Mitt nya liv

Natten blev likadan som många tidigare. Mats somnade tidigt, kanske redan vid 09.00, men vaknade till och från en stund. Ville att TV:n skulle vara på så att han kunde lyssna på Valdiskussionerna. Jag ville nog snarare stänga och slippa höra allt tjafs. Han står som vanligt med fötterna i myllan och blir orolig över hur Sverige ska se ut efter valdagen den 9:e.  Oron är en helt annan oro än när det gäller hans sjukdom. Den här typen av oro känner han då han tänker på barn och barnbarn och den här oron skulle han känna även om han var frisk. Många andra länder ser Sverige som ett fint och tryggt land men nu blåser högervindar och klimatet blir bara värre och värre. En del är uppdiktat och påhittat men personer med missnöje köper inläggen direkt och förvandlar det till sanning. Kanske missnöjesfolket skulle tvingas besöka svårt sjuka människor och höra vad man tycker är viktigt när det kommer till livets slutskede? Vi tillhör den procent som har det bäst i världen - vi borde ...

Nu är det dags att fira igen! Idag sjunger vi för Jens: 🎶 Ja, må han leva 🎶 🎶 Ja,må han leva 🎶 🎶 Ja, må han leva uti hundrade år 🎶 🎶 Javisst ska han leva 🎶 🎶 Javisst ska han leva 🎶 🎶 Javisst ska han leva uti hundrade år 🎶 🎶 Och när han har levat 🎶 🎶 Och när han har levat 🎶 🎶 Och när han har levat uti hundrade år 🎶 🎶 Ja, då ska han skjutas 🎶 🎶 Ja, då ska han skjutas 🎶 🎶 Ja, då ska han skjutas på en skottkärra fram 🎶 Jens firar sin 38-årsdag i New York. Förhoppningsvis har de fått tak över huvudet. Alltså "eget tak" för hittills har de ju bott hos en kompis. Det vore födelsedagspresent det! Mats o jag sjöng för honom på en video vi skickade över men då vi aldrig varit några sångare och dessutom inte tränade innan vi gjorde inspelningen så var vi inte synkade på alla verserna. Men va tusan...Han får väl ha lite fantasi hur det borde ha låtit 😁. Eller så får man väl säga som en moster till mig sa när en annan moster ringde för att ...

Vi bor ju i ett litet hus men med lite ommöblering så har vi nu en sjukhussäng i vardagsrummet.  Dagen har väl varit lite si så där för Mats. Efternatten är oftast tiden då det krånglar mest men det är nog det enda mönster som stämt under flera dygn nu. F ö så varierar allmäntillståndet rätt mycket. Ena gången så ger korttidsmorfinet effekt - andra gången släpper inte smärtan. När vi nu beskriver det här för sköterskan som kommer till oss idag så beslutas att det långtidsverkande morfinet skruvas upp till 2 tabletter morgon och kväll mot tidigare 1 tablett. Hon sätter en infart i överarmen och informerar mig om hur man "dockar i" en spruta fylld med korttidsverkande morfin. Detta ska ge snabbare effekt än att ta det i tablettform.  18.30 gör vi första försöket. Det tar en dryg halvtimme innan det blir en förbättring. Så lång tid ska det inte behöva ta men det är antagligen så att Mats låtit smärtan ta över lite för mycket....tror vi.  Strax efter klockan 20.00 ...

Idag skickar vi gratulationer till Jenny och Adam som firar sin 13:e bröllopsdag! Time flies! Själv får de nog fira dagen framöver för Jenny har precis kommit hem och Adam har många jobb inplanerade de närmaste tre veckorna så de kommer nog inte att ses så mycket. Här kan du föresten se en del av hans tidigare arbeten;  http://adamkanemacchia.com Leo är hos farmor och farfar och kommer hem till helgen. Sen börjar skolan på tisdag. Jenny börjar jobba på fredag. Från allt som hänt här hemma under tiden hon varit här så gör nu vardagen en rivstart. Jens och Stina har inte fått napp på något boende ännu i New York men å andra sidan landade de i fredags och sen har det ju varit helg så lite mer tid lär man väl behöva. Hoppas ändå att de hittar något snart så att de får en lugnare vardag. Nästa tisdag börjar skolan... I natt har det varit en lite jobbigare natt för Mats. Vet inte om han "försov" sig  lite och därmed inte tog korttidsmorfinet lika "tidigt" s...

Mats vaknade som vanligt flera gånger under natten mot fredag och kl 03.00 tog han en korttidsverkande morfintablett och kunde sedan somna om fram emot kl 07.00, Nu sover han nere i soffan direkt från kvällen. Det är för påfrestande att gå i trappan flera gånger för att göra toabesöken. Jag gick o la mig uppe i sängen men insåg redan efter ett par minuter att det går inte! Jag kan inte ligga uppe och han nere, så  jag gick ner o gjorde en bädd av soffans ryggstödsplymåer o sov på golvet bredvid. Mycket lugnare för mig. Nu vaknar jag lite då och då o kan se honom. Annars måste jag gå ner och kolla hur läget är.  På förmiddagen kom en arbetsterapeut och sjukgymnast på hembesök. De hade med sig en inomhusrullator som han så småningom kan använda för att gå på nedre plan. Sätta sig och vila om andfåddheten är för stor. De hade även en duschstol vilken ju även fungerar som stol när han ska borsta tänderna för att stå upp och göra det tar för mycket kraft. De gör en beställni...

Vi fick en fin sensommardag i Umeå på måndagen. Varmt och skönt. Patienthotellet ligger alldeles intill sjukhuset och personalen som arbetar där har sköterskeutbildning i botten så det finns alltid någon att prata med om något inträffar - sjukdomsmässigt. På dagtid finns även kontaktsköterskor från Onkologen stationerade på hotellet så en av dom fick jag konsultera vid 14-tiden då Mats redan då började få ont. Hon gav grönt ljus till att ge 4 st kortisontabletter och efter en stund lättade smärtan. Jenny fick sova ett par timmar o vi andra åkte ner på stan, åt glass o gick lite längs strandpromenaden. På kvällen åkte vi in till stan och gick ut och åt en fin middag. Det var ju vår bröllopsdag 😁. Fick en superfin blombukett av Jens och Jenny ❤️ Försökte oss också på en uppdatering av bröllopsfotot men det skulle behöva photo-shoppas 😜 Jättetrevlig kväll! ❤️❤️❤️❤️ Man bävade för natten mot tisdagen och tänkte att nu kommer han nog behöva ta kortison under natten då det ann...

Idag plockar vi fram ett nytt guldkorn att fira. Idag firar vi nämligen 42-årig bröllopsdag! Den 20 augusti 1976 gifte vi oss i Själevads församlingshem. En liten skara släkt och vänner närvarade. Vi hade precis flyttat upp till Örnsköldsvik från Sundsvall. Livet låg framför oss.... Nu, 42 år senare, inser vi att vi är på upploppet men än hittar vi små ljusglimtar. Vi har som så många andra upplevt både med- och motgångar men i det stora hela så har livet varit snällt med oss men jisses va fort det har gått! Nu upplever vi egentligen den värsta motgången i och med att Mats blivit sjuk. Man tycker inte att det är rättvist att han drabbats men vad kan vi göra? Vi kämpar på och letar guldkorn eftersom.  Den här natten har inte varit så bra. Mats har vaknat till och från sedan kl 03.00 med molande "smärta" och olustkänsla i kroppen. Han beskriver det inte som direkt värk men som en smärta på insidan i kroppen, svårt att beskriva säger han. Vid 4-tiden tog han kortiso...