så får man jobba igång honom. Han har väldigt svårt att vara utan husse.
Nu får jag se hur Jens gör för att få ta med honom på tunnelbanan....puh. Inget för mig. Han måste ha honom i en väska och sedan bära honom. Han väger nog ca 18-20 kg nu. Som tur är så behöver han inte bära långt men ändå.
Det är ett ofantligt ljud av både människor och tåg men Pablo bryr sig inte. Vilken träning han får under det här året! Alla hundar som han också träffar och får busa med i parken nära där Jens o Stina bor ger ju Pablo en enorm träning. Det som måste hårdtränas nu är inkallning. F ö är han ju jättebra för att vara snart 10 månader. Bra jobbat!
Förresten det där med firman som blåste bort löven o som grannen skulle betala....det gick väl så där. Mannen knackade på när arbetet var klart och eftersom grannen nu inte var hemma så fick Jenny betala. Adam hade lämnat $60 för han trodde inte att det skulle kosta mera. Mannen hade dessutom sagt att han kanske inte ens hann med jobbet så förutsättningarna förändrades lite under dagen och Jenny frågade inte om priset då han kom o sa att han skulle hinna göra jobbet. Han sa ju att grannen skulle betala 😉.
Nu kommer notan; $137 för framsidan av huset! 2,5 timmar har de jobbat. $55/tim. Hade hon vetat priset så har hon aldrig sagt ok till det men det är så dags nu!
Man skulle ju kunna tro att det är en Versaille-trädgård där på framsidan nu men inga fontäner, inga krattade grusgångar, inga klippta träd syns till men det är fint.
Det är bara att jobba mera så att man har råd med allehanda servicefirmor.
Welcome to America....
Kommentarer
Skicka en kommentar