Långresa i vintrigt Sverige

Torsdag 4 februari hämtade jag en hyrbil och körde upp till Bäck för att titta till huset, skotta några tak o lite allmän skottning. Jag har ju sagt det förut men jag säger det igen; jag har ju världens bästa grannar så ett par stycken hade skottat trappan så att det gick lätt att komma in. En annan hade ökat termostaten så det var varmt och gott inne. En tredje hade ju tidigare skottat vedbodtaket. Så skönt! Däremot blev jag ju lite orolig när jag skulle slå på vattnet och fann drygt 3 liter vatten på golvet runt golvbrunnen som tydligen frusit. Hade jag haft golvvärmen för lågt satt? Eller brukar golvbrunnen frysa även andra år men då inget läckt så har vi inte sett det? 

Jag vill ju gärna bolla mina tankar o fundera med någon så då är det återigen skönt med goda grannar för då kunde jag gå och prata med dom. Förslaget var att slå på vattnet o se om det sprutar någonstans o i så fall snabbt stänga. 

Inga problem, allt funkade men var läckte det? Efter noggrannare kontroll så såg jag att det droppade från en ledning som sköter ute-vattnet på sommaren. Jahaja...vad gör man nu då? Jo, man ringer Mats rörmokare-kompis i Härnösand. Han gav mig rådet att snabbt öppna och stänga kulventilen (jo, så heter avstängningskranen för ute-vattnet 😜). Kanske göra det några gånger men vara medveten om att då sprutar det mycket vatten ur ledningen. Det kan nämligen ha kommit något litet skräp som gjort att den inte stängde ordentligt. Samtidigt ringde han en grossist i Övik o bad dom plocka fram en ny kulventil till mig som jag (?) kunde byta till om den inte stängde ändå. Gulle alla människor som hjälper mig. ❤️ Öppnade o stängde kranen o vips blev det stopp på droppandet. 

Hämtade kulventilen o byter den till sommaren. Den gamla har ju suttit där 15-20 år så man kan väl byta ut den. 
Pustade ut....jag gillar verkligen inte vattenläckor....

Förutom diverse skottning därhemma och lite allt möjligt annat så hann jag också hälsa på några vänner. Det var fint väder så det blev både middagar, promenader och utegrillning. Så roligt med umgänge på riktigt igen. 

På tisdagmorgonen lämnade jag havsnivån och körde vidare mot Henriksfjäll. 

Det var så vackert överallt. 

Resan gick jättebra. Inga älgar eller renar på vägen och väldigt lite trafik gjorde att resan gick snabbt. 

Sååå roligt att komma upp till Maja-Lisa och hennes föräldrar. Hon var ju bara två månader när jag såg henne sist, eller rättare sagt, jag har väl sett henne mest varje dag sedan dess men inte på riktigt, bara på skärm. Nu är hon fem månader o kan vända sig någon gång emellanåt, "pratar" med oss o är nästan alltid glad. De har verkligt fått en snäll bäbis. Äter o sover o tröttar verkligen inte ut sina föräldrar. 

På onsdag morgon vaknade vi o det var -21°. Vid lunch var det -12° så Jens o jag åkte till Kittelfjäll. Varje år tänker jag; undra om det här är sista gången i mitt liv som jag åker slalom?....I så fall hade jag kul in i det sista! Att åka i slalombackarna i januari/februari kan ju vara lite kallt men det positiva är att man åker på SNÖ...bara SNÖ...ingen is. Så fint! 

Jens har verkligen njutit i backarna denna vinter. Han har haft årskort så han har kunnat åka dit ett par timmar mitt på dagen när Maja-Lisa sovit. Han har nog kunnat stanna kvar i fjällen ett tag till. Kanske även Stina men hon har nog lite mer längtan tillbaka, åtminstone en stund, för att sedan åka upp igen. 

På torsdag packade vi bilarna o åkte till Grönfjäll. Nu var det dags för längdåkning. Ner med Maja-Lisa i en pulka o så åkte vi upp till Klitvallens sameviste. Hon sov så gott. 

Lägret tillhörde samesläkten Gorek och var ursprungligen ett vår- och höstviste, men blev senare en året runt bosättning för de som inte följde renflyttningarna. Ända in på 1950-talet var vistet i bruk. 

Gott med fika efter 4 km skidåkning. Man är ju ingen stjärna på skidåkning men jag tog mig ju dit och jag tog mig hem utan att varken bryta ben eller skidor. 

Det här var en riktigt buskul lek tyckte Pablo som fick springa lös. Ömsom i samma takt som Jens som vi skickade iväg först nerför backarna och sedan skulle Pablo tillbaka till de (läs mig) som körde sist så ibland var jag lite orolig att jag skulle köra på honom när jag var på väg nerför backarna för svänga/byta spår i skoterspåret är väl inte min bästa gren. Vi klarade övningen. 😁

Nu har Maja-Lisa börjat sitta med vid bordet ibland. Det serveras smakportioner som gröt, frukt o liknande. 

På fredag var det rätt blåsigt o dessutom lite snö i luften så det fick bli promenad. Vilken tur att vi kunnat vara både i backen o ute på längdskidtur de andra dagarna!

På lördag var bilarna packade o vi lämnade stugan för att ta oss ner till kusten igen. Skulle sova i Bäck en natt innan vi fortsatte till Stockholm.

Även i år stannade jag till vid Iskyrkan i Vilhelmina. Isblocken är sågade från sjön och upptransporterade till platsen där den byggs ihop. Jättefin!

Altare med två hjärtan gjord av grankvistar pryder "altartavlan". 

Även hemresan gick bra. Nu fick vi se tre renar men de var på sidan av vägen så man såg dom i god tid. En övernattning i Bäck o sedan fortsatte vi till Stockholm på söndagen. På måndagmorgonen lämnade jag tillbaka hyrbilen o såg att jag knåpat ihop 192 mil. 

Ska väl säga att både resan, alla tankar om hus o läcka, skidåkning på längden och tvären o lite allt möjligt  gjorde mig trött så nu har jag gått i slow-motion ett par dygn. Sen är det väl "baksmällan" på att återgå till soffhörnet o ensamheten igen som gör att man blir trött och dåsig. Nåja, nu har jag Maja-Lisa inom räckhåll så nu kan jag åka dit o låna henne ibland. Nu kan man ju utöka promenadområdet o utforska Södermalm istället. Sen så är det ju hälsosamt o stärkande i fjällen så jag kommer nog igång igen.