Mitt nya liv

 Nu har jag varit i Solna i en dryg vecka. Det var rätt lätt att lämna Bäck den 10:e december. Snön hade återigen försvunnit och väderprognosen visade att det skulle bli både dåligt väglag med snöslask och väldigt blåsigt.  På söndagen den 8:e december kom ju lite snö och i stort sett var det ju barmark innan men jag lyckades ju ha oturen att ramla på en snötäckt isfläck när jag var på väg att släppa ut missen, Siri. Det var en så pass snabb saltomortal så jag hann inte ta emot mig alls - vilket väl kanske var tur, för då har jag kanske brutit en handled eller så - men å andra sidan så landade jag på nedre delen av ryggen så natten därefter innebar en del värk. Det har sakta blivit bättre men jag känner fortfarande av det så jag fick kanske någon spricka någonstans. Jag går väldigt sakta och det gör lite ont.  Kommer tillbaka i maj sa jag när jag körde iväg. Skoja bara....😁 men jag kommer inte om det bara är is och regn. Irma åkte med mig ner till Solna på onsdage...

I fredags, 29 november, var det så här skottat och fint. Fem dagar senare har allt smält bort igen och den "tredje" vintern den här säsongen är ett minne blott. Jag har ju gnällt och klagat över novembermörkret, det höll ju nästan på att knäcka mig och när jag då sedan fick höra lite statistik över soltimmarna...ja, då var gnället befogat. Växjö-borna måste ju gå på antidepressiva piller hela högen för de hade fått 5 timmar sol under november. Stackarna. Umeå kammade in nästan 27 timmar och vi får väl tro att vi ligger någonstans där. 27 timmar på en hel månad! Inte konstigt att man allvarligt började fundera på att beställa tid hos någon psykolog. Nu gjorde jag inte det utan istället gick jag och köpte tyg, vliselin och dragkedjor. Sedan startade jag fabrik och började sy necessärer! Det är terapi det! Vem som ska få dom? Ingen aning, jag fortsätter sy och mår betydligt bättre där uppe i syrummet än att se ut på mörkret. Tänk om solen skulle slockna!!!! Tänk om sole...

På kvällen den 11:e november var det så fint ute. Jag hade julpyntat - ja, jag vet att det är tidigt, men det är såååå mörkt i november så jag/vi behöver lite ljus, eller hur? Väderprognosen sa att det skulle bli regn under natten. 😕 Väderprognosen stämde exakt. Det duggregnade när jag skjutsade mina grannar till flyget men när jag kom hem vid lunchtid så hade vi ändå snö så det var ljust i alla fall. Jag skulle ta hand om deras fina misse, Siri, en vecka. It´s not my season, sa hon och sprang bara ut en kort stund. På morgonen den 13:e var all snö borta - tillbaka in i mörkret 😕. Jag har aldrig gillat november. När man jobbade så åkte man iväg när det var mörkt och kom hem när det var mörkt. Beklagade sig lite men under tiden hade man ju ändå träffat sina arbetskamrater och gjorde ett jobb så man kände sig ju lite "behövd". Det gör jag inte längre....speciellt inte i november. Det här mörkret är knäckande. Man hinner ut och hämta ved och mata fåglarna typ....

Är du på safarierna i Afrika så betyder  The big five  att du hoppas få se Lejon, Leoparder, Elefanter, Noshörningar och Buffeln. I Sverige har vi  De 5 Stora och nu pratar vi andra djur. Björn, Varg, Järv, Lodjur och Kungsörn. Igår kväll var jag och lyssnade på en föreläsning som kommunen anordnat. Temat var Orolig att vistas ute i naturen p g a rovdjur och en kvinna från Rovdjurscentret De 5 Stora i Järvsö var inbjuden föredragshållare. Jag är ju född och uppväxt på landet och har varken varit mörkrädd eller rädd för "De 5 stora". Däremot har jag varit rädd för ormar, varifrån jag nu fått denna rädsla? Jag gillar i alla fall inte deras "form", oavsett om de är snokar eller huggormar, det är formatet som jag inte klarar. Hur som helst, ibland har någon av mina väninnor undrat om jag inte är rädd att möta en björn när jag är ute i skogen för att plocka bär eller svamp. Mitt svar har alltid varit; - Nej, jag skulle önska att jag fick se någon av våra 5 stora r...

Graderna på termometern håller på att tippa över på minussidan allt oftare. På natten mot den 28:e oktober hade det snöat lite och det låg dessutom kvar några dagar där solens strålar inte kunde komma åt. Nu är allt borta och det har varit några fina, soliga dagar igen.  Alla kryper mer och mer in i sina iden och det blir ännu tråkigare att vara ensam i huset. Samtidigt hör jag om en bekant som bor i en annan stad och som också blev ensam under 2018 och hon har mycket lite socialt nät, inga hobbies och är med andra ord väldigt ensam. De hade "varandra", inte så mycket annat umgänge.  Då inser jag ju att jag inte ska klaga. Jag träffar folk mest varje dag. En del bara för att byta några ord en stund, andra för att fika eller äta tillsammans med.  Sen lyckas det ju hända saker omkring mig hela tiden så ibland är ensamheten rätt skön för att återhämta sig.  I torsdags åkte jag in till stan för att göra en del ärenden plus åka upp till Må återvinningsstatio...

Förra måndagen drog jag tanden och var ju lite mörbultad men på kvällen åkte jag på vävkursen i alla fall. Jag vävde klar löparen och påbörjade även räkning av rapporter till den Blommiga Daldrällen som jag så småningom ska väva. Där hade jag väl egentligen inte den kraft som behövdes. Huvudvärken var dock nästan borta på tisdag och allt kändes bättre så det blev vävkurs även på tisdagkväll.  Tandläkaren drog en tand men när man känner med tungan där den satt så känns det som att han dragit minst två tänder, kanske t o m tre….Det är ju en jättekrater. 😜 Så blev det då onsdagsmorgon och givetvis var det dags för en ny prövning. Veckans prövning? Jag vaknade ca 06.30 men klockradion var kolsvart….den blinkade inte som den gör när vi haft strömavbrott utan kolsvart. Jag var alltså utan ström. Gick upp och såg till min fasa att grannarnas utelampor lyste. Hos mig var ALLT släckt - både inom- och utomhus och i alla hus. Suck…. Efter kontroll av skåpet där säkringarna sitter ...

14 oktober kl 10.10.....tid hos tandläkaren för dragning av kindtand! I förra veckan funderade jag på att ringa o avboka tiden då smärtan som jag hade innan förra besöket nu var borta och bara tanken på att dra en "riktig" tand kändes inte alltför efterlängtad. Men så "knackade" jag lite på tanden och kände ju att det inte var riktigt bra så avbokningen fick vara. Idag när jag kom till bokad tid så pratade jag ju med tandläkaren vad jag hade att vänta mig de närmaste dagarna och vad som hände om man struntade i att dra tanden. Det kändes inte som ett alternativ då tanden var död och med tiden skulle en infektion installera sig under tanden och detta skulle även kunna leda till att käkbenet blev angripet om det fick hålla på länge. Ja, sedan kunde ju även granntänderna bli angripna. Ja, jag förstår....det är bara att ta bort tanden. 😢 Kändes jättejobbigt. Ensam och övergiven i en tandläkarstol med två sköterskor och en tandläkare omkring mig (en sköterska var pra...