Bäck home

 

Den 8:e augusti åkte Titti och jag upp till Norrland igen. Vi hade en liten tanke att köra inlandet via Järvsö istället för tråkig E4-körning men väderleksrapporterna visade på stora regnmängder och ev åska så vi valde att åka hemåt direkt. 

Hela den här sommaren har varit fin var jag än varit. Här hemma i Bäck var det lite kyligt i mitten av maj och även lite i juni men till största delen har det varit soligt och väldigt lite regn. 

Väl hemma gjorde jag ett par turer till skogen och plockade två hinkar hallon. En granne bjöd dessutom in mig att plocka svart- och rödvinbär så min kyl och frys innehåller även sylt och saft. Sååå lyxigt!

Hallonen blev till sylt, lösfrysta hallon och så fick det bli ett gäng hallongrottor också. 😁 Vilken fest!

Hösten börjar närma sig om man tittar i almanackan men fortfarande har vi sommarvarmt. Rönnarna är fulla av vackra bär. Det får bli veckans blombukett. 

Varje vecka åker jag till graven och tittar till blommorna. För ett tag sedan var jag där och tänkte att jag ska ta hit gravlyktan. Det är ju mörkt på kvällarna nu. Det var en varm, fin dag så jag satte mig en stund på en bänk i närheten och googlade gravlyktor. Den jag köpte ifjol är väl ok men den är vit och när jag ändå hade tid för kontemplation så tittade jag på nätet om det fanns någon ännu finare. Jag hittade en som Plantagen har men Plantagen finns inte i Örnsköldsvik så jag gick vidare och började lägga en beställning. Då fick man en uppmaning att skriva in sitt postnummer så kunde de ge svar om de kunde leverera. Det var en lite märklig fråga tänkte jag som levde i tron att det var en webbshop, vilken som helst och därmed skulle de leverera per post var som helst i landet. 

När jag skrev in mitt postnummer så fick jag beskedet att de inte kunde leverera hit och att jag kunde kontakta deras kundtjänst. 

Jag satt ju som sagt där i solen så jag ringde kundtjänsten. Beskrev den lykta jag hittat men att vi inte har Plantagen här i Örnsköldsvik. Den trevliga kundtjänst-tjejen erbjöd sig titta efter lagersaldot i närmaste Plantagen-butik. 

- Ja, bra idé! Umeå är väl kanske närmast för mig som bor i Örnsköldsvik. 

- Ett ögonblick ska jag se var svaret och det blev en stunds väntan. 

- Nej, det måste väl vara Göteborg?

Jag vet, man ska inte skratta åt andras okunskap men det bara kom! Dessutom är det andra gången som jag pratat med någon som inte var på alla geografi-lektioner eller det är kanske nerlagt. Man har skippat sånt. Förra gången, vilket är många år sen nu, skulle jag förklara var Härnösand låg och efter en stunds beskrivning så insåg jag att jag inte riktigt visste var man skulle börja....Norrtull? eller kan man fläska till med Gävle och ange antal mil norr om Gävle?

Nåja....jag kan inte pricka in alla städer i Sverige jag heller men på ett ungefär vet jag var de flesta ligger och så många mil fel som det blev i det här fallet tror jag inte att det blir heller och föresten det var ju hennes idé att kolla....

Det där med skola är ju intressant egentligen. Hur mycket matte hade man egentligen? och hur mycket matte har man haft nytta av? Mattelektionerna innehöll ju rätt avancerade räknesätt och det mesta av det har man ju inte behövt i livet. Sedan så har ju dessutom mattelektionerna förändrats så att hjälpa barnbarnen är inte lätt för nu ställs det upp på annat sätt alternativt så har man glömt hur man gjorde då man ändå aldrig haft användning av det i livet. 😕

I fredags åkte Eva, Titti och jag på svamputflykt. Eva hade koll på ett kantarellställe och vi hittade faktiskt både kantareller, Karl Johan och Citronslemskivling. Det är inte självklart för mig att hitta kantareller. Jag har släppt det där med kantareller egentligen för jag brukar aldrig hitta dom i alla fall men nu blev det kantarellpaj till middag. Mums!

På vägen hem från svampskogen ser vi en skylt om en visningsträdgård så då svänger vi in där en stund. Ögonfröjd att gå omkring och se trädgården.

Ett stort päronträd fyllt med päron.

 Koreansk tall fylld med kottar.

Rödkvanne är en häftig växt. Är visst inte den enklaste så det är inget för mig men den är väldigt fin. 

Titti o jag hade tänkt åka och plocka lingon i lördags men efter att ha sett lingon under fredagen så verkar det vara lite för tidigt. 

Ja, vad gör vi då då? Det är jättefint sommarväder så vi kör mot Sollefteå. Besöker ett otal loppisar 😜 och ser samtidigt den vackra naturen. 

Efter en sen men god lunch vid Döda fallet kör vi vidare efter Indalsälven ner mot kusten. Här är utsikten från Utsiktens turistgård i Järkvissle, Liden. 

Nu kommer vi till mina barndomstrakter. Det här är den vackra vyn från Vättaberget i Liden. Väldigt fint, eller hur? 

I slutet av maj satte jag tre potatisar i några krukor. 

Härom dagen var det dags för skörd! Mums va gott. Man skulle kunna äta bara nypotatis och smör. Den är så fantastiskt god!

När man kokar färskpotatis så brukar jag lägga ner några dillkvistar. Dillkronorna får bli dagens blombukett. Man förstår designers av lampor, tyger och annat att de fångar sina idéer och intryck i naturen. 

Samtidigt som jag får så många besök, så många telefonsamtal, så många meddelanden, gör så många utflykter och besök hos vänner, jobbar med trädgården här hemma, rensar och plockar med papper, verktyg, grejor i allmänhet, ja, det är ju alltid något på gång för mig så tänker jag och minns all tid som varit. Man har ju liksom Framtiden bakom sig. 

Nästan varje dag i augusti har minnen från fjolåret med sig. Hur jag fick Kristallsjukan den 4:e men att jag fick ordning på kristallerna och att vi åkte till Solna för att ett par dagar senare hamna på Danderyds sjukhus där det konstaterades att levern var kraftigt förstorad. Mats alla sjukhusbesök med blodprover, XGEVA-injektion nr 3, beställning av rullator, kortisonbehandling i form av tabletter, vår 42:a bröllopsdag den 20:e som vi firade tillsammans med Jens och Jenny i Umeå och återbesöket på Onkologen den 21:a....där Mats, efter undersökning, provtagning och beskrivning hur han mår och känner sig får frågan....."Vill du dö hemma?". och hans svar...."Ja, det vill jag". 

Hur all luft försvann i rummet där vi satt alla fyra plus läkaren. Hur tårarna forsar men att vi ändå på något sätt får kraft att resa oss igen och åka hemåt. Hur läkaren kontaktar SSIH, Specialiserad sjukvård i hemmet. Hur läkare, sköterska, arbetsterapeut kommer hem till oss. Hemleverans av sjukhussäng, inne- och uterullator. Varje dag händer något nytt, både praktiskt men också fysiskt för Mats.

Den 22:a åker Jens tillbaka till Stockholm för att ett par dagar senare åka över till New York för att starta programmet på Whitney Museum of Art. Ett par dagar senare är det dags för Jenny att åka hem också. Sen har vi bara några dagar kvar tillsammans. 

Hela den här månaden är som intatuerad inom mig. På söndag är det ett år sedan Mats somnade in. Jens och Stina kommer på lördag och det är skönt att vara tillsammans. Vi kommer nog att åka och sätta rosor på graven och samtidigt ringa Jenny så att de kan vara med också. Det är tidens high tech. 

Under det här året har jag gråtit hinkvis känns det som men jag har också skrattat och varit glad för så mycket. 

Det är fortfarande lätt till tårarna men det går bättre. Nu finns det tillfällen då jag kan prata och minnas utan att tårarna svider bakom ögonlocken men det finns också tillfällen när jag bara rör något så kommer tårarna. Idag plockade jag ur småverktyg som Mats hade i sina golvläggarbyxor. De har legat på hyllan där han la dom ända till nu. Jag kan inte kasta dom men jag kunde tömma alla "verktygsfickor" o lägga i verktygslådan....men tårarna rann. 

Jag saknar honom så himla mycket. Kommer på mig själv korta sekunder när jag tänker, måste fråga Mats var han lagt.....men det går inte. Nu gäller det att jag håller reda på allt själv. "Kan själv" och jag kan mycket själv men jag vill inte göra allt själv. 

Det får jag nog så lov att vänja mig vid. 

Jag är känsligare än jag varit tidigare i mitt liv. Kanske lite på min vakt också men det är nog bra och rätt att jag är lite vaksam. Jag har många bollplank men en del saker vill jag bara bolla med Mats och eftersom det inte går längre så bör jag nog vara eftertänksam så jag inte ångrar några beslut.

För ett ögonblick minns jag en kille jag jobbade med för många år sen. Chefen ville skicka iväg honom på en kurs. Jag och min jobbarkompis var glad för hans skull men han var inte alls glad. Han ville inte åka på kurs och hans motivering var; då får man bara lära sig något nytt och så får man ännu mera jobb. Så kan man också se det....

Jag har varit nyfiken och velat lära mig allt och lite till. Det var ju inte så smart. Nu kan jag mycket och det har ju resulterat i att jag alltid har jobb att göra och ändå tycker man inte att man kan och duger till något. Hur ska man egentligen vara?