Några av livets minnesdagar

 

Augusti är nästan slut. Imorgon vänder vi blad o möter september. Augusti har varit en fin månad vädermässigt. Förutom några dagar i Solna i mitten av månaden så har jag mest varit hemma. Det har gått en hel del energi i vanlig ordning till problemlösning. Jag åkte ju hem från Solna för att vara hemma när teknikern som ska serva/titta till luftvärmepumpen skulle komma. Givetvis blev han sjuk den bokade dagen o skulle höra av sig när han frisknat till. Tydligen hade han även en inbokad semestervecka så än så länge har jag inte hört något ifrån honom. Luftvärmepumpen började ju uppföra sig märkligt i sommar. Ibland gick den inte igång alls, ibland läckte det vatten, ibland blåste den bara kyla och ibland gick den helt utmärkt. Den ska ju spara energi men såna här gånger läcker det mängder av energi ur mig 😜. 

Den energi jag hade kvar fick jag istället flytta över och fokusera på bilen. Med facit i hand skulle jag ha bytt bil när jag kom hem från USA ifjol, redan när jag fick byta batteri. Jag trodde ju i min enfald att jag skulle kunna reparera för X antal kronor per år och ha kvar min bil. Att köpa en ny bil, även om den är begagnad, gör ju ett djupt hål i plånboken. Jag hade inget emot att ha en 10 år gammal bil i alla fall. Sedan har det ena efter det andra dykt upp och till slut gav jag upp o köpte en ny/beg bil. Fick den för drygt en vecka sedan o än går den! Många säger "men va roligt med en ny bil"....jaaa....svarar jag lite lågt. Jag är så bränd på allt som hände den andra så jag kan inte ens glädjas åt att ha en ny bil. Känns som att med min tur så kommer något att hända här också och det lär väl inte ingå i garantin. 

Igår, 30 aug, var det dags att fira vår sons 40-årsdag! Va??? 40 år?? Han är ju nästan lika gammal som mig 😜. Firandet blev nu per telefon med sång och öppnande av paket via FaceTime. Vi får fira mer när jag kommer ner till Solna igen. Nu fick han en stunds fokus men snart övergår allt fokus till deras bäbis som kommer endera dagen. Det har ju varit onödigt spännande med bäbisen nu ett tag. Hen har ju inte vänt sig som hen borde ha gjort redan för ett par veckor sedan. Förra måndagen gjordes ett (eller egentligen tre) vändningsförsök men det lyckades inte. Sedan har ju mätningar, ultraljud, information om sätesförlossningar, information om kejsarsnitt m m fyllt deras (o även mina) tankar. Beslut är nu taget att de ska göra kejsarsnitt. Tid för det får de veta denna vecka o troligen blir väl själva snittet nästa vecka. Oj, oj...nu håller vi alla tummar och tår att allt går bra. De är ju i säkra och erfarna händer så det blir säkert bra till sist. 

I natt har det regnat 24 mm. Jag har varit ute på förmiddagen och börjat plocka ihop lite inför hösten. Gissa om man blir sentimental när man kommer till "gravplatsen" för våra två katter. Det har varit gravskändning i natt! Någon....kan det vara en räv med bra nos som har luktat sig till att här ligger något begravt? Inte en hund men väl två katter.  Det är snart två år sedan jag begravde vår andra katt där. När jag begravde henne i en rätt tjock datakartong så la jag även ner borsten som dom båda, och särskilt Silky gillade. Nu var det en stor grop, borsten, delar av kartongen och skelettben låg överallt. Tårarna rinner.....

Jag får göra som trollet i Herrgårdsparken i Köpmanholmen. Lägga mig och vila. Imorgon är det 1 september. Det är alltså tvåårsdagen sedan Mats lämnade oss alla. Tårarna rinner..... Som tur är så kommer en bäbis snart och förgyller tiden för oss och då kommer vi inte att hinna tänka på mycket annat än bäbisen och våra två andra barnbarn. Livet går vidare....