Svemester och Hemester

Höga Kusten Hotellet bjuder på en magnifik utsikt över Höga Kusten bron. Här, på Hornöberget vid Ångermanälvens mynning, startar också Höga Kustenleden som med sina 13 etapper är en 127 km lång vandringsled som sträcker sig upp till Varvsberget i Örnsköldsvik. 

Jag bor ju efter Höga Kustenleden så den delen av leden är ju "vardag" att gå. De övriga etapperna har jag sett bitvis. Trots att man ofta blir hemmablind så ser jag fortfarande hur fantastiskt vackert det är. I år har väldigt många svenskar valt att Svemestra så campingar har varit fulla. Det har t o m varit problem vid Skuleskogens södra och norra entré. Det har inte funnits parkeringar för alla besökande med husbilar, husvagnar och bilar. Efter några dagars stök så ordnades det shuttlebussar så problemet löstes. Skogen är stor så där finns det plats.

Min kusin och hennes familj kom på besök med sin nyinköpta husbil och efter att vi hade hemestrat ett par dagar hemmavid så fick jag erbjudandet att följa med dom upp till Storforsen i Älvsbyn. Jag har tur som en tokig, eller hur? Självklart hängde jag med!

Storforsen är en del av den 40 mil långa Piteälen som startar vid Sulitelma vid norska gränsen och mynnar ut  i Bottenviken. Storforsen är Nordens största outbyggda fors med en fallhöjd på 82 meter på 5 kilometer. Under forsens sista 600 meter faller älven hela 50 meter. Vid midsommartid när snösmältningen är på gång som störst flödar ca 850 m3/sekund. Per sekund!!! Mäktigt och storslaget!

Vid den extrema översvämningen 1995 var flödet 1200 m3/s. Då var också vattennivån 23 cm under brospannet i Älvsbyn.

Sverige har fyra nationalälvar som är skyddade mot utbyggnad av vattenkraft. Piteälven, Torne älv, Kalix älv och Vindelälven. Men Piteälven har fyra regleringsdammar och ett kraftverk så helt orörd är den inte.     

Storforsen naturreservat bjuder på lite olika stigar och man kan gå omkring bland mindre bäckar som svämmat över från Storforsen och som säkert är större vattendrag vid snösmältningstiden. Trolskt och fint. 

Under åren har stenar snurrat och svarvat fram Jättegrytor. De flesta har ett djup på 0,5 - 1,5 m medan den djupaste är 3, 5m. 

På avstånd ser det ut som ett kalhygge som fyllts med forsande vatten. 

Ljudet är bedövande o man undrar om inte vattnet kan ta slut. Finns det hur mycket som helst?

Piteälven och Varjisån rinner in i det lugna Bredselet. Hotellet och den fina campingen har utsikt över selet och forsen. 

Linus hade tagit med sig ett gäng spel så på kvällarna spelade vi lite kluriga spel. Här gav vi oss på Pandemic och försökte hinna stoppa virus över världen och skapa ett vaccin. Tyvärr misslyckades vi med att skapa vaccin så vi får avvakta ett tag till. 

Naturen är full av vackra växter.

Storforsens kapell - De stora fönstren är "Altartavlan"

Tyvärr var kapellet inte öppet så det fick bli en bild genom fönstret. "Altartavlan" består av "livesändning från Storforsen"

Efter två nätter på den fina campingen i Storforsen styrde vi kosan söderut. Bitvis var det låååånga, låååånga raksträckor. Typ som i Kalifornien, på vår väg till Las Vegas, 2012. Nja, kanske inte då, nu överdrev jag nog ...i USA var raksträckorna betydligt längre men ändå...i Sveriges mått mätt så var det några låååånga raksträckor. 

Efter väg 94 fick vi se en hel del renar. Här har vi en hel liten familj. 

Denna jättefina älgfamilj är en stor turistattraktion i Arvidsjaur. Det är träsnidaren Gunnar Pavval (1941-2009) som snidat den. Mycket fin!

Den vackra samiska flaggan. 

 Motivet härstammar från schamanens trumma och dikten "Paiven parneh" ("Solens söner") av sydsamen Anders Fjellner (1795-1876). Fjellner beskrev samerna sonsonens söner och döttrar. Flaggans cirkel står för andlighet och representerar solen (röd) och månen (blå). Grönt symboliserar växter/natur, blått symboliserar vattnet som är ett livselixir, rött symboliserar elden, värme och kärlek. Gult symboliserar solen. Den har samefärgerna röd, grön, gul och blå som kommer från den traditionella samiska dräkten, kolten. 

Jaha, det är som vanligt...rätt som det är så måste servicekvinnan göra en insats. Det är visst en plåt under bilen som skallrar, men Gaffatape och Kristina fixar sånt enkelt. Sen får det bli ett besök hos husbilsförsäljaren för åtgärd. 

Vi körde vidare till Lövångers camping som ligger i Kyrkstaden. Kyrkstaden har idag 117 stugor. De flesta är från början av 1800-talet men några är ännu äldre. Här finns också 27 bevarade stallar vilket är unikt för Västerbottens län.

Vid den protestantiska reformationen i Sverige under 1500-talet ställdes höga krav på kyrklighet. Församlingsborna skulle regelbundet delta i husförhör och gudstjänster. Syftet var att åstadkomma en effektiv undervisning av hela svenska folket i den kristna trons huvudstycken. 

Kyrkan krävde att alla sockenbor skulle besöka gudstjänster alla söndagar, samt fest- och helgdagar. I Norrland, där socknarna kunde vara mycket stora, var det svårt att upprätthålla denna stränga regel. År 1681 träffades därför en överenskommelse om s k kyrkotur. Det innebar att de som bodde inom en mils väg från sockenkyrkan skulle infinna sig varje söndag; bosatt en till två mil från kyrkan varannan söndag; två till tre mil var tredje söndag osv. Om ingen från hushållet infann sig enligt bestämmelserna kunde husbonden dömas till böter. 

Förutom de kyrkliga verksamheterna var kyrkstäderna ofta platsen för marknader, ting och skatteuppbörd. De blev viktiga samlingsplatser i bondesamhället. De långväga besökarna uppförde kyrkstäder med stugor, bodar och stallar på kyrkans mark. I Lappmarken byggde senare samer och nybyggare sina kyrkstäder intill kyrkorna. 

Som mest fanns 47 kyrkstäder i Norr- och Västerbottens län. Inom Skellefteå kommun har större kyrkstäder bevarats i Skellefteå och Lövånger. Ett mindre antal kyrkstäder har bevarats i Jörn, Burträsk och Byske. 

Lövånger betyder "viken som ger lä" och det kan man ju tro känns bra men det tyckte myggen också. Lite duggregn, gräs, vindstilla och en varm kväll = mygg i mängder! 

Men....Hundra miljoner mygg kan inte ha fel - Norrland är fantastiskt!

Lövånger fick sitt första kapell på 1300-talet och kyrkan byggdes i början av 1500-talet. Den ersatte då en äldre träkyrka.  

Altarkrucifixets corpus (Kristusgestalten) från 1500-talets början är tillverkat på orten. Kors och altaruppsats med evangeliesymboler är från restaureringsarbetet 1909. Likaså det färgade korfönstret. 

Predikstolen, med årtalet 1624, inköptes vid mitten av 1700-talet från Munktorp, Västerås stift. Den är sannolikt tillverkad i Bergslagen.

Det fick bli en övernattning plus att familjen hälsade på Nickes mamma som bor på ett boende där. I dessa Coronatider sker besöket bakom en plexiglasskiva vilket såklart känns väldigt märkligt men alternativet är ju att inte ses alls så på något sätt så betyder även dessa konstiga möten en hel del. 

Nästa övernattning fick bli hos en annan kusin i Håknäsbacken. Även det en historisk plats. Här har vi länets längsta hängbro över Öre älv. Bron byggdes 1932 av Håknäs innevånare och MoDo AB. 

Intill bron finns också Håknäs Skvaltkvarn, som stod färdig 1869. Skvaltkvarnar förekom i Öreälven vid Håknäsforsen redan under 1400-1500-talet. Kvarnen var en s k tullmjölkvarn där böndernas säd maldes och beskattades. Den var i drift fram till 1948 och har därefter stått outnyttjad. 

Kvarnen är unik då den aldrig byggdes om till el-drift utan drevs av tre vattenturbiner som försågs med vatten från den för sågverket och kvarnen gemensamma dammen uppströms kvarnen. 

Väl hemma igen efter vår Norrlandstur så gick vi en bit av Gula Leden här i Örnsköldsvik. Här ser vi inloppet till Örnsköldsvik. 

Bakom "fabriken som gör moln" ser man Bäckfjärden och långt därute till höger bor jag. 

Ibland undrar man hur det kommer sig att träden växer som de gör och att de ens växer sig så pass stora?

Nästa dag begav vi oss på utflykt till Nordingrå. Hela Nordingråkusten innehåller många fina ställen att besöka men vårt mål var Rotsidan och nu är man tacksam att man har en personbil att ta sig fram med för det är bra mycket lättare än en stor husbil. Man ger sig ju ogärna ut på en smal, slingrig grusväg som man inte vet så mycket om. Kan man parkera när man kommer fram? Måste man vända på "en femöring" (tänk, de yngre vet ju inte hur stor den plätten är) eller måste man backa toklångt? Vi var ute i tid så lätt som en plätt fick vi en parkering för Passaten. 

Rotsidan är ytterligare ett ställe här i Höga Kusten som är väl värt att besöka. Det är en fyra kilometer lång och låglänt kuststräcka med slipade och plana stenhällar. Här kan man vandra omkring och njuta av havet, sola och bada. 

Hmmmm, vad kan de här heta då? Det är så otroligt hur alla växter kan överleva. Vinden från havet piskar och ändå hittar de någon lite skreva med lä och lite jord att växa i och så står de där och förgyller för oss. År efter år. Tack 🙏

Fackelblomster är namnet på de här i alla fall 😊

Som vanligt ordnade Nicke en god lunch. Här blev det Tortellini, soltorkade tomater, färska tomater och fetaost. Återigen Tack! 🙏

Precis som på andra ställen i Höga Kusten finns klapperstensfält. Den här platsen heter Brännvinsmalen. Två andra klapperstensfält är Rödmalen eller Vitstensmalen. 

1,5 vecka tillsammans med en härlig familj är över och de måste tillbaka till Stockholm igen. Nu blir det sådär tomt och tyst igen....vad ska man nu hitta på?

På lördagen gav jag mig iväg till en myr som Mats o jag har varit till flera gånger. Vissa år har det funnits hur mycket hjortron som helst. Så var det inte nu men jag fick ihop ett par kilo i alla fall. Trött men glad åkte jag förbi och gjorde fint på graven innan jag åkte hem. Man sover ovaggad efter en sån här dagstur i skogen. 

Nu har vi en vecka kvar, sedan har härliga Juli har passerat. Det har inte varit särskilt varmt men jag har varit på både Svemester och Hemester. Värmen fick vi i Juni och kanske, kanske kommer den igen i Augusti. Sen är det dags att göra som flyttfåglarna och börja packa ihop igen men det är då. Nu är nu! Det gäller att vara i nuet och njuta nu.