New York, New York

I onsdags hände det! Stina och jag besökte FN-huset! Jens jobbade. Vi gick en guidad visning i konferensbyggnaden - alltså inte skyskrapan utan en mindre byggnad intill.
FN grundades 24 oktober 1945 och hade då 51 medlemsstater. Idag är 193 medlemmar i FN.

På bilden ser vi Säkerhetsrådets kammare.
Möbler och övrig design är skänkt av Norge.

Guiden gav oss mycket information men jag gör det lätt för mig och tar fakta från internet:

Säkerhetsrådet har mycket stor makt i FN. De fem permanenta medlemmarna (P5) har vetorätt i alla beslut i säkerhetsrådet. Dessa fem är Folkrepubliken Kina, USA, Frankrike, Storbritannien och Ryssland, före detta Sovjetunionen. Sammanlagt ingår femton stater, och de som inte är ständiga väljs av generalförsamlingen vartannat år, så att fem stater ersätts varje år. Samtliga medlemsstater måste ha en ständig representant i New York, där rådet sammanträder i ett särskilt sammanträdesrum i FN-högkvarteret i New York. Antalet sammanträden varierar kraftigt från ett år till ett annat: 1959 hade rådet endast ett par möten medan 1947 och 1993 omkring 170 möten. Ett möte varar i regel i flera dagar.

Enligt stadgan har Säkerhetsrådet bl.a. till uppgift att utreda hot och brott mot freden, upprätthålla freden i världen, ge rekommendationer hur oroligheter bäst dämpas, att råda medlemsstaterna om ekonomiska eller andra sanktioner, att besluta om militära insatser, att rekommendera nya medlemsstater till FN, och att föreslå generalsekreterare för val i generalförsamlingen.

Målningen är gjord av konstnären Per Lasson Krohg och symboliserar "Löfte om framtida fred och frihet".
Hoppas att det uppfylls någon gång.....

Här förhandlar Förvaltarskapsrådet.
Möbler och övrig design är skänkt av Danmark. Längst fram till vänster är en staty snidad i teak föreställande en kvinna med uppsträckta armar och fågel Fenix som flyger iväg. Symboliserar "Mänsklighet och hopp"

Förvaltarskapsrådet bildades år 1945 i samband med FN:s grundande och fick status som ett av de sex huvudorganen. Rådets primära uppgift var att övervaka de koloniala territorier som ingick i FN:s förvaltarskapssystem, i huvudsak de forna NF-mandaten. Praktisk administration av dessa förvaltarskapsområden delegerades till kolonialmakterna men med uttryckt syfte att förbereda dem för självständighet i linje med FN:s med tiden allt kraftigare strävan efter avkolonisering. Kolonier utanför förvaltarskapssystemet berördes inte av rådets funktioner. Sedan 1 november 1994, en månad efter att Palau blev det sista territoriet att träda ur FN:s förvaltarskap, har rådets aktiviteter upphört.

Det har både föreslagits att ge rådet nya uppgifter liksom att helt avskaffa det, men sådana reformer skulle kräva att själva FN-stadgan ändras. Därför fortsätter rådet att formellt existera utan att ha någon egentlig funktion. Dess ordförande och vice ordförande väljs fortfarande för femåriga mandatperioder men sedan 1994 hålls inte längre några regelbundna sammanträden. På grund av medlemskapskriteriet är idag endast de fem permanenta medlemmarna i Säkerhetsrådet kvar som medlemmar i Förvaltarskapsrådet.

Ekonomiska och sociala rådets kammare.
Möbler och design skänkt av Sverige. "Ljust och fräscht" 😊

Ekonomiska och sociala rådets uppgift är att tillsätta utskott och samordna några fack- och underorgans verksamheter, och har kommissioner och kommittéer knutet till sig. Det finns regionala ekonomiska och sociala kommissioner, till exempel UNECE. Fackorganen är tämligen självständiga och fristående, och flera av dem fanns innan FN bildades. Underorganen har bildats genom beslut av Generalförsamlingen, och har en stab som anställs av generalförsamlingen, Ecosoc eller generalsekreteraren. Vid behov kan fack- och underorganen tillsätta kommissioner efter beslut i ett av huvudorganen för särskilda frågor av mer eller mindre tillfällig karaktär. Rådet har fasta specialkommissioner: för de mänskliga rättigheterna, befolkningsfrågor, statistik med mera.

Det finns väldigt mycket konst både inne och utanför FN-huset.

Här är en gigantisk gobelängvävnad - nästan som flamskvävnad. Konstnär är Alexander Kishchenko och skänkt av Vitryssland. Titeln är Chernobyl och symboliserar livet för olika människor efter Tjernobyl-katastrofen 26 april 1986.

Är det sviterna efter den olyckan som vi håller på att "betala" för nu i form av alla cancertyper? Ingen kan svara på den frågan.....men man undrar ju varför så många nu.....eller är vi bara bättre på att hitta fallen? hmmmmm.....

Här sammanträder Generalförsamlingen.

Generalförsamlingens ordinarie möte öppnas årligen den tredje tisdagen i september och pågår till mitten av december. Mötet återupptas i februari och pågår i princip till nästa generalförsamling öppnar. Det finns ingen tidsgräns för inlägg i debatten. Rekordet innehas av Kubas före detta president Fidel Castro som 1960 talade i fyra och en halv timme. Mötet inleds med en generaldebatt då många regeringschefer brukar ta tillfället i akt att hålla tal och redovisa sitt lands syn på olika globala frågor och konflikter. Efter generaldebatten börjar det egentliga arbetet i olika utskott och kommittéer som bereder ärenden innan de tas upp för beslut i generalförsamlingen. När det väl är dags att rösta så har de flesta meningsskiljaktigheter redan utretts och resolutioner ändrats genom tillägg eller strykningar. Därför kan beslutet oftast fattas i konsensus och utan någon egentlig omröstning. Vissa frågor tas dock upp direkt i generalförsamlingen för debatt och beslut.

Det finns sex huvudutskott indelade efter olika områden:

• Första utskottet – nedrustningsfrågor
• Andra utskottet – ekonomiska och sociala frågor
• Tredje utskottet – mänskliga rättigheter
• Fjärde utskottet – politiska frågor och fredsbevarande insatser
• Femte utskottet – administrativa frågor
• Sjätte utskottet – juridiska frågor

Man har kunnat tillbringa hela dagen på och utanför FN-huset men vi hade ju bokat upp att gå på bio på kvällen så vi fick skynda oss iväg. Kul att ha sett de olika kamrarna i alla fall, det är ju dom man brukar se på TV:n ibland. 

Man ska nog egentligen inte boka upp mer än en grej per dag för allt tar längre tid än man tror så det kan bli lite stressigt att hinna med flera event. 

Vi skulle i alla fall se Green Book på Nitehawk Cinema i Brooklyn kl 19.20 och före det måste vi ut med Pablo en sväng och även äta lite.  

Det fick bli färja till Long Island och sedan promenad till tunnelbanan som tog oss de sista stationerna till Nassau. 

Green Book handlar om en mörkhyad konsertpianist som ska på turné i USA:s sydstater och han anställer därför en chaufför som är en f d dörrvakt på en nattklubb i New York. Mycket bra film som berör och väcker tankar om rasism på 60-talet men som det tyvärr fortfarande är på en del ställen.

Vi köpte en varm Cider-drink och popcorn men vi har ju kunnat köpa middag också. Under filmen så är det en tjej som har koll över alla bord om vi satt upp någon beställningsnota o i så fall smyger hon in och hämtar den för att leverera det vi beställt.
Vilket jobb.....

På torsdag skulle vi iväg igen men först måste Pablo ut på en promenad så jag tog honom till Mc Golrick Park. Inte långt ifrån där Jens och Stina bor.

Det tar på att ränna runt i storstan men har jag tid att vila? 😜

Man kan ju förstå var man fått inspirationen till Kamouflagemönstret - det finns ju träd med det mönstret!
Eller är det någon som står här iförd kamouflagekläder? Man ser ju lite av fötterna 😜

Vi skulle i alla fall på Jewish Museum på 92 gatan nära Central Park.
Förutom vackra judiska föremål, som t ex den här ljusstaken i koppar inför Chanukkah (eller Hanukkah) var det även flera utställningar, bl a Martha Rosler, en amerikansk konstnär med inriktning på Videokonst och installationer. Hon ska f ö ha en föreläsning under våren på Witney Museum of Art, skolan där Jens går.
Det fanns även en utställning av Marc Chagall och andra konstnärer.

Ytterligare en vacker ljusstake.

Eftersom vi var bara några kvarter från Adams mormor, Kathryn så ringde vi henne för att höra om vi kunde komma förbi. Självklart!
Mats o jag besökte ju henne den 20 maj och då hade hon det svårt med andningen och fick stanna och vila på vår korta promenad till en restaurang i närheten där hon bor. Nu har hon försämrats så hon har inte varit ut från lägenheten under hösten mer än åkt rullstol till en terass på 3:e våningen. Hon är 92 år, glasklar i skallen men har tyvärr problem med andningen. Så roligt ändå att få besöka henne.

Minnena kommer samtidigt till mig från den 20 maj. Den dagen besökte Mats o jag även World Trade Center. Han hade kommit till USA veckan innan efter strålningsbehandlingen och vi var alla glada att kunna vara tillsammans.

Han var stark men cancern började få mer fäste. Man ser på bilden att jobbet som Plastikkirurgerna gjorde i april 2017 hade gett effekt. Den nerv de tagit från vaden och under mikroskop förgrenat och fäst med den ansiktsnerv som måst kapas för att operera bort tumören hade börjat fungera.
Vi visste att det var en obotlig cancer men vi hoppades ändå på en lång tid. Ett par veckor senare fick han väldigt ont i höftregionen och det vi inte visste då var att det bildats skelettmetastaser. Även den smärtan lyckades de få hyfsat koll på med hjälp av strålning.....sen började metastaserna i levern ge symptom o problem.

Jag har såklart många många minnen från 44 år tillbaka men när man går här i "fotspåren" så kommer även sjukdomstiden över mig. Hur han kämpade eftersom bakslagen kom. Hur han sa; Det är som det är!.
Ja, Mats, den kommentaren håller jag med dig. Jag skulle säga detsamma. Det är som det är! Vi kan inget göra men det är ändå så sorgligt att inse att sjukdomen KOM ALLDELES FÖR TIDIGT IN I DITT LIV! Det har väl aldrig varit lämpligt kanske men visst skulle vi kunnat vänta 10 år till.... minst....

Jag pratade med Camilla, överläkaren, i september någon gång och berättade att Mats gått bort. Hon berättade då att på Umeå Regionsjukhus så har de ca 100 personer per år som har cancer någonstans från halsen och uppåt. Av dessa 100 har ca 10-15 % Spottkörtelcancer. Av dessa 10-15 % har 1 % den typ av cancer som Mats fick - Spottkörtelgångscancer.
Det är alltså som att vinna en storvinst på tipset fast tvärtom! Nästan omöjligt att vara en flermiljonsvinnare och nästan omöjligt att få denna typ av cancer. Men Mats hade den oturen....berodde det på Tjernobyl? Olika produkter som han inandats på jobbet genom åren? Kombinationen eller vad? Vi får aldrig veta o det spelar kanske ingen roll heller.
Det är som det är!

SKIT - CANCER!

Nu måste jag vila lite! 😢

På fredag jobbade både Stina och Jens så nu gav jag mig iväg själv igen. Idag fick det bli ett besök på Tenament Museum. Jättebra och för mig okänt i alla fall. Åker du till New York så besök det här museet!
Det är ett museum som visar hur den immigrerande arbetarklassen levde i området från att huset byggdes 1865 tills den sista hyresgästen lämnade huset 1935. Ägaren måste då renovera huset så det skulle uppfylla de krav som ställdes vid den tiden och det hade han inte råd med så han "vräkte" de hyresgäster han hade kvar och stängde ner huset i övrigt. Så stod det sedan i 53 år innan det gjordes om till museum.
Vi fick "besöka" 3 lägenheter som familjer från Polen och Litauen bott i. Familjer med 3-6 barn i lägenheter på ca 30 m2. I en av lägenheterna hade mannen i huset dessutom sitt företag där han och hans anställda sydde upp fina kläder till de rika på Manhattan. Han med en trampsymaskin. De anställda sydde för hand.
Frun i huset hämtade vatten ute på gården, kånkade upp till andra våningen, tvättade kläder i kallvattnet, lagade mat till både familj och anställda. Födde och skötte barn osv.
När man sedan läste handlingar om de som bott i huset, när de kom till USA, vad de hade för yrken, om de kunde engelska, hur många barn hon fött, hur många som överlevt o lite annan info så stod det "skräddare" på mannen o att han kunde engelska. På frun stod det ingenting....hon var "ingenting" trots att det där företaget o familjen inte hade klarat sig utan hennes enorma insats. De hade ingen gas, ingen el, inget vatten i huset. Utedass.  På vintern var det kallt och på sommaren var det väldigt varmt. Vojne, vojne....

Sedan kom elektriciteten. Fabriker startades och där fick nu kvinnorna jobb! Foton visade hur de satt i långa rader och sydde allt vad de klarade o på sidan stod chefen o tittade på. Chefen var givetvis manlig.
Kvinnosakskvinnan vaknar i mig....💪

Tack Tenament Museum! Mycket intressant!

Vi hade ju lånat Adams bil över jul o nu var det dags att återlämna den. Jag gjorde ett modigt övervägande och bestämde mig för att köra från Brooklyn o ut till Jenny på lördag - själv! 😁 Eftersom det var lördag och regnigt så borde det ju vara liiiite mindre trafik. 😊
Klarade jag bara att välja rätt avfart i början så skulle det nog gå bra. När man tittar på kartan så ser det ju ut som ett virrvarr.
Allt gick jättebra! Jag kom fram och jag körde inte ens fel! Världsrekord! 😁 Hindret känns ju alltid större innan man har provat.

Tidigare har jag sagt att när jag tar bilen och kör till Brooklyn själv - då har jag amerikaniserat mig. 😜. Nu kan jag säga att det har jag INTE. Det krävs större prov än det jag gjorde innan jag kan räkna in mig som deltidsamerikan - om man ens vill bli det😲?

Thea, Adam och jag åkte till biblioteket på eftermiddagen för där hade de pyssel för de minsta så Thea satte ihop en liten mus i en vante. Lite pillrigt men det gick bra.

Fin va?

Sen gick hon över till att arbeta som kassörska. Fick så småningom hjälp av två större tjejer så hon trivdes riktigt bra.

På söndagen var det dags för lite work-out/gympa-övningar/cirkus. Då är det bra att ha en lill-syrra att slänga med - och hon är väldigt gärna med på noterna. 😁

Så! Julen och nyårshelgen är över och nu är vi tillbaka i de gamla gängorna igen. Oxveckor ligger framför oss.....eller nja, det blir en hel del kul även i fortsättningen. 😜