Sommaren kom och mycket blev annorlunda

Det är sorg och saknad i byn. Min granne klarade inte av all påfrestning som han drabbades av . Fredag 28 maj somnade han in efter att, förutom allt annat, då drabbats av hjärtstillestånd. Han blev 67 år. Han var en färgstark person, kunnig i många praktiska saker, verbal o drog sig inte för att tycka till om diverse händelser i samhället. Någon skrev att han alltid var en medmänniska , men inte alltid en medhårsmänniska. Det stämmer verkligen. 

Som präst var han van att uttrycka sig och skrev nästan dagligen på Facebook och Instagram där han beskrev livet här hemma men även vad som var inplanerat att göra och ”göra” fanns det alltid. Han var full av visioner om vad man kunde göra och vad han skulle göra. När jag blev ensam så var det mer än en gång som jag gick till honom o rådgjorde om något gick sönder i huset hos mig. Han hade alltid goda råd att ge. Bra bollplank för mig. Nu finns han inte hos sin familj och oss andra. Tänk vad fort det kan gå. Han o hans fru har varit så försiktiga hela Coronatiden….så kommer något annat och drar undan mattan. Så sorgligt. 

Vi har haft värsta sommarvädret nu en vecka, eller är det mer? Man glömmer lätt de kalla isande dagarna som vi hade tidigare. Nu har det varit klarblå himmel o kring, eller över, 20 grader. Så härligt! Första dagarna var det lite blåsigt men sedan har vi bara haft en lätt bris. Men jösses vad mycket pollen det är i luften! Granen blommar och rör man en gren så ryker det pollen. Man får torka bord och stolar stup i ett. 

Jag har fortsatt jobba här hemma men också hälsat på eller fått besök av många. Jag har dragit ner på blommor o trädgårdsland som ska vattnas. Eller har jag det? Jag borde bakbindas när jag kommer i närheten av blomförsäljningar. Tänkte ju tidigare att jag bara ska ha sånt som sköter sig någorlunda själv….men nu står det ju ett gäng krukor på altanen i alla fall, 

Jag har bestämt mig för att ägna mina dagar åt att träffa människor, både nära och lite längre bort, istället för att putsa på grejor och låsa fast mig vid att sköta växter. Istället kan jag låsa dörren och ge mig ut på en tur när som helst. 

Som jag sagt tidigare, vad var viktigast när man kokar ner livet? Jo relationer med andra - anser jag i alla fall.

Nu blommar Ångermanlands landskapsträd, Häggen. Det doftar så gott och det är väl ett tecken på att våren nu övergår i sommar. 

Sen har vi en massa solar i gräset. Maskrosor eller Massrosor. Det är ju massor. Är det speciella maskrosår eller har vi så här varje år?

När det var Melodifestivalen eller Eurovison Song Contest så sa jag emellanåt; Nej, den där går bort….alldeles för få textrader. Ibland mal de ju nästan på en mening hela tiden. Men jag är ju gammal jag….o när det gäller musik så får man ju vara glad för det för jag har fått uppleva Beatles, Rolling Stones, Abba och många många fler som förändrade musiken på lång sikt. 

Jag är inte tillräckligt gammal för att uppskatta Povel Ramel men det har jag nog börjat göra på senare tid. Vilka texter! Man kan ta vilken som helst egentligen. 

Utanför mitt sovrumsfönster har vi en holk i trädet och varje år så har vi hyresgäster. I år är det talgoxar. Jag brukar alltid ha sovrumsfönstret öppet en aning för att vakna till fågelkvitter men p g a allt pollen så har jag inte öppnat det ännu. Det skulle ju innebära extra städning he, he och det får man ju passa sig för. 😜

Povel sjöng ju om Småfåglarne eller småfåglarna eller var det småfåglarne/na?

Varje morgon vid femtiden vaknar jag tvärt

och går ut ur min stuga så glad och alert.

Jag försäkrar det lilla besvär’t är det värt,

att få lyssna till foglarnes morgonkonsert.

 

Tralala – hoho – tridelididi, när sola går upp

hörs trasten klara strupen för att ej få en tupp.

Tralala – hoho – tridelididi, då mår jag så bra;

man har så mycke vänner bland småfoglarna.

 

Se där simmar en smörgås med ungarna sju,

och i vassen hörs svankölens glada ”uhu”.

Ifrån mon ljuder sumphägerns ”kuckeliku”,

och på fältet där borta slår lärkan sin fru!

 

Tralala – hoho – tridelididi, hörs lockrop och svar,

och högt i hagtornshäcken häckar hackspettens par.

Tralala – hoho – tridelididi, kom lyssna och se

på alla våra vänner bland småfoglarne.

 

Se där borta mot skyn syns ett påfågelsträck,

och se hur orrherren pickar på mitt fönsterbleck!

Hör hur asgamen lockar från björken, så täck,

och ur min hand äter flyttstrutsen nykokad knäck.

 

Hör på mittbenans ”kjäck kjäck” när solen går opp,

och hör på lutsångarns ”snärp snärp” från martallens topp!

Hör på uppskärrans ”plyt plyt” och hålltrutens ”bläääääh”,

stearingjusens ”fnipp fnipp” och oärlans ”ksssääääh”!

 

Tralala – hoho – tridelididi, ja allt andas ro

i dungarna till hagen i mitt hem i Jularbo.

Tralala – hoho – tridelididi, hurra hurra hurra  hurra,

ja länge leve alla de småfoglarne/na!

I denna vackra tid lämnade vår granne oss. Han som såg fram emot sommaren, barnbarnens besök och en massa visioner som han hade. Sorgligt.....