Digital minnesstund

I fredags var jag med på en digital minnesstund. Det var en minnesstund för Adams mormor, Kathryn som gick bort 12:e november 2021. Hon föddes 26 juli 1926 så hon blev lite drygt 95 år. Ceremonin var jättefin. Alla var uppkopplade på zoom med släkt och vänner i diverse amerikanska stater samt även i Belgien och så jag i Sverige. 

Det var så roligt när man kunde träffa Kathryn. Trots sin ålder så hängde hon med i det mesta. Politik, inte bara USA:s utan även övriga världen, aktiehandel, konst, skådespelare, filmer osv. I alla möjliga genrer. Hon var elegant. Alltid fint klädd och med skrattande glada, bruna ögon mötte hon oss alltid i korridoren när vi kom o hälsade på henne i hennes lägenhet på Manhattan. Där hade hon bott ensam de 30 sista åren. 

En del tal hölls under ceremonin och Rabbin som ledde alltsammans framförde mycket på både engelska och hebreiska eftersom Kathryn var av judisk härkomst. Adams syster sjöng en psalm ackompanjerad av sin man på gitarr. Allt var så fint men det som nog grep tag om mig allra mest var Adams videofilm med bilder av Kathryn och där hon själv berättade lite om sitt liv. När man hörde hennes röst så kändes det som att hon också var med i en zoom-ruta. 

Hon var gift två gånger och fick fyra barn med sin första man. Bodde på ett par olika ställen i USA innan hon flyttade till New York men det som hon också sa var att när hon var i 60-årsåldern så ”hittade hon sig själv”. 

Visst är det ofta så att man ska bli hyfsat till åren innan man börjar lyssna och lita på magkänslan. En del kanske inte lyssnar då heller men tänk om vi skulle börja lita på oss själva betydligt tidigare. Istället försöker vi, som pusselbitar, passa in för andra. Man ska inte vara obekväm tänker man o så är det andra som styr en så att man är som en marionettdocka. 

Jag är inte framme men jag har verkligen börjat lyssna mer på magkänslan och när jag tänker och minns Kathryn så får jag ännu mer styrka att fortsätta med det. Min inre kompass börjar stabilisera sig. 

Tack Kathryn! Ditt glada skratt men också dina tankar och kommentarer får mig att gå vidare och lita mer på mig själv. 

Gillar inte andra vad de hör och ser från mig så är det kanske inte mitt problem. Jag är som jag är och tänk…snart kanske jag också hittar mig själv fullständigt. Hoppas att du gör det också.