November - Första vintermånaden?

Graderna på termometern håller på att tippa över på minussidan allt oftare. På natten mot den 28:e oktober hade det snöat lite och det låg dessutom kvar några dagar där solens strålar inte kunde komma åt. Nu är allt borta och det har varit några fina, soliga dagar igen. 

Alla kryper mer och mer in i sina iden och det blir ännu tråkigare att vara ensam i huset. Samtidigt hör jag om en bekant som bor i en annan stad och som också blev ensam under 2018 och hon har mycket lite socialt nät, inga hobbies och är med andra ord väldigt ensam. De hade "varandra", inte så mycket annat umgänge. 

Då inser jag ju att jag inte ska klaga. Jag träffar folk mest varje dag. En del bara för att byta några ord en stund, andra för att fika eller äta tillsammans med. 

Sen lyckas det ju hända saker omkring mig hela tiden så ibland är ensamheten rätt skön för att återhämta sig. 

I torsdags åkte jag in till stan för att göra en del ärenden plus åka upp till Må återvinningsstation med lite grejor som jag röjt och som skulle slängas. Det gick snabbt att tömma bagaget och jag ringer Inger för att höra om de är hemma så att jag kan svänga förbi en stund. Ja, det är de så jag startar bilen för att åka. Gissa om luften går ur en när man känner hur bilen beter sig helt annorlunda än minuterna innan! Den är typ låghalt på höger bak. Ut för att kolla om jag fått punktering...Nej....kör ut från återvinningen men hela tiden smäller det baktill. Stannar igen för att kolla om jag håller på att tappa höger bakhjul...Nej. Kör en bit till för att återigen stanna. Det går ju inte att köra så här. Bestämmer mig för att ringa Nordemans bil men klockan är 12.30 så de är väl på lunch. Inget svar....Vad gör jag nu? Jo, jag gick ju med i Assistansbolaget för en tid sedan så jag får väl ringa dom då. Där tar de upp diverse uppgifter och säger sedan att de ska skicka en bärgningsbil. 

Sånt tycker jag är lite "over reacting" och säger att det bästa vore väl om en servicetekniker kunde titta först för jag ska ju ändå köras till Nordemans Bil med hjälp av bärgaren. 

- Jag kan koppla dig till dom säger tjejen på Assistansbolaget så får du prata med dom först. Sen kan du ringa oss igen om det ändå blir bärgning så tar vi upp ärendet igen. 

Ja, tänkte jag, hon har kanske någon bättre väg att ringa Nordemans så jag väntar men ack nej, Nordemans är bra på mycket men inte på att svara i telefon. 

Jag kan ändå inte släppa att jag inte ser vad som kan ha hänt. Borde man inte se om ett stag har gått av eller något? Ut igen....och se, då ser jag en liten bit av en plywood i däcket. Backar bilen någon decimeter så att plywoodbiten blir synlig. Den är ca 1 cm tjock, 7-8 cm lång och 5 cm bred och har en skruv i mitten som körts in i däcket. 

Är det inte märkligt? Det är väl 15 meter brett och hundra meter långt där man kör på återvinningsstationen. På den sträckan ligger denna lilla plywoodbit och jag kör på den och dessutom med bakdäcket! 

Jag försöker dra loss den men orkar inte. Jag ringer Inger som inte bor alltför långt ifrån där jag står och hör om de kan ta med sig en kofot o  komma och hjälpa mig ta loss biten. När jag pratar med henne så stärks jag i tron att jag kan köra de tre kilometer som det är till Nordemans så jag kör. Eftersom jag då passerar Volvo Wist så svänger jag in där och pratar med en man som försöker ta loss biten men sedan ångrar sig och säger att det kanske är bäst att jag kör så att inte det blir helpunktering på en gång. Jag fortsätter min låghalta körning till Nordemans och när jag är nästan framme så tänds lampan i displayen som visar att något däck har lite luft. 

De hade ju hallarna fulla med bilar så jag fick vänta en stund innan de kunde hjälpa mig men 1,5 timme senare kör jag därifrån med lagat däck och 350 kr fattigare. Under tiden jag sitter på fiket som de har så ringer Jenny. Dagen innan har hon varit in o lagat en punktering på deras VW. $17 fick hon betala, alltså typ 170 kr men då blir det troligen inga pensionsavsättningar för killen som gjorde jobbet och han har kanske två andra jobb också för att klara mat och hyra för sig och sin familj. Inte alls så ovanligt. 

I fredags var elektrikern till mig och kopplade in den "traditionella" termostaten. Trots att han var ung så hade han inte en susning hur min "high-tech" termostat fungerar så det kändes lättare att koppla in den gamla typen även om jag därmed inte kan följa hur många grader jag har i huset när jag är borta. Så här efteråt tycker jag fortfarande att det smäller väldigt högt och annorlunda när den drar igång men än så länge har det inte varit "kulsprutemodellen" där kontaktorn slår på och av i en rasande fart. Jag avvaktar att göra något mer åt det. Enligt honom så behövde jag inte byta kontaktorn. Han trodde att det som hänt berodde på kopplingen till "high-tech-termostaten" så nu skulle det fungera bra. 

Nu har jag värme på elementen i alla fall. 

På kvällen åkte jag till Själevads kyrka och lyssnade på musik i temat "I eftertankens tid". Redan dagen innan hade jag tänt ett nytt ljus på graven och nu lyste mängder av ljus över kyrkogården. Jättefint!

Antalet gäster vid fågelautomaterna ökar varje vecka. Rätt många talgoxar, blåmesar och nötväckor var ju här på en gång när jag satte ut mat till dom. Sedan har Stor Hackspett, Sibiriska nötkråkor och Nötskrika varit här. Härom dagen kom Gröngölingen förbi och idag hade jag två Pilfinkar. Det är som att titta på ett naturprogram på TV:n att sitta och titta på fåglarna. Det gör nog inget att jag sagt upp TV-abonnemanget. Jag har ju Live-sändning utanför fönstret. 😁