Den här självisoleringen klarar man/jag olika bra. För det mesta så går det ju bra...eller hyfsat i alla fall men nu är jag i en ordentlig svacka och jag vet...jag ska inte klaga! Jag är frisk, barn och barnbarn är frisk, jag har inga underliggande sjukdomar vad jag vet i alla fall, bor fint, det är vår o naturen vaknar, jag kan åka var jag vill bara jag håller mig inom landet och en massa andra positiva saker och liks förb&%€t så blir jag dyngless på det här ensamlivet. Jag var ju less på ensamheten tidigare men nu har det ju "upphöjts till 2" i och med Coronapandemin för nu ska man ju inte vara tillsammans med någon alls...helst.
Sedan hösten 2018 så är ju kvällarna värst. Ensamheten på dagarna går bättre för då är "Mats på jobbet" men jag har ju fått lära mig att han kommer inte hem, aldrig mer, trots att jag fortfarande spanar om hans bil står hemma när jag kommer nerför backen...ibland svämmar det över inom mig. Jag försöker hitta på allt möjligt, både här hemma eller ute någonstans men så kommer det över mig; hur länge ska man hålla på så här??? Ett år till???? Ett och ett halvt år till??? Två år??? Då är det nog inte bara jag som flippat ur.
Idag har jag gjort klart mitt sista projekt i vävlokalen. Ska ju inte fortsätta i höst.
På eftermiddagen åkte jag till Skule för att spana efter vitsippor. Jag vet om ett ställe där det är jättemycket vitsippor men än så länge är det lite tidigt så bara några hade kämpat sig upp i snålblåsten. Om någon vecka eller två så är det nog betydligt mycket mer.
Gick in i Skuleskogens Nationalpark Entré Nord den här gången och gick där bland det urgamla skogen. Skönt att gå i skogen men skulle nog haft en guide med mig. Är det långskägg det här kanske? Naturen brukar ju ge kraft så vi får väl se hur det känns imorgon.
Thea ringer ju mest varje dag och sånt gör ju att livet lyfter 😁. Igår ringde hon och berättade att de hade ett "nest" på väggen ute och att Red Robin (Rödhake?) fått ungar där. De hade byggt ett bo på stegen som hängde horisontellt på väggen och det innebar att boet var rätt lågt också så det var inte svårt att visa mig ungarna. Huset de bor i nu i Vermont står ofta tomt så den här Red Robin brukar kanske ha lugn och ro andra år men nu hade ju en familj flyttat in i ett "nest" på andra sidan väggen. Vi får hoppas att de kan bo grannar i år och att Red Robin får bo själv nästa år. OM nu pandemin har gett med sig så pass i New York-området så Jenny med familj kan återvända hem igen. Tro hur världen ser ut om ett år??? Den som lever/överlever får se!
Det sägs ju att "Man lever bara en gång" men så är det väl inte. "Man dör bara en gång", men man lever en massa dagar så det är bara för mig att kamma till mig och njuta av livet. Sitta här och beklaga mig! Skämmes! Allt är toppen! 😜
Visst är det urtråkigt ibland, men jag tycker inte att man ska skämmas över att känna så. Det är ju verkligheten! Sen rycker man ju upp sig en vända, och så är det bra ett tag igen. Det där om att man lever bara en gång, vet jag inte vad jag ska tro? Vi lever här och nu, men vad händer sen? Ja inte tror jag att det är slut, och nu tänkte jag skriva: men den som lever får se! Men då blev det ju fel! :D
SvaraRaderaJag tror dessutom att det är svårare för dig och andra, som har levt med en älskad person under så lång tid, att plötsligt bli ensam. Själv har jag inrättat mitt liv efter att vara ensam, men det säger inte att tristessen och meningslösheten kommer över en.
Egentligen är det ju barn och barnbarn, och andra människor som man tycker om, som ger livet mening också får man plötsligt inte träffa någon av dem. Det är jobbigt!
Det kommer nya tider Ingegärd och det får vi drömma och fantisera om. Var rädd om dig!
Hej Kina! Kloka ord som vanligt! Ja, det går ju upp och ner. Det viktiga är väl ändå att det går mer upp (eller ligger på stabilt plan) än att det går ända ner i källaren och där är vi ju inte. Vi får klaga emellanåt så känns det bättre sen. 😜. Sen får vi se fram emot "Den nya tiden" . Det kommer nog en del gott ur det här men tyvärr kommer det nog att blandas med en hel del tragedier också. Vi biter ihop och ser fram emot möten med alla vi känner. Kram ❤️
Radera