Tack och Hej 2022

Vi börjar närma oss slutet av ”Skitåret” 2022. Tack o lov borde man kanske säga men vem vet, vi är kanske på en nedgång som inte har nått botten än. 2018 var ju ett skitår också. I alla fall för mig o vår familj då vi förlorade Mats. Blytungt för oss men ”The show must go on”. 

Nåja, för vår/min del så har det hänt en hel del roligt också. Vindruvorna är inte från min tomt utan de reste vi till men vi kommer till det. 

Sen kom 2019 o jag började kravla mig upp o trodde att med lite tid så skulle väl mitt nya liv börja rulla igen och det gjorde det väl, hyfsat, men så kom 2020 o knockade ner oss samtliga med pandemin. Vi satt hemma mycket mer än tidigare men trodde att bara jag sitter av det här ”straffet” så blir det bra sen igen men nej, nej….pandemin fortsatte över 2021 o alla kämpade. Ung som gammal. De unga  kan man ju tänka att ni har hela livet framför er men såklart…de tänker ju inte så! De lever här och nu och i o för sig så gör vi väl det allihop. De hade det jättejobbigt. Studentfester ställdes in. De kunde inte vara ute o festa som tidigare. Själv skulle de nog klara Covid-smittan men deras äldre anhöriga och andra skulle ha det svårt så många satt inne o väntade på klartecken att få börja ”leva” igen. Så kom vi in i 2022 och NU DÅ? Skulle livet bli som tidigare? Då hann vi inte mer än in i det nya året förrän Ryssland ockuperade Ukraina!!! Det som man absolut inte kunde tänka sig ska hända, det händer! Att man startar ett krig 2022 låter ju som, en riktigt dålig film. Ukraina har nu kämpat i drygt 10 månader o inte ser man någon ljusning nu heller. P g a kriget med sanktioner och hundra andra anledningar så har vi förutom krig i närområdet, fortsättning på pandemin och så lägger vi till inflation, höga matpriser, el-priser och bensin-priser. 

Frågan är om vi är nere i botten eller ska vi ner ännu djupare? Kommer Putin o grabbarna att lägga an siktet mot oss?

Ibland tänker jag att tack o lov att jag är så gammal att jag inte har så mycket kvar men sen kommer mina barn, barnbarn o andra nära och kära upp inom mig o då blir det tungt. Tänk dessa små som det är så mycket glädje i. Hur kommer deras framtid att se ut? Kan det vara så att alla generationer före mig har känt detsamma men kanske av lite olika anledningar? Nog går det bra för mig men hur ska det gå för barnen är kanske en fråga som många före mig ställt sig.

I våras gick luften ur mig när det gäller bloggen eller kanske jag fylldes med en massa luft som fick mig att lägga ifrån mig datorn o göra mycket annat kul. 

Tidigt hade jag, barnen med familjer o ytterligare de som blivit min familj genom åren planerat och bokat en resa till Italien och vidare  med bil till Petrcane i Kroatien så den 1 juli åkte jag med SAS till Florens i Italien o vidare till Greve in Chianti. Vid den tiden låg SAS-anställda i konflikt med sin arbetsgivare. 1 juli var en fredag men några dagar innan så meddelade medlaren i SAS-konflikten att piloterna skulle gå ut i strejk natten till onsdag om de inte hade kommit till någon lösning . Där rök min resa tänkte jag men när vi närmar oss onsdagen kommer ett nytt bud. De skulle skjuta på starten för strejken o starta först på lördagen. Alltså skulle jag komma iväg och i gott minne skulle jag veta att det kan bli problem med hemresan. Sånt struntar en mormor/farmor i! Det tar vi då. Jag får väl köpa mig en bil o köra hem om det blir riktigt kör ihop sig. 

Fredagen kom och jag kom iväg. På natten mot lördagen gick piloterna i strejk. Väl i Italien och senare i Kroatien så följer man ju nyheterna men efter tidigare SAS-konflikter o med vetskapen att varje dag kostar väldigt mycket pengar för SAS så tror man ju såklart att de kommer att komma fram till en lösning inom kort. Vi hade hemresedag den 10:e juli men några dagar innan så bokade vi en avbokningsbar hemresebiljett med Norwegian men den 11:e plus även två hotellrum i Split för en natt. Inte förrän några timmar innan SAS-flighten skulle lyfta den 10:e fick vi ett meddelande att den var inställd. Skönt att vi hade förberett oss på det ”värsta” men hoppats på det bästa. Även om det verkligen inte gick någon nöd på oss i den helt underbara värmen så var det ju ändå skönt att åka hem. 

En fantastisk resa som smakar mera. 

Sommaren gick om möjligt fortare än annars o den 21 september lämnade jag Bäck för den här sommaren. 

Som vanligt när jag är i Solna så försöker jag göra diverse utflykter. Det finns ju mycket fint och roligt att se och göra så inga problem för mig. 

I mitten av oktober så gör jag en bokning till USA igen. Man vet ju inte hur länge man orkar flyga och fara så det gäller väl att köra på när man kan, det är min filosofi. Lite då och då så kommer tanken "är det här sista gången jag gör detta?" 

Nu är jag på väg hem. Har varit här i tre veckor. Firat både födelsedag och jul. Fått se familjens nya hus efter flytten upp till Fairfield i Connecticut. Fått se barnen igen samt även den övriga ”familjen”. 

Den 23 december gick en stor storm med mängder av snö in över en stor del av USA. Väderprognoserna sa att vi kunde drabbas så vi åkte iväg så snart vi kunde när barnens skola var klar för dagen. Resan gick bra. Ingen snö, ingen vind, inga trafikköer, ca 8 grader varmt. Tre timmar senare var vi framme i Vermont. Tio minuter senare så började det regna. Ett par timmar senare var det -11 grader kallt. Allt frös till is. Det blev som ett pansarlager på bilen och annat. Under natten gick det ner till -16 grader. Ingen snö, ingen vind. Bara kallt. För varje dag som gick så blev det mildare och mildare. Värre hade de i andra delar av USA. Buffalo drabbades väl värst. Närmare 45-50 st avled av olika orsaker. Hemlösa men även de som frös ihjäl i bilar. Så hemskt och där satt vi i utkanten av ovädret och hade det bra. 

En riktigt rolig resa, även det här men nu går vi emot 2023. Må det bli ett år där allt börjar gå lite lättare. Jag säger som vi alltid gör så här i slutet av året men denna gång hoppas vi lite extra. Tillsammmans ska vi väl kunna göra 2023 till ett riktigt fint år. 

GOTT NYTT ÅR!