Några dagar i Solna

Juni börjar gå mot sitt slut. Midsommarhelgen är avklarad och sommarsolståndet är passerat. Vi går mot mörkare tider….nej, inte ännu. Inte i den norra delen av Sverige men när jag nu varit i Solna några dagar så ser jag skillnad på de självklart ljusa nätterna hemma i Bäck och de betydligt mörkare nätterna i Solna. 

På måndag em körde jag ner. P g a ett vägarbete mellan Docksta och Ullånger så blev det till att stå i en lång lång kö. Sträckan tog en timme! Sånt är ju lyxproblem för det var ju bara att vänta men visst blir det lite drygt när man vet att man har minst fem timmar till att sitta i bilen. Jag kom fram vid 21-tiden och allt gick bra. 

Hjärtat av Eva Lange

På tisdagen tog jag fram cykeln och tog en tur runt Brunnsviken. Ville främst se Tivoliområdet i Bergshamra. 

Solna och Stockholm är så fint. Man är bara några kilometer från city men det är näst intill tyst från trafik och annat. Fåren vilar i gräset. Kanotisterna paddlar. Fåglarna sjunger. Sommarvarm vind. 

Flöjtspelaren av Adam Fischer

En lite annorlunda myrstack. Byggd mot en rotvälta. Stabilt 😊

Mats o jag gjorde många såna här cykelturer tillsammans. Cykeln är ett bra fordon när man ska upptäcka en stad. Jag fortsätter att göra liknande cykelturer men det är inte alls lika kul. Ingen att fika med på något café. Ingen att dela den medhavda lunchen vid någon strand. Ingen att dela allt som jag ser. 

Nu rinner ensamheten över mig igen. 

Jenny ringde och försökte koppla upp sig så att jag skulle kunna vara med på Leos skolavslutning men anslutningen var tyvärr för dålig. Nu är han klar med 5:th Grade och går på sommarlov.  

När midsommarhelgen var över insåg jag att ”Nu har vi gått förbi samtliga större helger under ett sorgeår”. 

Julen var värst. Jag vet inte om jag var i dålig kondition eller om just julen stod för något speciellt. Mycket folk omkring mig men ändå ensam. Kanske en kombination. 

Nästa jul kanske blir annorlunda.

Känslorna går upp och ner. Inte berg- och dalbana, för den går snabbt hit och dit, men ändå böljar det som på havet. Ibland vill jag bara vända allt ryggen och ”checka ut” men så dyker det upp något glatt, kul och roligt och så kommer jag upp över kanten igen. 

Jag har så många omkring mig som vill mitt allra bästa. Vill hjälpa mig både praktiskt men också avhjälpa ensamheten. Tack! Ni är fantastiska men jag har nog ändå ett behov av att vara ensam. Måste få tänka klart….

På onsdag morgon hade jag ställt väckarklockan på 07.00. Det hör verkligen inte till vanligheterna att jag är uppe den tiden men vid 08.00 hade jag lovat att möta Jens och Stina på Arlanda. Dom kom hem efter att ha bott 10 månader i New York. Flygresan hade gått bra och Pablo hade klarat resan betydligt bättre än när de åkte över i augusti 2018. Tack och lov! Hans glädje att möta mig där på Arlanda värmde ”hund-farrmors-hjärtat”. 

Som vanligt efter såna här långresor så var alla trött. Jag minns mina första veckor här hemma i maj då jag hade så svårt att få ordning på dygnet. Nu är det deras tur. Återigen lyxproblem….men undra om Pablo också drabbas av jet-lag? Har hundar någon tidsuppfattning?

Gråhäger vid Råstasjön

Det regnade stor del av dagen men på kvällen började molnen skingra sig. Isabel kom på besök och jag tog sedan en kvällspromenad när hon skulle hem. En varm kväll med hög luftfuktighet. Mycket fåglar som vanligt runt Råstasjön. 

Avslutade kvällen med att lyssna på Sommar i P1 med Stina Wollter. Har du inte hört avsnittet så gör det! Det berörde då mig så in i själen så det fanns stunder när tårarna rann och återigen kom min önskan om att få prata med Mats igen. Vi var inte klara….

Det är dags att säga gonatt. Imorgon känns nog allt mycket bättre. Nätter är ibland både långa, ensamma och tråkiga.