Juni, dagsljus dygnet runt men nu vänder det

Jag bor ju litet, ja, kanske inte så här litet men ändå. Trots att jag bor litet så finns det hur mycket som helst att göra här hemma. Gräset ska klippas, ogräs ska rensas, blommor, både inne och ute, ska skötas och vattnas, bilen ska tvättas o kanske även ha ett vakande öga på....är allt ok? , räkningar ska betalas, kakor ska bakas, mat ska lagas, fönster ska putsas, det ska handlas, några samtal med släkt och vänner, ett efterlängtat besök ....ja, det är oändligt med saker att ordna. Så här har väldigt många så jag är inte ensam men man somnar lätt när kvällen kommer...om man säger så 😁. Tröttheten som klubbar mig hjälper mig ju att inse att det är kväll för när man tittar ut kan man inte alls bedöma vad klockan är. Det är ljust dygnet runt. Härliga Norrland men nu vänder det, åtminstone har vi passerat sommarsolståndet, 20 juni, årets längsta dag och kortaste natt men det tar ett tag innan vi ser någon förändring så vi fortsätter njuta av ljusa nätter ett tag till. 

Hur hittar man sitt rätta ställe i livet? En del hittar det direkt. Där de är född där lever de och bor i hela sitt liv och är hur nöjd som helst. Så har det inte varit för Mats o mig. Mats devis var "där jag har min hatt, där bor och trivs jag". Nu hade han ju aldrig hatt, egentligen ingen huvudbonad alls utom möjligen i vinterkylan. Keps som så många använder, ute som inne, hade han oftast som solskydd när vi åkte båt, aldrig annars men trivdes gjorde han där vi slog ner våra pålar. 

Jag har nog trivts på flera ställen tills det helt plötsligt "tagit slut". Då förändrade vi. Allt har sin fas i livet. 

Tillbaka till hur man hittar "sitt ställe i livet". Jag kan inte välja. Jag trivs vid hav, i fjällen och i storstan. Kan nog inte stanna länge på något av dessa ställen förrän jag börjar längta till ett av de andra och tänk vilken tur (eller har vi ställt det så genom livet kanske 😜), jag har ju tillgång till alla tre ställena. Storstan är ju oftast Solna men eftersom jag varit så pass mycket i New York så framstår ju Stockholm o Solna till en mindre stad också men nej, jag räknar Solna o Stockholm till storstan. Bor vid havet och kan åka upp till fjällen när man behöver fylla på fjälluft. 

Jens och Stina kämpar på med sina jobb i Stockholm. Det är inte lätt i kulturbranschen nu i Coronatider...Stina ska ha ett uppträdande i Sundsvall framöver och har varit där en del under maj/juni. Hon kämpar för att få till något bra. Det är inte helt enkelt att ha dansframträdanden när man inte får ha publik. Jens sammanställer arbetet från Bomassan i Hökarängen till en bok. Sånt kan man göra utan att vara i Stockholm så han kom upp till mig den 6:e juni. 

En vecka senare (13/6) var bil och släpvagn fullastade och det bar av upp till Henriksfjäll. I vanlig ordning så såg vi några "vägrenar". Nu var vi inne i midsommarveckan och för mig har ju alla sorts "aftnar" förvandlats till jobbiga dagar så att jag ens skulle tänka mig att vara hemma på midsommarafton fanns inte alls på kartan. Var som helst men inte hemma! Julafton, Nyårsafton, Påskafton och Midsommarafton är så kopplad till livsminnen då Mats o jag (och tidigare även barnen) gjort saker tillsammans. Varit bortbjudna, bortresta eller bjudit hem folk. Nu simmar jag som ensam svan planlöst. Möjligen skulle jag kunna tänka mig att ligga i soffan och zappa på TV:n eller se filmer. 

Nu är det ett "aftonfritt" ett halvår tills det är dags för julafton o med lite flax så kan den ju bli jättebra. Det var den ju ifjol 😁

Henriksfjäll är inte så känt men ligger några kilometer före Kittelfjäll i Vilhelmina kommun. Bengt-Erik Grahn växte upp i Kittelfjäll och tränade i de fina slalombackarna. Senare har antalet nerfarter ökat. Fem av hans sex bröder tävlade också i utförsåkning, däremot ingen av hans fyra systrar. 

Under 60-talet var Bengt-Erik Sveriges bästa slalomåkare. Han tävlade för Tärna IK Fjällvinden o sägs ha varit Ingmar Stenmarks främsta förebild. Förutom sex SM-guld så var hans främsta placering i alpina världscupen en andraplats efter Jean-Claude Killy 1967. 

1963 vann han alla SM-guld som fanns, både individuellt och i lag i slalom, storslalom och störtlopp. 

Det här kan man läsa om Henriksfjäll......

Den 21 december 1824 beviljades ett nybygge, det var Henrik Larsson från Kittelfjäll som synade ett nybygge öster om sig, det skulle heta Henriksfjäll, efter honom själv. 

Under en sjukdomstid i Umeå träffade han mamsell Ramstedt, som han sedan gifte sig med och tog med hem till Henriksfjäll. Hon var "vanskaplig oppe ögena", hon hade en sjukdom som frätt upp nästan hela hennes näsa, hon hade bara en liten knul kvar. Men paret hade problem med vittra i Henriksfjäll. Hon höll till där i fähuset. Långa tider kunde det vara stilla med trollskapen, men bäst det var så bar det löst igen och då fick kreaturen aldrig vara i fred. En morgon när "Ramstedtskan" som alla kallade henne kom till fähuset, var alla korna lösa i hela fähuset. En annan morgon var taglen i korumporna och hästmanen hopflätade och hoptjorvade så att det nästan var omöjligt att reda ut. En annan morgon stod korna baklänges i båsen, rumporna var fastknutna i bjesningen och huvudena över gödselrännan. 

Först trodde de att det var lapparna eller några andra människor som smög sig in i fähuset på nätterna och gjorde detta. Men på sommaren då lapparna var i trakterna var det alltid lugnt i fähuset, men på vintern då lapparna aldrig fanns i trakterna och då man i snön skulle ha sett spår efter förövarna, då var det som mest med oknytt i ladugården. Det var alltid värst när Henrik själv kom ut i fähuset på morgnarna, då kastades kvastar, mjölkstolar och allt som var löst mellan väggarna, men ingen syntes till. Då han mockade undan korna och skyfflade dyngan ut genom gluggen hände det mer än en gång att dyngan kom sprutande tillbaka med en förfärlig fart. En morgon då Henrik skulle mocka kastade den osynliga blöt dynga på honom tills han blev en stor dyngklump.

Så där höll det på att spöka för dom varenda vinter år efter år. Men så en vårvintermbrgon när Ramstedtskan kom in i fähuset för att mjölka låg det sju riktiga mjölkkor självdöda i båsen. Halsarna på korna var alldeles igenproppade med hams och boss så korna hade kvävts. Om natten hade det snöat och de undersökte noga om de kunde se några fotspår efter förövarna men det syntes inte det minsta. Under våren miste de ännu fler djur och slutligen flyttade de från byn. 

Att de hade haft sådana problem med vittra i Henriksfjäll tror folk beror på att Henrik byggde fähuset på en plats där vittra hade sin boning under jorden. De ville skrämma och få iväg Henrik därifrån, därför var de så ondskefulla och elaka. 

Hoppas inte Jens o Stinas hus är byggt på något av vittrens hus under jorden. 

Det är ovanligt mycket snö kvar i fjällen i år. Det var ju ovanligt mycket snö under vintern också och med en kall vår så ligger en hel del kvar fast det är midsommartid. Synd att det var precis i år som det var en så snörik vinter. Vi rekommenderades ju att inte resa till fjällen och absolut inte gå på After Ski eller liknande. För att förhindra smittspridningen så stängde ju i stort sett alla fjällanläggningar ner. Inga besökare - ingen inkomst. Typiskt....Ett annat år kan det vara för lite snö och så blir det litet antal besökare och dålig inkomst p g a det. 

Snösmältningen var i full gång och det innebar att båthusen vid Vojmån låg ordentligt i vatten. 

Jens hade många timmars jobb vid datorn men Pablo och jag gick på lite olika vandringar. Här har vi gått uppför Klätterstigen och då belönas man med denna vackra utsikt. 

Alla dessa vackra fjällblommor. 

Många, många liter vatten forsade i Vojmån.

På midsommarafton gick vi till Silisens sameviste. 

Under hela tiden hade vi mer än 25 grader varje dag och nästan ingen vind. Antalet mygg var inte så farligt men ökade för varje dag. 

Jens har ju tänkt bygga en vedbod vid stugan men grävnings- och byggarbetet försvårades av antalet mygg för varje dag. Det brukar ju gå bra på dagtid men det skulle behövts lite mer vind....

Otroligt vackert, eller hur?

På söndagen, 21 juni, åkte jag ner till kusten igen men det tar tid att köra de ca 33 milen för jag måste ju ut och fota hela tiden. Ser mig inte mätt på våra vackra fjäll. 

Jens stannade kvar och jobbar vidare. På fredag kommer Stina. ❤️

Här är Coronastatistiken i Sverige idag enligt Folkhälsomyndigheten.  Antalet testade har ökat avsevärt men främst i Stockholm. Därmed har vi: 

62.324 sjukdomsfall

5209 avlidna 

Västernorrland har 1214 sjukdomsfall och 109 avlidna till följd av Covid 19. 

Höga dödstal som i och för sig är på nedgång men 5209 st är väldigt många. Undra hur stor överdödligheten är i år jämfört med andra år?

Statistik kommer, det kan vi vara säkra på. 

Tills vidare får vi fortsätta göra vår del för att hålla smittspridningen nere. Tvätta händerna, håll avstånd, inte åka allmänna kommunikationer. Undvik helt enkelt platser med mycket folk. Trist men alternativet kan vara ännu värre.