Nutid och framtid?

Det bidde ingen etablering….Amazon ser sig om efter en annan plats att landa på.

I november lät det som att allt var klappat och klart för att Amazon skulle etablera en del av sitt huvudkontor i Long Island City, Queens, New York. Arlington i Virginia är den andra tänkta orten. 

New York skulle dessutom ge stora bidrag till etableringen (!?) i form av skattelättnader. 
Ett vinstbolag som Amazon skulle få skattepengar och det var det ju inte alla som tyckte var väl satsade pengar. Varför skulle ett av världens rikaste och mäktigaste bolag få subventioner? Protesterna var stora i området som Amazon skulle bygga sitt framtida kontor. 

Amazons ägare Jeff Bezos är f n världens rikaste man. Passerade Bill Gates härom året då Bill Gates lämnar stora donationer till bl a sjukvård, utbildning m m…..Sånt håller inte Bezos på med….

Nu blir det ingen etablering av Amazon i New York. 

Det har varit långa segdragna förhandlingar där delstatsguvernören Andrew Cuomo och borgmästaren Bill de Blasio, (som båda i och för sig verkar vara mer på Amazons sida) och andra politiker och tjänstemän från New York bl a krävt att de anställda skulle vara knutna till fackliga organisationer. 

Det här är ju säkert väldigt komplext men representanter från Seattle, Amazons ”hemstad”, har varnat New York och bl a pekat på att staden inte bör rygga tillbaka varje gång ett företag visar sina muskler. De, tillsammans med många andra, anser att Amazon åtminstone borde erbjuda skäliga arbetsvillkor för sina anställda. Seattle menar också att boendekostnaderna har trissats upp efter deras etablering och menar att detsamma kommer att ske i New York. 
Kanske försökte New Yorks ledning kräva denna förändring för att de skulle få etablera sig.

Härom dagen lämnade Amazon förhandlingsbordet och meddelade att det blir ingen etablering! Så nu fortsätter deras jakt på lämplig stad att bygga sitt andra huvudkontor i. 

Därmed går New York miste om utlovade investeringar på ca tre miljarder dollar och ca 25000 möjliga arbetstillfällen eller som många andra menar så har New York så mycket andra möjligheter och det här hade förändrat staden i fel riktning. 

  • Idag var dagen då en grupp beslutsamma vanliga New Yorkbor och deras grannar besegrade Amazons girighet, skrev den nyvalda demokratiska New York-kongressledamoten Alexandria Ocasio-Cortez på Twitter.

Guvernören var av annan åsikt och menade att etableringen hade berikat New York. 

Borgmästaren menade att Amazon borde ha gjort mera för att övertyga stadsborna. 
- Du måste vara tuff för att klara dig i New York, sa han. 

Den som lever får se….


Med Leo på sportlov hos farmor och farfar och Thea på dagis så blir det rätt mycket ”egen tid” för mig. Tid att läsa och tänka. Jag har nog inte läst och tänkt så mycket själv på väldigt länge. Jag reste ju hit i mitten av november och förutom kläder så har jag ju bara en sak med mig….min dator. Det är i och för sig tur att jag har datorn för det innebär ju att jag har väldigt mycket att läsa. Det ena inslaget leder till det andra. Tänk om jag inte vore intresserad av datorer? Ja, då har det kanske blivit böcker eller något annat förstås. 

I och för sig så bor jag ju fint och äter god mat varje dag så jag har ju en hel del ”hemmakänsla” och därmed så klämmer man ju till och städar lite emellanåt eller lagar middag tills husfolket kommer hem men visst har jag mycket egen tid. 

Jag inser mer och mer hur viktig och bra den här tiden är för mig och oss. 
När man bara har ”en sak” så kommer man ner i sig själv på något sätt. Hade jag varit hemma i Bäck så tror jag inte att jag fått så här mycket tid att läsa och tänka. Då hade det varit så mycket annat plus allt jag tagit i hade påmint mig om Mats och vår tid tillsammans. Nu får jag lite distans och samla mig först. 
Sen vet man ju ändå inte hur det blir när man kör ner för backen där i Bäck till våren. Det kanske blir platt fall men jag tar det då. 

Mitt mantra är ändå:
Att gå vidare är inte detsamma som att glömma
Att gå vidare är ett sätt att acceptera det som hänt och fortsätta leva

När man får ”egen tid” att tänka och funderar på fortsättningen av sitt liv så kommer också tankarna ; Vem är jag?
Jag visste ju med säkerhet vem jag var i Mats och mitt team men nu är jag ju lite halt om jag fortsätter i samma bana. De 44 åren präglade ju oss båda till att hitta våra roller. 
Jag måste alltså hitta en annan väg nu. 


När man då läser mycket på sociala medier och annat så inser jag mer och mer att jag kommer att vara mer noga och sortera så att jag bara har personer omkring mig som ger positiv energi. Det bästa sättet att må bra tror jag.
Många är ju väldigt taggiga!

Det är ju helt makalöst vad man kan vräka ur sig i kommentarer på Facebook, Twitter, Instagram! Att vi har så många missnöjda och aggressiva personer omkring oss som använder dessa medier som megafoner för att skrika ut vilka idioter som styr politiken eller skriver hatiska kommentarer till en 16-årig Greta som skolstrejkar och kämpar för att göra politiker uppmärksamma på klimathotet eller andra som får en sväng av missnöjet? 
Tonen är hård och att sansa sig och kanske inte svara på allt är tydligen svårt. Hur kan de ens vara så säkra på att de har alla pusselbitar i den fråga som de tycker till om? Besserwisser eller Messerschmidt? Man måste ändå komma ihåg att även de kan ha fel!

Oftast så har man ju ingen aning om vilka dessa skrikande personer är då man inte alls känner dom men när man ser att de ingår i ens egna ”vänner”, ja, då drar jag! Tack och hej!

Kom tillbaka när tonen är vänligare!

Många tycker kanske att jag lever i en bubbla, en lyxbubbla, och Ja, det gör jag! Jag har det jättebra! om än ensamt. 
Jag vet att vi har samhällsproblem och vad värre är att vi snart har stora klimatproblem, de har ju redan börjat men ändå så har vi det jättebra i vårt land! Såklart ska vi kämpa för att få det ännu bättre men kan vi kanske hjälpa andra som har det svårt också? eller ska vi göra som Amazons ägare och behålla allt själv? Är vi lyckligare då? Vi kan ju åtminstone vara lite vänligare mot varandra. Ett leende mot den vi möter eller ett kort samtal med den i kassan på affären? Kan det vara ett sätt att försöka göra världen bättre?

Med en dåres envishet fortsätter jag säga att vi har det jättebra i vårt land. Alla som tycker att jag har tokfel i den kommentaren behöver inte ödsla tid på mig. Jag kan fortsätta leva i min bubbla. 

Tack och hej!


Kommentarer

  1. Jag tycker ditt mantra är väldigt bra! Man glömmer inte det som varit, men det är oerhört viktigt att kunna gå vidare, att se att livet är inte slut och framför allt att man inte lever vidare i bitterhet. Det förpestar inte bara ens eget liv, utan också andras.

    Det är bra att du har tid att tänka och läsa i ensamhet bland nära och kära. Tror att det är helt annat än att tänka i total ensamhet, med ingen att dryfta sina tankar med, om man vill. Sedan tycker jag att det är i svåra stunder som man vet vilka ens vänner är. Under de fyra år då jag var sjukskriven såg jag verkligen var mina vänner fanns, vilket innebar att jag tog bort de människor som tömde mig på energi och aldrig gav något tillbaka.

    En annan sak som jag har upplevt är att de som är verkliga vänner utesluter en inte för att man blir ensamstående, så de jag räknar som mina käraste vänner är faktiskt par. Sådana som alltid har räknat med mig trots att jag levt ensam!

    Men låt skrattet och gråten få avlösa varandra och ge sorgen den tid den behöver. Tids nog är man tillbaka på banan! Men minnena finns alltid, alltid kvar! Och det är det som är livet! Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Kina för dina kloka ord!
      Ja visst är det sant att i de svåra stunderna så ser man vem ens riktiga vänner är men jag tror också att en del "vänner" har svårt att bemöta den som har en allvarlig sjukdom alternativt den som sedan blir ensam. De vet inte riktigt hur de ska bete sig. Konstigt kan man tycka men de behöver kanske mer tid för att komma fram till vad som är viktigt här i livet.

      Jag är som jag är. Jag har både lätt för att skratta och för att gråta. Alla som vill vara i min närhet är välkommen men alla som tar energi av mig kommer nog att märka att jag drar mig undan. På det sättet sållar man fram det bästa här i livet.
      Alla dessa dagar som kommer och går är ju faktiskt livet så det gäller att göra det bästa av varje stund och inte ångra något när sanden i timglaset börjar rinna ut.

      Kram! ❤️

      Radera
  2. Hej Ingegerd,
    Kloka ord från dej som vanligt och man får lite påminnelser om hur tokigt saker å ting kan vara och hur tokigt det kan bli.

    Läste din kommentar Kina och mycket kloka ord i det du säger. Jag har till och från upplevt precis det ni pratar om - när olyckan är framme och man som bäst behöver någon att prata med så finns dem inte där - vännerna man trodde man kunde lita på. Jag har alltid tänkt mera på andra än mig själv och upplever att jag får mångfalt tillbaka i form av positiv energi.

    Ta en sån sak som du Ingegerd har drabbats av - man tappar sin följeslagare som funnits där i vått och torrt - som man kunnat luta sig emot - som man kunnat lita på.... När det sedan händer och man blir ensam då försvinner de man hoppades få prata med. Jag försöker vara tvärtom dvs när något sådan händer vill jag på alla sätt visa att jag finns där.

    Kändes så bra när man varit hos dej nån dag efter det trista och ändå snabba slutet. Kändes mycket jobbigt komma men den positiva biten med att man fanns där övervann snabbt den jobbiga biten. Men många är rädda - vet inte hur bete sig mm - och jag vet att man behöver inte bete sig på nåt speciellt sätt - bara finnas där.

    Ser att du Ingegerd har många fina och nära vänner att prata med och tur är ju det. Dem som skriver och klankar ner på andra som gör nåt åt det vettiga hållet betackar jag mig också för. Vill inte ens kommentera idiotin. Känns som att de som har så lite innanför pannbenet bara söker strid.... Känns också mycket trist att det här med Facebook och andra kommunikationssätt som är så bra används för att klanka ner på folk - fy f-n säger jag på ren svenska.

    Jag har sedan jag drabbats av både det ena och det andra fått en helt annan syn på livet även om den omtänksamhet till mina vänner alltid funnits där så har den fördjupats - man vet ingenting om morgondagen.

    Hittade några citat som jag tycker är väldigt talande:

    * Jag är tacksam för de besvärliga människorna i mitt liv - de visar exakt hur jag inte vill vara.

    * Vilka idioter som helst kan kritisera, fördöma och klaga och det gör de också!

    * När barn växer upp och vill vara som du - så har du gjort rätt saker!

    * Svenskarna är ett obehagligt och avundsjukt folk. Så fort någon tenderar att växa ett huvud högre än nån annan står där genast en grupp med hammare beredda att banka ner hen igen.

    Kramar från oss och ser fram emot när du på vårsidan dyker upp igen!

    SvaraRadera
  3. Ibland tror jag att människor är rädda för att närma sig den som blivit sjuk eller minst en anhörig, eller råkat ut för andra trauman. Man vet inte riktigt hur man ska bete sig. Men som ni skriver, Anders och Harriet, så räcker det oftast med att bara finnas till. Man behöver inte säga så mycket. En kram säger mer än tusen ord! Så kram på er!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sköna Maj välkommen och nu med sommarvärme

Trollsjön, Silverfallet, Midnattssol och Kratersjön

Mil efter mil